Ändrad förhållandesituation

Hej! Testar att skriva av mig här lite och se vad jag kan få för tips och råd gällande min situation med min flickvän (Jag vet inte ens ifall vi är tillsammans).

Jag och min flickvän har haft en lång relation med ett väldigt starkt band till varandra då vi träffades via en arbetsplats, känslor och allt dök upp snabbt och vi började först med att vara bästa vänner fast vi tryckte undan känslorna för varandra för hon hade ett förhållande då och jag hade precis gått ur ett förhållande, senare så blev det för mycket att dölja och vår resa började ta fart och fy fanken vad bra vi hade det, precis som alla andra i början av förhållande eller förälskelsefasen, går inte beskriva med ord hur lycklig och glädjen jag hade med denna underbara tjej.

Längre in i förhållandet så började självklart utmaningarna med allt vad som gäller ett förhållande, och vi bodde även ihop i 1,5 år. Kommunikationen brast, tilliten fick sig en sväng och misstänksamhet från bägges håll dök upp. Och tyvärr så gjorde vi slut där en gång ca 2 år in i förhållandet och jag flyttade ifrån lägenheten vi hade och det krossade mig helt och hållet, jag dippade kraftigt och hamnade snabbt i fel umgänge, höll på med droger och bara festade runt precis som om att jag inte brydde mig om morgondagen längre.

Efter mycket om och men så hamnade jag på bana någorlunda igen ca 3-4 månader efter uppbrottet, och jag tog kontakt med henne igen för som jag nämnde innan, denna tjejen är helt underbar på alla sett och vis, driven och en riktig energigivare, accepterar allt och alla, väldig social, ja helt enkelt i mina ögon perfekt.

Vi började med att ta det sakta genom att träffas lite pö om pö och sagt och gjort så testade vi igen, men återigen brast kommunikationen och vi särade på varandra igen, samma bana och samma sak igen hände med både mig och henne.

Nu efter denna gången så var det så pass dåligt att om jag inte hade slutat med mitt destruktiva självskadebeteende bara för att fly från känslorna av uppgivenhet, ensamhet osv så hade jag inte suttit här jag gör idag. Jag fick ta hjälp för mitt beteende och är idag en helt annan människa ifrån den jag var innan. Detta uppbrottet hände i Juni förra året.

Hon träffade även en eller två killar under denna perioden på 6 månader som vi hade ifrån varandra denna gången, och jag testade också att träffa någon ny för att se vad jag känner och om jag verkligen kan gå vidare. Det gick tyvärr inte det heller, jag kunde inte sluta reflektera och sluta tänka tillbaka på henne, att vara med henne eller våra underbara stunder som vi faktiskt har haft. Likaså har hon berättat att hon gjort, tänkt på mig mycket och att det inte funkade med den nya hon träffade. Efter denna perioden så kom vi i kontakt igen, helt nollställda och testat med nya men kunde inte slitas ifrån varandra på något sätt, det går liksom inte förklara det bandet vi har.

Januari detta året så började vi träffas igen och vi testade att köra igen, däremot så hade hon väldigt svårt med tankarna av att jag faktiskt varit med någon annan, att jag hade legat med 2 andra under perioden vi inte var tillsammans och ingen kontakt, vilket jag ansåg att vara lustigt för hon hade också gjort samma sak, varit med någon annan vilket jag inte såg som ett problem. För det som händer i våra privatliv när vi varken är tillsammans eller har någon kontakt har man inte att göra med, anser jag. Kanske ser det fel?

Detta blev en stor press på oss igen, hon kunde inte släppa det och jag kunde inte mer än att vara ärlig och berätta som läget ligger till och vad som gjorde att jag inte forstatte med den andra jag träffade under denna period.

Nu fram tills för två veckor sedan började det bli mindre och mindre kontakt, intresse osv och mer bråk än vanligt och förra veckan sa hon att “Hon kan inte mera, hon vill hitta sig själv och ser inte mig långsiktigt”.

