Hem > Forum > Relationer > Blir folk provocerade av någon som mår dåligt?

Blir folk provocerade av någon som mår dåligt?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12
  • Jag mår väldigt dåligt över många saker, bland annat har jag aldrig någonsin lyckats få det liv jag velat ha. Sedan har jag en massa symptom på PTSD, men minns ingenting från barndomen som skulle kunna  vara orsaken till det.. Har därför haft svårt att få hjälp av psykiatrin och att bli förstådd och bemött på rätt sätt av dem jag varit ärlig mot om hur jag mår.

    Iallafall, jag har fått så många konstiga påhopp av olika människor (oprovocerade och orättvisa, enligt min uppfattning!) genom åren så jag har fått PTSD av det i sig. Jag har alltid rytit ifrån och visat att det inte är okej, men det har satt sig i mig i form av sorg och ilska ändå! Tanken som nyligen slog mig är att ju sämre människor mår desto större chans att få skit av omgivningen (?) Det märks om någon inte mår bra, depressioner och sånt märks, man behöver inte ha sagt ett ord om det till nån, det märks ändå, och min undran är om någon av er som inte mår bra eller inte har mått bra förut har noterat att folk verkar bli provocerade av att man mår dåligt?? Upplever ni att ni blivit illa bemötta utan anledning när ni lidit av psykisk ohälsa? Att det är som att vissa muckar gräl med en? Som om de är rädda för att dåligt mående smittar, eller att man är ”dålig” på något sätt för att man inte mår bra?

    Som om det inte var nog med den psykiska ohälsan i sig, så blir man utsatt för en massa elakheter också på det! Både av vård och myndigheter och privatpersoner. Till och med ens anhöriga kan vräka ur sig så elaka saker till en! Att folk inte förstår är en förklaring, men ingen ursäkt jag köper!

    Själv har jag fått höra av ”vänner” och kollegor att jag är skitjobbig eftersom jag aldrig är riktigt glad, att jag borde anstränga mig för att må bra för andras skull- eftersom det är så jobbigt att SE(!!) att jag mår dåligt (alltså inte höra av mig, utan att bara SE mig!!!),  att jag ska sluta klaga och göra nåt åt saker (vafan jag har försökt halva mitt j-la liv att förändra det!!) , att jag får skylla mig själv för att jag inte har sökt hjälp, eller att jag inte fattar själv att jag behöver hjälp, eller att jag motsätter mig hjälp jag får (jag har sökt hjälp sedan tonåren, verkligen kämpat i åratal för att få vården att bry sig, lyssna på mig, ge mig terapi osv..jag har aldrig fått nån jävla hjälp ändå!! Vilket jag skrek åt hen som fällde den kommentaren! Som vanligt så trodde ingen på en, för det är ju självklart att det bara är att söka hjälp, och då får man ju det direkt och allting blir bra på en gång!! Det är tydligen vad folk tror!?! Mår någon dåligt så beror det på att denne aldrig sökt hjälp, eller fått hjälp men inte velat ta emot den, så tror vissa att det fungerar! Och väääldigt många verkar tro att det bara är att ”gå och prata lite med någon” för att allting ska bli bra!? Det låter ju som det är det de tror när de säger: ”Men du har väl X som du pratar med? Pratade du inte med hen igår??”  Som om man blir botad av ett samtal??!)

    <3 Ja-a, jag tror det. Misstänker även att det är orsaken till att så ytterst fåtal personer svarar på inlägg på detta forumet. Folk klarar i regel inte av att ta in någons smärtsamma verklighet. Ju sämre och närmare ett självmord desto fler drar sig ifrån att svara övh. Är inläggen av den mer lättsamma karaktären där man har problem på jobbet eller i skolan, desto fler svar brukar genereras.

    Nu kommer det snart bli jul och inläggen här kommer öka lavinartat. Det är en helt, helt fruktansvärd tid och statistiken talar väl för att självmorden och självmordsförsöken är som absolut högst då. Inläggen kommer dock att stå mer eller mindre obesvarade.

    Blir folk provocerade av andra som mår dåligt? Empatin verkar inte fungera som den ska, i alla fall.

    Finns även något som heter c-ptsd. En komplex form av ptsd som uppkommer av andra dysfunktionella mönster. Hoppas du får den hjälp du förtjänar. Känns ofta som om många hamnar mellan stolarna bara för att man inte kan definiera sitt problem med diagnoser eller andra termer..

    Upplever också att många tar illa vid sig om man uttrycker hur man mår. Eller bemöter en med tystnad. Man kan ju tycka att folk borde sluta fråga saker om de inte vill höra allt..

    Här inne känns det snarare som att många kommer för att skriva av sig och sen glömmer bort att logga in igen. Någonsin.

