Det började i höstas när jag blev gravid och pga hälsoskäl klarar min kropp inte fler graviditeter, och som pricken över iet har jag testat alla preventivmedel, men jag kan inget ta eller använda.
Trots detta har min sambo hela tiden skjutit upp sin vasektomi (hans beslut).
Detta ledde då till graviditet och jag har inget annat val än abort.
Den ångesten som det ger, jag har extremt svårt att bli gravid, men har ändå lyckats och har mina underbara små hjärtan.
Efter aborten har han knappt tagit i mig. Ett enda samlag har vi fullbordat. Vid de 2 andra försöken har han slaknat eller inte fått upp den alls.
Han har aldrig varit den som pratar, han fattar inte heller eller försöker förstå när jag har min ångest och depressioner , och just nu fattar jag inte alls vad som händer. Jaså här dåligt har jag inte mått på ett par år. Samt och jag vet att detta inte är en könsjukdom har jag fått svamp de två gånger vi kommit så långt vid samlag.
Är det aborten? Att han tror att jag vill bli gravid? Är han otrogen? Har han tröttnat på mig?
Någon som upplevt nå liknande?
Känns skitjobbigt, detta påverkar väldigt mycket runtomkring i mitt liv, jag har aldrig brytt mig om under alla våra år de män som visat känslor för mig, men längtan efter närhet gör det känns lockande, vill dock tillägga att jag aldrig skulle vara otrogen. Det är ju honom jag vill ha.
Vad gör man med en sambo som inte pratar känslor?
