Vad jag gör så är det alltid fel i Hans ögon.
som idag vi var hos hans mamma och jag och hon har jätte bra band. Men för jag var trött och lite stressad för ska jobba imorgon så var jag otrevlig och beteende mig inte enligt honom. Han satt med hans mobil och sin mamma och kollade saker på en sida medans jag satt i soffan bredvid dom men jag såg ändå inte hans mobil. Och sa dom något svarade jag och han ifråga frågar mig om jag är trött jag svarade ja det är jag då säger han ” du kan gå hem då om du vill” jag svara att jag vill inte gå hem ensam för min mobil är död och har liksom inget batteri. Vi har ca 10min gång hem och det är mörkt ute så jag som ensam tjej vill inte gå hem ensam. Sen när vi åker hem säger han att jag har ingen uppfostran för jag inte hade startat konversationer utan att det var helt trött ändå svarade jag om dom sa något men när dom kollade på denna sidan och pratande om sak pratade dom mestadels sitt eget språk och jag förstår inte det fullt ut så svårt att jag ska kunna säga något och komma in i konversationen. Men under våra tre år har jag fått höra hur värdelös jag är att han skäms över mig med mera.
Jag har alltid försök bättra mig i allt han tycker jag gör fel. Men han blir aldrig nöjd med mig. Och när vi haft det bra en period känns det alltid som han ska bråka med mig och skapa problem och i alla bråk vi haft har han riktat det mot mig att allt är mitt fel osv vad jag säger.
jag älskar honom verkligen men jag känner inte igen mig själv vet inte hur jag ska göra vi bor ihop och allt har vi ihop. Känner mig fylld av ångest.