    Trådstartaren

    <3 Ja-a, jag tror det. Misstänker även att det är orsaken till att så ytterst fåtal personer svarar på inlägg på detta forumet. Folk klarar i regel inte av att ta in någons smärtsamma verklighet. Ju sämre och närmare ett självmord desto fler drar sig ifrån att svara övh. Är inläggen av den mer lättsamma karaktären där man har problem på jobbet eller i skolan, desto fler svar brukar genereras. Nu kommer det snart bli jul och inläggen här kommer öka lavinartat. Det är en helt, helt fruktansvärd tid och statistiken talar väl för att självmorden och självmordsförsöken är som absolut högst då. Inläggen kommer dock att stå mer eller mindre obesvarade. Blir folk provocerade av andra som mår dåligt? Empatin verkar inte fungera som den ska, i alla fall.

    Så du menar att en anledning till att jag fått höra elaka saker av folk kan bero på att det är för jobbigt att behöva ta in min smärta?

    Det har jag inte tänkt på, men fy vad hemskt att ingen svarar på inlägg om självmord och sånt!! Usch vad egoistiskt, nonchalant och oempatiskt! Jag svarade på ett sånt inlägg en gång, och trådstartaren hade fått ett par andra svar före det också, men dök sedan inte upp i tråden igen. Det är också väldigt vanligt här har jag märkt, att någon ”skriver av sig”, får svar, frågor..men sen inte skriver igen. Också lite nonchalant kan jag tycka, att oroa andra som tar sig tid att svara och som bryr sig, utan att ens uppdatera och tala om att man lever åtminstone! Man får hoppas att det är så, att de fortfarande lever alltså, och inte gick och tog livet av sig och att det är därför de aldrig skriver igen!

    Trådstartaren

    Finns även något som heter c-ptsd. En komplex form av ptsd som uppkommer av andra dysfunktionella mönster. Hoppas du får den hjälp du förtjänar. Känns ofta som om många hamnar mellan stolarna bara för att man inte kan definiera sitt problem med diagnoser eller andra termer.. Upplever också att många tar illa vid sig om man uttrycker hur man mår. Eller bemöter en med tystnad. Man kan ju tycka att folk borde sluta fråga saker om de inte vill höra allt.. Här inne känns det snarare som att många kommer för att skriva av sig och sen glömmer bort att logga in igen. Någonsin.

    Hur menar du med ”uppkommer av andra dysfunktionella mönster”?

    Jag har sällan blivit bemött med tystnad, snarare med envisa frågor, värdelösa råd, kritik, påhopp och ifrågasättanden. Har aldrig varit med om att någon ignorerat, utan tvärtom blir folk nästan sjukligt engagerade, men sällan på något sätt jag upplevt som positivt.

    När andra tar illa vid sig; på vilket sätt yttrar sig det?

    Jag har aldrig varit med om, eller hört om någon annan, som verkar vara så utsatt för påhopp från folk och fä, eller fått en massa åsikter slängd över sig från icke-närstående/folk man inte umgås med, som jag själv! Självklart känner jag mig utsatt och utpekad jämfört med andra! Och varje gång jag får en dryg kommentar på nätet eller IRL i stil med: ”Du tror att världen kretsar kring dig?!” så tänker jag: ”ja, man kan ju undra ibland..!”

    C-ptsd uppkommer i dysfunktionella miljöer. Det kan t.ex. vara missbrukande föräldrar som upprepar ett visst beteende som senare i livet triggar en när man upplever liknande situationer.

    Vi kan inte styra hur andra är eller uppfattar oss. Känns det fel så kan vi bara se inåt, till oss själva.. Jag blir ofta bemött med tystnad. Folk vet inte vad dom ska säga. Men det är hur jag uttrycker mig som styr det. Försöker träna på ett mjukare bemötande.

    Så du menar att en anledning till att jag fått höra elaka saker av folk kan bero på att det är för jobbigt att behöva ta in min smärta?

    Exakt. Det finns något som heter kognitiv empati och affektiv empati.

    Kognitiv empati är mer avancerad, och innebär att man kan se världen utifrån någon annans blick och ta dennes perspektiv. Samt reglerar och anpassar sig efter det specifika sammanhanget. Den här förmågan är nödvändig för att kunna besvara och förstå en person på ett adekvat sätt. Det resulterar ofta i en djupare förståelse, mindre fördomar och är motsatsen ofta till att bli upprörd över någons agerande, eller mående.

    Affektiv empati handlar om att känna av andras känslor. Den affekt, ungefär känsla, som den du möter känner, t.ex. frustration eller ilska, speglas i din egen hjärna, du känner frustration och ilska, för att förstå den andres känslor. Men det kan också ofta resultera i att man värjer sig emot något smärtsamt som någon annan upplever då det blir för stark reaktion inom en. Man tar då oftare istället avstånd och blir passiv.

    När man exempelvis, som på det här forumet, hänvisar eller ger tips om att söka sig till en professionell innebär det ofta tänker jag att personen använder sig av affektiv empati. Man vill inte förstå, inte söka sig närmare den personen, utan man vill att någon annan ska göra det jobbet.

