Blev lämnad per telefon….

Har de senaste 8 månaderna levt ett ganska destruktivt förhållande med en tjej som är väldigt flyktig i sina beslut och otroligt egoistisk. Jag trodde att det skulle bli bättre och dom 3 första månaderna fick jag stå ut med att hennes gamla ligg (killar) försökte förstöra mellan oss med onödiga kommentarer. Jag försökte förbi se det och fokusera på annat men fick ofta höra att jag hade ”hittat” på det som hade hänt!! 🙁 Att det lite var mitt fel! Tiden gick och jag blev mer och mer osäker på vad hon ville med mig och vad hon kände för mig. Flera av hennes vänner började ogilla mig och jag blev exkluderad från middagar och utekvällar många ggr och hon godtog att jag blev behandlad så. Jag kände mig så kränkt, ikke sedd och oälskad av henne då. Varje ggn jag drog upp dessa händelser, speciellt händelsen där en killkompis till henne vände sig till mig och sa ”så länge det är oseriöst mellan dig och X så kommer jag att fortsätta k-ulla henne!” Så blev hon galen på mig, hon kunde putta på mig och bli aggressiv för att hon inte ville prata om det el ge mig en förklaring. Hon blev allt mer aggressiv mot mig när jag blev ledsen och osäker men jag höll mig kvar och ville kämpa. En kväll tog vi in på hotell och försökte ha en mysig kväll tills hon återigen började prata om en gammal kille hon hade för 15 år sedan som behandlade henne illa, varpå hon blev irriterad på mig för att jag aldrig blivit illa behandlad av män. Tjafset slutade inte där utan fortsatte på hotellrummet där hon lackade igen och blev fysisk mot mig och jag tillbaka. Jag ville inte släppa ut min tjej full på gatan och stod i vägen för henne när hon ville ut varav hon tog tag i mitt huvud och drämde den hårt i väggen och rev mina armar. Detta mindes hon inte på morgonen utan skyllde allt på mig igen, att jag drog upp dittan o dattan.

Men vecka efter det gick hon på middag med en kompis till henne som ogillar mig väldigt mycket, middag som jag var bjuden på men helt plötsligt inte fick följa med på. Hon kom hem till mig jättesur efter den middagen och vi började tjafsa massor och det slutade med att hon blev aggressiv mot mig igen och puttades fram och tillbaka varav jag fick nog och tappade kontrollen och slog tillbaka.

Den kvällen brakade helvetet lös och vi gjorde slut. Hade ingen kontakt under ett par veckor men började sedan ses lite i taget och insåg att vi älskade varandra för mycket och gav det en till chans.

Under den perioden så har vi haft underbara stunder, lärt känna varandra mer och kommit varandra närmare. Men jag fick ändå leva med stressen av att hennes vänner (vissa, många) inte var redo att träffa mig, var emot att vi var tillsammans igen, familjen var anti mm. Den dagliga stressen och allt jag ville ha var lugn o ro och fokus på oss. Ingen annan!! Det kom på tal många ggr att hon ville att jag skulle träffa dessa inte så trevliga vänner och att vi bara ska bli ”vänner liksom” men jag behövde också tid, jag kände även jag att jag inte ville träffa vissa av dom riktigt ännu el nånsin, men det fanns inget förståelse för mina känslor utan att jag bara var hemsk som inte ville träffa dom. Allt var återigen mitt fel! Jag var hård och ville bara bråka!

Allt detta har resulterat i att jag har blivit ett vrak, ångestattacker, dålig aptit, sover dåligt, lätt irriterad, fått 3 psykbryt där jag har skadat mig själv och bara hela tiden bett min tjej om lugn! Ge mig bara lugn. Blivit triggad, gråtit, sagt saker jag inte menat, haft sjölvmordstankar och behövt hennes stöd!!!

Men nej! I söndags blev jag dumpad per telefon under ett arbetspass. Under den helgen har jag haft 2/3 åndadtattacker där jag har skadat mig själv, bett henne snälla trigga inte mig, varav hon har skrattat åt mig och. utan förvarning dumpar mig per telefon!!!! Och på morgonen låtsades hon som att allting var super, vi kollade resor, jag åkte till jobbet och hon packade sina saker och drog!!! Men nu är allt återigen mitt fel!! Jag försvarade mig när hon puttade på mig igen!! Men allt är alltid bara mitt fel!!

Ikväll åkte jag mitt dum huvud över till henne med tio röda rosor och frågade om vi kunde få ett fint avslut ihop en sista kväll men hon tog varken emot rosorna el lyssnade på mig. Jag känner mig så jäkla dum, förstörd och lurad!!!

Och jag kan inte sluta sakna henne

hjälp!

 

Hej!

Var ett tag sen du skrev, hur har det gått? Spontant känner jag att du är värd något mycket bättre, hoppas du ser ditt egenvärde och kan stärka dig själv och sen kan du hitta en ny tjej (som mår bättre) och som respekterar och älskar dig! Lycka till!