Jag känner mig som en börda. Jag orkar inte med några vardagssysslor som att städa och laga mat, min sambo får göra allt. Jag ligger mest i sängen om dagarna. Har ingen sexlust. Drar mig undan från sambon för att jag inte orkar prata eller låtsas vara glad. Jag tänker bara på hur bra han hade haft det utan mig även om han säger att han älskar mig och vill vara med mig. Snart kommer han tröttna på att leva med en deprimerad människa som aldrig bidrar med något. Jag vill att han ska vara lycklig oavsett om det är med mig eller inte. Men utan honom kan jag lika gärna dö.
Godmorgon här på Mind Forumet.
* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.
* Jag hör VERKLIGEN att Du inte på långa vägar inte mår bra.
* Har Du någon annan Du kan samtala med om ditt mående / hälsotillstånd t.ex. anhöriga eller nära vänner ?
* Har Du försökt ta kontakt med någon Öppenvårdsmottagning, vuxna inom Psykiatrivården i ditt län och hemkommun eller grannkommunen?
Om Du behöver prata ut om din mående etc / samtala med någon så ställer jag gärna upp här på Mind Forumet…
Var rädd om dig och ta hand om dig också…
Kramar…
På återseende…