    Trådstartaren

    Exakt. Det finns något som heter kognitiv empati och affektiv empati. Kognitiv empati är mer avancerad, och innebär att man kan se världen utifrån någon annans blick och ta dennes perspektiv. Samt reglerar och anpassar sig efter det specifika sammanhanget. Den här förmågan är nödvändig för att kunna besvara och förstå en person på ett adekvat sätt. Det resulterar ofta i en djupare förståelse, mindre fördomar och är motsatsen ofta till att bli upprörd över någons agerande, eller mående. Affektiv empati handlar om att känna av andras känslor. Den affekt, ungefär känsla, som den du möter känner, t.ex. frustration eller ilska, speglas i din egen hjärna, du känner frustration och ilska, för att förstå den andres känslor. Men det kan också ofta resultera i att man värjer sig emot något smärtsamt som någon annan upplever då det blir för stark reaktion inom en. Man tar då oftare istället avstånd och blir passiv. När man exempelvis, som på det här forumet, hänvisar eller ger tips om att söka sig till en professionell innebär det ofta tänker jag att personen använder sig av affektiv empati. Man vill inte förstå, inte söka sig närmare den personen, utan man vill att någon annan ska göra det jobbet.

    Okej tack för förklaringen! Jag själv har väldigt dålig kognitiv empati men desto större affektiv empati. Jag har lätt för att känna empati och sympati för folk som har det svårt, men hamnar ofta i storgräl då jag upplever andra som elaka, korkade eller empatilösa.

    Du menar att med affektiv empati kan det resultera i att man vänder ilskan och frustrationen EMOT den man speglar, istället för att stötta och visa förståelse för denne?

    Jo jag vet; spelar ingen roll vart eller till vem man vänder sig, alla hänvisar till någon annan!

    Trådstartaren

    Alla ni som svarat här pratar bara om att andra tar avstånd ifrån en och bemöter en med tystnad..!?  Men jag skriver ju om och om igen att det handlar om att andra attackerar mig (verbalt) och agerar hånfullt eller elakt!! Jag önskar att ni kunde bekräfta att jag känner så och att det också förekommer ibland! Eller är det bara mig som folk är så pass elaka mot???

    Trådstartaren

    C-ptsd uppkommer i dysfunktionella miljöer. Det kan t.ex. vara missbrukande föräldrar som upprepar ett visst beteende som senare i livet triggar en när man upplever liknande situationer. Vi kan inte styra hur andra är eller uppfattar oss. Känns det fel så kan vi bara se inåt, till oss själva.. Jag blir ofta bemött med tystnad. Folk vet inte vad dom ska säga. Men det är hur jag uttrycker mig som styr det. Försöker träna på ett mjukare bemötande.

    Jag förstår vad du menar med att vi inte kan styra hur andra beter sig, men ingen ska väl behöva acceptera att bli elakt bemött av andra!?

    Hm. Förlåt om det missförstås i tråden.

    Ingen kan bekräfta vad du känner. Det är bara du som kan berätta och vi är här och lyssnar på dig. Jag tror dig och jag tror tyvärr inte att du är ensam om att bli illa behandlad på grund av ditt mående. Det ska du inte behöva acceptera. Du kan berätta mer här om du känner dig trygg med det.

    Dessa människor som är elaka. Kan du på något sätt ta avstånd från dom? Eller minska kommunikationen så du inte blir utsatt?

    Trådstartaren

    Hm. Förlåt om det missförstås i tråden. Ingen kan bekräfta vad du känner. Det är bara du som kan berätta och vi är här och lyssnar på dig. Jag tror dig och jag tror tyvärr inte att du är ensam om att bli illa behandlad på grund av ditt mående. Det ska du inte behöva acceptera. Du kan berätta mer här om du känner dig trygg med det. Dessa människor som är elaka. Kan du på något sätt ta avstånd från dom? Eller minska kommunikationen så du inte blir utsatt?

    Tack, ingen fara, vad gullig du är! 🙂

    De som är/har varit elaka, är antingen folk på nätet (främlingar!) eller gamla hjärnspöken från förr! Alltså, min hjärna tror att det är NU det händer, men det var FÖRUT!! Jag har tagit avstånd från dem! Det hände med olika personer oberoende av varandra, alltså inte samma personer som satte det i system! Av någon anledning har min hjärna fastnat i dessa tankar och minnen och jag kommer på mig själv regelbundet med att gå och bråka med folk i mitt huvud och jag inser inte alltid att allt detta hände förr om åren och inte nu! Förlåt om det låter förvirrande! Är det c-ptsd jag är drabbad av då?? Vad jag förstår behöver inte PTSD handla om rädsla, ångest och skräck, utan kan lika gärna vara ilska eller smärtsamma upplevelser som man ältar om och om igen?? Har jag rätt i det?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.