Just nu är det en jobbig och orolig period. Både jag och min sambo har historik inom psykisk ohälsa och jag börjar se vissa nackdelar med att ha det gemensamt. Det finns risk att man triggar varandra eller att man helt enkelt inte har möjlighet att plocka upp varandra. Just nu är det lite deppigt. Jag mår dåligt för att det sker mycket förändring i mitt liv på samma gång och han mår dåligt för att han känner sig vilsen och inte vet vad han vill göra längre riktigt. Sånt som brukar vara av intresse börjar minska och så vidare.
Jag får lite känslan av att inte vilja åka hem, för jag är rädd. Bara rädd för allt just nu. Rädd för hur dåligt jag har mått och vad det kan leda till för konsekvenser om det fortsätter i en riktning neråt. Rädd för att han ska tro att jag är olycklig på grund av honom, vilket inte alls är fallet.
Hur kan man lära varandra att se saker från den ljusa sidan när man själv börjar se saker i mörker?