Hem > Forum > Relationer > Att sluta höras, acceptans

Att sluta höras, acceptans

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Någon som jag tycker om väldigt mycket bestämde sig plötsligt för att vi inte ska ha mer kontakt. Hur accepterar jag det och går vidare? Måste jag det?

    Vi ska alltså varken ses eller höras mer. Inte skriva eller ringa. Inte kolla läget eller diskutera mera. Nu är det slut, bestämde han.

    Baserat på hur tät kontakt vi hade fram tills dess, och med tanke på hur ofta vi sågs, så trodde jag verkligen att han ville och skulle finnas kvar i mitt liv, längre än såhär.

    Jag kan inte tänka klart. Pendlar mellan att han har rätt och att jag kanske borde ha fått komma till tals, en sista gång, innan vi skildes åt för att aldrig mera prata. Men vad skulle jag säga?

    Jag beklagar 🙁 det gör ju så ont att förlora nån man inte vill förlora. Overklig känsla.

    Jag har varit i den situationen att jag bröt med en person jag haft väldigt mycket kontakt med under några år. Det var så svårt och inget jag egentligen ville, men blev tvungen att ta det beslutet.

    Jag är i en liknande situation igen, nu med en man jag är kär i som inte är kär i mig tillbaka men vill ha kontakt ändå ibland. Jag vill inte det men är svårt att bryta med nån man innerst inne vill höras med mer. Men kommer inte hända och det blir bara tårar så måste bryta med honom med, en gång för alla.

    Jag tror det går att komma vidare med tiden, hur det går beror nog på varför det tagit slut, hur länge man känt varann och om man har andra människor omkring sig.

    Jag hoppas på det bästa för dig

    Trådstartaren

    Tack, så fint att du delar med dig. Smärtsamt förstås att vara kvar i något slags gränsland där kontakten sker på olika villkor för båda parter. Därför kan jag se poängen med att gå skilda vägar, en gång för alla.

    Vi hade inte känt varandra särskilt länge men han var en sådan där person som kanske har förändrat livet för mig, till det bättre. Just därför är jag ledsen att jag inte fick spendera mera tid. Men tacksam för tiden som delades, den finns ju kvar på något sätt, det behöver inte vara enbart sorgligt.

    Lycka till, känner mig stärkt av ditt svar här.

    Kram

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.