Hem > Forum > Relationer > Är han narcissist/psykiskt sjuk eller bara extremt självdestruktiv? Hjälp!

Är han narcissist/psykiskt sjuk eller bara extremt självdestruktiv? Hjälp!

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Jag är 25 och bor i London. För 6 månader sedan snart träffade jag en kille när han jobbade utanför min butik som elektriker. Han kom in och tog en kaffe då och då och vi gav varandra eviga blickar genom skyltfönstret… min kollega fick tillslut nog och gick ut och bad om hans nummer åt mig. Här börjar berg- och dalbanan!

    Vi börjar messa med varandra direkt och messar från morgon till kväll, han gör iallafall, extremt intensivt. Småprat mest, men regelbundet. Vi pratar om att ses på över dagen på en kaffe, vi planerar dag flera gånger, han kommer med en ursäkt i sista stund, ljuger om att han åkt till ställen och väntat på mig, erkänner i senare skede att det var en lögn (som om jag inte visste det), osv osv. Jag har otroligt svårt att lita på människor, och att börja en relation med en lögn känns inte optimalt. Jag försöker fly.

    Det går ett tag men han skriver igen och igen, att han ångrar sig. Det fanns ju något mellan oss vi aldrig riktigt tog tag i. Han berättar att det funnits en tjej i hans liv när han och jag först började prata, han ville avsluta med helt först, innan han och jag sågs. Han ansåg det vara rättvist mot alla inblandade. Själv spontanträffade jag killar i början, samtidigt som jag snackade med honom med honom, det var jag öppen med och han fine med; “Competition is healthy” som han uttryckte sig.

    Saker började ändras, istället för att komma med ursäkter för att inte dyka upp på våra planerade dejter; frukost till följd av besök på Tate Modern, minigolf, bowling, middag, ja you name it. Han dök han upp hela tiden – på jobbet, efter jobbet, ville ses och äta frukost, ville ses och äta middag. Han ville göra ALLT för att förändra min bild av honom och vinna min tillit. Det enda vi absolut inte kunde göra var att sova tillsammans eller vara hemma hos honom. Han har en hundvalp, men ingen tjej eller barn. Vet att en första logisk förklaring är att han döljer något, men så misstrogen jag är män redan och så mycket jag har försökt luska i det, kan jag direkt säga att så nog inte kan vara fallet. Han jobbar hela tiden, vilket jag vet då han jobbar nära mitt jobb, han pendlar 2 timmar mellan London och en förort varje dag, och han kan prata i telefon hela kvällarna och dagarna.

    Han berättar sin livshistoria: Flickvänner som varit otrogna bakom hans rygg, legat med hans bästa vänner, med hans värsta fiender, med hans bror. Föräldrar som försökt ta livet av sig, han skulle iväg på en fotbollsmatch en gång och glömde telefonen hemma, när han springer in för att hämta den ser han sin pappa försöka hänga sig. Historia inom huligankulturen i England där vissa av hans vänner suttit inne för att ha misshandlat folk till att bli en grönsak. Ja ni fattar – hans uppväxt har varit fruktansvärd. Jag kan inte alls identifiera mig då jag haft en jämförelsevis problemfri barndom, men jag försöker förstå. Han har med andra ord extrema trust issues och han känner att den dagen han bjuder hem en tjej till sitt hus, ska hon vara the one. Han vill inte få minnen i sitt eget hem, med någon som kan komma att försvinna, det hade raserat allt han byggt upp, som han uttrycker sig.

    Under denna tiden han vill ses ständigt är jag lite på min vakt, jag litar inte på män och jag vill absolut inte bli lurad igen, har senaste åren aldrig låtit mig själv vara naiv och alltid vart säker. När han sakta men säkert börjar vinna min tillit vänder allt. Han skriver fortfarande hela tiden men vi kan aldrig längre ses, han avbokar våra träffar i sista stund IGEN genom bortförklaringar och för att få er mer insatta i hans beteende känns det otroligt manipulativt, blandat med maniskt och inslag av narcissism. Han kan exempelvis skriva att vi ska ses en viss tid dagen efter, sedan förvarna mig om att han inte kan lova 100% att det blir av, sedan komma med något nytt precis innan som får mig att känna att han kommer avboka varpå jag blir arg och ledsen och då säga: “Nu har du gjort mig irriterad så nu vill jag inte ses”. VARJE gång försöker han lägga över skulden på mig och mindfucka min hjärna att tro att det var pågrund av något jag sagt eller gjort som förstört. Frustrationen rinner över i dessa situationer.

    I vanliga fall hade jag ju stuckit för längesen men vår attraktion är helt jäkla sinnessjuk. Vi kan ha bråkat, skrikit, hatat på varandra och när vi ses för att diskutera öga mot öga GÅR det inte. Vi vill bara le, skratta, röra vid varandra, kyssa varandra. Irritationen som fanns där är som bortblåst.

    När jag slutar svara på hans mess kan han på riktigt skriva 50 meddelanden långa som A4-sidor på rad, han ser att jag läser och ignorera, men fortsätter som i ett maniskt tillstånd att skriva.

    Jag ser i hans ögon att han längtar efter kärlek, dom är inte onda alls. Men i snart ett halvårs tid har jag dragits med detta: löften som bryts, planerade träffar som avbokas, manipulerande mess, one step forward, two steps back HELA tiden. Vi har avslutat med varann säkert 20 gånger, jag har gråtit mig till sömns varannan natt. Det tar aldrig mer än 2 timmar innan han vill ha tillbaka allt vi precis avslutade, jag försöker gå men hamnar ALLTID där igen. Senast förra veckan bestämde jag mig för att det var helt slut men då skickar han en print screen på att han bokat en hotellnatt till oss, vilket sedan inte heller blir av osv osv osv. Jag har aldrig varit såhär och jag förstår inte vad som händer med mig. Det känns ibland som att vi är så lika, som att det är vi mot världen och att tanken av att han kommer leva parallellt med mig här i livet men vi inte har kontakt känns overklig.

    Vi har alltså efter ett HALVÅR fortfarande inte ens sovit med varandra och aldrig varit hos honom. Det finns så mycket mer detaljer men det här inlägget har redan dragit iväg rejält.

    Det jag behöver råd och tankar om är alltså, eftersom han har många narcissistiska drag och har en manipulerande sida när vi smsar. (inte i verkligheten på samma sätt) Han är som två olika personer i verkligheten och på sms.

    Kan han lura mig om typ allt? Vad vill han få ut av detta? Hur ska jag göra, borde jag bara blocka honom och dra? Han har erkänt att han äter antidepp och att han är extremt destruktiv och säger att det är därför han försöker förstöra mellan oss gång på gång. Någon som är insatt och kan förklara denna typ av beteende? HJÄLP.

     

     

    Slösar du mera tid på honom kanske du missar mannen i ditt liv…. Varför han gör som han gör vet han nog inte ens själv, men han lär inte ändra sig.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.