Hem > Forum > Relationer > Är det jag som är problemet?

Är det jag som är problemet?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Jag har haft en tuff relation med min mamma i en stor del av mitt liv och flyttade hem till pappa när jag var 12. Men jag har väldigt svårt att komma ihåg vissa grejer ”rätt”. Mamma har en talang, att skriva jobbiga sms till mig och har alltid gjort det som ja minns. Jag minns saker som att jag alltid brukade stänga av min mobil när jag var med kompisar så att dem inte skulle se vad hon brukade skriva. Sånna saker kommer jag ihåg.. men när de kommer till varför saker hände blir det mer och mer suddigt. Jag minns att jag en gång fick en video skickad av mamma när jag var 13 där hon grät väldigt mycket samtidigt som hon kollade in i kameran och höll upp lappar där de stod ”hur kan min dotter göra såhär mot mig”, ”jag har förlorat 5000kr av att sitta hemma å gråta pga av dig istället för att vara på jobbet” osv. Jag minns detta men när jag konfronterade henne om det sa hon att hon var tvungen eftersom jag inte svarade på hennes sms och flyttade hem till pappa.
    Jag blir så lost. Hon får mig att tvivla på om jag verkligen minns saker som ja minns. När jag bodde hos henne brukade hon alltid säga att jag bara älskade min pappa för hans pengar vilket jag inte insett för än nu satte sina spår. Hon gjorde alltid sig själv till nummer ett och pappa som en hemsk person. Hon gjorde mig otroligt beroende av henne som jag känner av en idag och det känns alltid som att jag saknar något i mitt liv och har själv förstört mitt liv.
    Jag kan se vissa grejer lite grann nu som att det var inte okej att min mormor ringde mig efter mammas uppmuntran när jag var 12 och sa att jag var en fruktansvärd människa och hon visste inte hur mamma kunde få en sån dotter. Eller hur de inte var okej för mamma att bryta sig in i pappas hus och tackla sig förbi min plast mamma för att få tag på mig, så jag var tvungen att låsa in mig på toan tills min plast mamma fick ut henne. Jag har förstått att jag lider lite av en ptsd efter min mamma. Att aldrig veta vart jag har henne, om hon kommer skada mig eller bryta sig in i mitt hus.

    men det är så svårt att minnas saker ibland. Hon har alltid väldigt många anledningar till varför det var jag som orsakade ett visst beteende och de får mig att tvivla på mig själv och mina minnen. Tänk så är det jag som är problemet? Tänk så sitter allt i mitt huvud? Det kanske är jag som har behandlat henne dåligt vilket studsat tillbaka på mig. Jag vet att mamma lider av depression precis som jag men är det anledning nog att bete sig som hon gör? Jag har ingen aning. Hur ska jag veta om jag är problemet?

    Oavsett vad som utlöst vad, kan jag tycka att i en relation mellan en vuxen och ett barn har barnet aldrig ett ansvar. Barnet har inte mognaden att kunna ta det ansvaret.

    Att vara så rädd för sin mamma när man är i tonåren låter alldeles fruktansvärt. Jag hoppas du har fått eller kan få hjälp att hantera ditt trauma!

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.