Är jag förälskad i min väninna?

Jag är en kvinna på 40 år, lycklig med min sambo och våra tre barn (10,12 och 14). Men för några månader på en fest så kysste jag min bästa vän (som också är kvinna). Vi har stått varandra nära i många år och pratar nog mer med varann än vad jag och min sambo gör. Först blev jag väldigt generad men sedan kände jag en stark nyfikenhet. Berättade det för min väninna som sa att hon också kände sig nyfiken. För kanske en månad sedan gick vi hela vägen så att säga och efter det vill jag bara ha mer för det var en fantastisk upplevelse. Min väninna känner likadant och vi pratar i telefon om vad vi drömmer om att göra med varandra. Min sambo vet inget och inte hennes man heller, och själv har jag ingen aning om vad det här är. Jag har aldrig tänkt att jag är attraherad av kvinnor, och det har inte min väninna heller. Någon som varit i en liknande situation, och kan ge mig ett råd?

Jag känner igen mig i det du skriver. Tycker det är modigt att du vågar sätta ord på dina känslor. Har aldrig haft ett förhållande med en annan kvinna, däremot har jag länge vetat om att jag attraheras av kvinnor men för min del handlar det bara om den sexuella biten, inga känslor inblandat. Det är en helt annan upplevelse så jag förstår både dig och din väninna.

Det är svårt att säga vad du ska göra men är det mer än att ni bara attraheras av varandra? Vill ni leva tillsammans som ett par? Eller bara träffas för att ligga? Du säger att du är lycklig med din sambo men är det något du saknar? Hur tänker du kring att ni träffas utan att era respektive vet något? Var ärlig mot dig själv först och främst, lyssna till ditt hjärta och våga ifrågasätta vad som är rätt för dig. Hur känner din väninna? Har ni pratat ut om detta? Kram.

Tack för ditt fina och respektfulla svar. Jag vet nog inte än vad det här betyder. Det är mer än bara attraktion, absolut, min väninna är den roligaste och smartaste människan på jorden. Så visst undrar jag lite hur det skulle vara att leva m henne. Men det är svårt att hinna känna efter vad som är vad, i vardagen är det hela tiden full rulle med jobb och barnens aktiviteter.

Vi har pratat en hel del min väninna och jag, och jag tror att det är samma sak för henne. Dvs definitivt mer än bara attraktion. Så många frågor. Är det här “bara” en passion som kommer att gå över? Vad skulle hända om vi berättade för våra respektive? Om vi verkligen bestämmer oss för att leva tillsammans? Hur skulle det bli för våra barn? Hur skulle omvärlden reagera? Det är så stora frågor och de påverkar så många personer.

Det kan vara så att ni har starkare känslor för varandra än ni vågar erkänna. Om du skulle bortse från omgivningen åsikter, vad säger din magkänsla då? Hur länge har du och din väninna känt såhär? Det kan vara en tillfällig passion men det kan också vara så att ni är helt rätt för varandra. Hur omvärlden skulle reagera tycker jag helt ärligt att du ska bortse från för det kommer alltid finnas fördomar.

Det är såklart svårare med era respektive familjer men du skriver att du är lycklig med din sambo. Känner du så med handen på hjärtat eller är det vad du tror att det förväntas av dig? Hur känner din sambo kring hur ni har det? Jag är av den åsikten att det aldrig är bra att hålla ihop för barnens skull, de märker om deras föräldrar inte trivs ihop. Då är det bättre att separera och vara lycklig på varsitt håll. Det kan säkert vara känsligt för barnen men även som mamma måste man få tänka på sig själv och följa sitt hjärta. Var ärlig mot dig själv. Du säger att det är mer än bara attraktion. Hur skulle det kännas om det inte blev något mer mellan er och ni slutade ses och istället satsade på era respektive?