Ångest i nära relation

[Olive Hufuvi]

Jag har en ett-årig relation bakom mig med en man jag upplevde passion och starka känslor med. Vi hade många gemensamma intressen men jag kände mig aldrig riktigt lugn med honom. Det tog slut då min ångest hela tiden ökade, jag fick tryck över bröstet, hjärtklappning, yrsel, och till slut efter flera hetsiga diskussioner om gud vet vad, kom vi överens om en paus.

Sedan gick fyra månader, jag började må bättre och kunde inte låta bli att kontakta honom igen. En fin helg spenderades tillsammans, sen kom ångesten tillbaka med än värre kraft. Jag var tvungen att göra slut. Men vad hände? Han hade ju äntligen visat mer av det jag saknat, dvs empati, omtänksamhet och vilja att ta in mig.

Nu undrar jag om det kan vara så att jag är körd i framtida relationer. Det känns som att denna relation triggat igång min eländiga anknytningsproblematik till max, och jag känner mig så ledsen och skuldtyngd.

 

Menar du att du har skuldkänslor för att du valde att göra slut när du fick det du önskat tidigare, och att det just säger jättemycket om din anknytning att du agerade på det sättet?

Jag vet inte om du håller med om det här men jag har börjat resonera för egen del, att när det är en sund relation med en sund person och jag “börjar krångla” i den, då tycker jag det är lite oroväckande för det kan då kännas så uppenbart att det är min anknytning som ställer till det. När det däremot är i relationer där personen triggar igång så pass starka känslor att man får fysiska problem har jag mer och mer börjat känna att det är svårare och kanske inte ens rättvist alltid att dra för höga analyser eller växlar kring det? Eftersom det kan vara så förvirrande också vad man själv reagerat på och vad den andra gjort som inte varit rimligt, heller.

Så min tanke kring det du skriver är alltså att jag tror inte du är körd i framtida relationer? Utan jag tror att när du hamnar i en lugn och harmonisk relation och då får problem, är det mer läge att fundera på vad du behöva arbeta vidare med?

Är det så att den här killen inte heller just nu är så nöjd med att du avslutat relationen? Kan tänka mig isf att det också påverkar att man själv känner sig skum eller liksom att man agerat felaktigt och det skapar en oro att det har med sitt bagage att göra typ?

[Olive Hufuvi]

Tack för svaret, det hjälper mig lite att tänka så som du skriver, att det kanske inte är värt att dra för höga växlar på reaktionerna. Mycket av det jag känner handlar om att förstå – nej relationen kanske inte varit sund hela vägen, jag har känt mig förminskad, mycket i diskussioner och inte riktigt känt att han mött mig känslomässigt. Jag har haft svårt att koppla av, vila och hämta kraft ur relationen, samtidigt har jag tycker om många sidor hos honom, vi har gjort många roliga saker tillsammans och jag har tänkt att saker kan växa fram.

Han vill nog fortsätta ses men jag tror hans strategi är att backa när jag mår dåligt. Så har det varit mycket, att man ska hantera sitt “shit” själv. Vilket man ju ska i någon mån. Men inte bara i en nära relation. Tror inte han riktigt vet hur man stöttar någon, vilket ju egentligen är det jag behöver.

Och om skulden. Jo det var väl så, han visade mer omtanke och ändå gjorde jag slut för att ångesten tog över. Jag vill ju inte såra honom heller genom att hatta fram och tillbaks. Vilket är det som sker, jag svänger jättefort i mina känslor. Sen får jag känslan av att han tycker jag är konstig, alltså hans inställning till psykisk ohälsa är mer “ryck upp dig, tänk positivt” medan jag som någonstans skäms över mina reaktioner försöker dölja dem och då blir det såhär.

Du kanske skulle vara mer kompatibel med en person som är ännu mer lyhörd inför dina känslor och reaktioner? Kan rekommendera en bok som jag själv läser just nu som heter: 7 gyllene regler för en lycklig kärleksrelation av John Gottman. Tips <3

[Olive Hufuvi]

Jo jag hoppas ju det…Men har svårt att hålla isär vad som är vad. Tänk om jag misstolkat honom. Eller inte varit tydlig själv. Så osäker känsla. Kan bara hoppas att det klarnar med tiden. Förstår ju att det inte ska kännas så och har haft långa relationer innan. Som inte känts så. Men jag gillar honom verkligen, och skulle så  vilja att det funkade. Men ångestattackerna pratar väl sitt språk kanske. Tack för tipset, verkar intressant!