Ja, just nu dså är det piss och jag orkar knappt med. jag har gråtit hela dagen mer eller mindre för att det bara helt har gått troll i diskussionerna jag har med min sambo.
jag planeradee sedan några veckor att jag å han skulle fira får års dag som nu var i april, eftersom vi inte hann då, så tänkte jag vi får göra det nu, men det dög inte. för hans ex behövde hjälp med deras barn så då drog han igång ett bråk. nu 8 timmar senare har jag fortfarande panik och ångest. och i skrivande stund kan jag inte ens förmå mig att ta hand om mig själ, utan jag sitter och planerar en grabb helg till honom och en av hans bästa polare. de dagar som jag tänkt att vi skulle firat våran års dag. för jag det går som på reflex, han är arg, så då mår han inte bra, måste fixa, kanske han blir gladare på mig om jag fixar detta, om jag gör så här kanske han ser oss mer? ja kanske han får andas… och i skrivande stund så funderar jag på hur ofta han har gjort sådana saker till mig under den tiden vi levt ihop 6 år, på min födelsedag i bästa fall. men aldrig så där bara för att. jag tänker om någon hade varit så snäll mot mig, så hade jag varit lite gladare eller kanske rent av lite säkrare. just nu. är jag övertygad om att allt är mitt fel. så gör jag något bra så motverkar jag det hemska jag gör för att göra honom arg.
