Hem > Forum > Relationer > Ångestfylld förvirring
Ångestfylld förvirring
-
Efter att ha blivit lämnad av min partner efter många år tillsammans har återkommande minnen gjort sig påminda som ger mig en oerhörd ångest.
Det är olika situationer i vilka hen fått mig att tvivla på mig själv, förminskat mina känslor. Inte minst efter separationen när jag tagit upp olika händelser. Det har framkommit händelser jag inte hade en aning om och som fått mig att tvivla på hela vårt förhållande. Det känns som att jag levt i en lögn.
När jag ifrågasatt olika tidigare händelser genom åren och berättat hur jag upplevt dem och vilka känslor det framkallat, har hen sagt att det inte alls var på det viset, att jag oskyldigt anklagar hen för saker, att jag förstorar upp saker och att jag hittar på. Detta gör att jag börjar tro att det verkligen är så. Att jag tvingar mig själv att känna på ett visst sätt för att utmåla hen till något hen inte är. Men det är så många saker att jag är ganska säker på att jag inte hittar på. Jag är oerhört förvirrad i allt det här.
Hen vill nu att vi ska prata igenom detta tillsammans och lösa allt så att vi kan gå vidare på var sitt håll. Hen har en ny partner och jag är definitivt klar med hen. Men alla känslor som nu poppar upp och alla minnesbilder skapar oerhörd ångest. Jag vet att hens syfte med detta samtal är att i slutändan få mig att be om ursäkt för mina anklagelser, med andra ord att jag ska be om ursäkt för mina känslor och min ångest kring olika händelser som hen orsakat genom åren. Att det nog inte varit så farligt.
Det är ju också det som gör mig så förvirrad, gör jag en för stor grej av allt? Men vad kommer då ångesten ifrån ihop med de minnesbilder jag får.
Även nu sedan vi separerat får jag ångest när hen hör av sig på ett eller annat vis då jag aldrig vet vilket humör hen är på. Ena stunden är hen varm och trevlig för att i nästa stund vara kall och elak. Detta har gått som en röd tråd genom alla våra år. När jag fått värmen har det varit väldigt bra, hen har varit världens bästa, kärleksfull och varm. När vi bråkat har det ofta slutat med att hen blivit helt kall och tyst för att efter några dagar plötsligt bete sig som att inget hänt. Ofta har jag också bett om ursäkt trots att det inte alltid varit jag som orsakat bråket. Men det har varit obehagligt att möta hens kyla och till slut har jag tänkt att jag överreagerat och varit orättvis. Vid något tillfälle har jag bett på mina bara knän att hen inte ska lämna mig då hen hotat med detta i bråk.
Jag har trott att hen varit personen jag skulle bli gammal med, jag har älskat hen in i märgen, men nu när jag är själv har jag insett att jag tassat väldigt mycket på tå och allt som oftast haft en oro i kroppen. Har det varit kärlek, eller har det varit något annat?
Allt är förvirrat och jag tror jag håller på att bli helt galen.
Avregistrerad användare<3 Tycker det luktar som en glasklar manipulation från henoms sida? Jag menar av vilken anledning behöver hen övertyga dig om att ni ska vara överens om hen nu istället skulle vara så oskyldig ? Kan inte hen vila i sin upplevelse av att inte ha gjort något fel då? Menar att det talar ju för att henom vill rentvå sig själv snarare än att ta ansvar? Finns det inte i regel en hel drös med grejer man snarare ångrar att man gjorde, när en relation tagit slut, snarare än att man skulle vara felfri?
Det där med att hen varit stundom varm och stundom kall låter ju som en huvudförklaring på varför personen behöver ägna sig åt gaslighting, att du skulle inbilla dig det som inträffat. Förmodligen orkar inte denne person se dessa sidor hos sig själv. Man får hoppas henom inte tar med sig det beteendet i den här nya relationen, utan snarare lärt sig av sina misstag. Där tycker åtminstone jag fokuset borde vara ifall ni pratar igen.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.