Detta krossade självklart mig igen, då jag blev förvirrad då jag genomgick en flytt samtidigt som detta som jag hade sagt till henne att “Jag vill bara få en nystart med ny lägenhet och börja på mitt nya jobb som jag också har fått” sen kan jag investera allt i henne igen och jobba på allt. Hon hjälpte mig att flytta förra veckan, allt var som vanligt, kyssar och allt det där som vi haft, dagen efter var det som bortblåst, återigen “Ser inte dig långsiktigt, jagg vet inte vad jag vill” och att hon då inte hade tillit till mig pga mitt bagage och så som jag hållt på med droger osv, att tillägga är att hennes familj också gått igenom ett “Missbruk” så det är så klart extra känsligt för henne och dom.

Det som gnager mig mest är att jag inte vet vad jag ska göra åt detta, vi träffades för två dagar sedan, jag kom hem till henne och jag förklarade att jag vill investera i både henne och hennes vänner/familj som jag inte varit så aktiv med på senaste och att jag står för mina saker jag självklart gjort fel, för jag är ju inte mer än människa jag med. Sagt och gjort var det en känslig konversation, bägge är självklart ledsna och snevridna över det hela för vi älskar självklart varandra. Jag åkte hem för att fixa lite sen åkte jag ner på kvällen igen, vi hade vårt mysiga oss igen, intimt och allt det där. Hon var självklart fast besluten att “Jag kan inte lova något” men under den tiden på kvällen verkade det vända lite för henne, att hon verkade ta in det jag sa och berättade för henne, dagen efter var det borta igen, att hon inte litade på mig att hon inte visste och att hon ville hitta glädjen med sig själv igen och att hitta sig själv och vad hon vill göra.

ATT tillägga är att hon går igenom en ovan situation för henne där hon blev av med jobbet, hon funderar på att plugga och vet varken ut eller in. Jag förstår henne till fullo att det är läskigt att inte veta, men att hon ger upp helt och hållet på oss som faktiskt har detta bandet, som hon själv också säger och att allt är upp och ner för minsta lilla.

Jag kom med ett stort förslag att om hon nu har svårt att lita på mig med tanke på mitt bagage med droger osv att hon mer än gärna får testa mig helt slumpmässigt utan att jag vet så hon får se att jag är allvarlig med det jag säger, och föreslagit att kanske testa en tredje part, dvs parterapi eller liknande för att få deras syn på det hela occh kanske hamna på rätt bana igen eller eventuellt få ett bra avslut på det hela.

För vi når aldrig riktigt fram till ett avslut på riktigt, då jag som sagt säger är att vi kan inte släppa varandra, vi har detta bandet som man aldrig trott man kunnat ha till en annan människa och dessutom ALDRIG hitta med någon annan. Man kan säga att det är den här personen med det här bandet som händer med en person i livet enbart.

Nu till det hela, jag vill så gärna bara skriva, höra av mig, träffas och göra saker rätt och lyssna och förstå till hennes behov av mig som “pojkvän” och rätta till allt mellan oss, men hon har varken lust, motivation eller energi att lägga det fokuset nu på oss, ett förhållande efter allt vi gått igenom. Hon är rätt fast besluten att hitta sig själv och ta avstånd.

Jag vet inte hur jag ska tolka det, för den kvällen för några dagar sedan var den bästa vi haft på väldigt länge, vi pratade väldigt djupt och lyssnade verkligen på varandra men dagen efter så var det liksom bortblåst, som att det inte gick in eller betydde något. Hur ska jag tolka det?

Borde jag bara ha no contact med henne och låta henne komma till mig inom sin tid? Tillägga är att jag har sagt till henne att jag ber om ursäkt att jag varit på efter det som hänt, hört av mig och inte gett henne space i ren och skär panik tyvärr, men jag har sagt att jag ber om ursäkt för det och att vi låter det vara ett tag och att vi kan höras framöver och att hon alltid kan höra av sig och att jag finns där för henne, efter det har varken jag eller hon skrivit något med varandra.

Borde jag fortsätta att bara låta det vara sålänge trots det är så jävla svårt att låta bli? Eller borde jag någongång då och då höra av mig och kolla läget?

Jag vill inte trycka bort henne mer än vad det redan är utan mer försöka få oss till att lösa sakerna och tvisterna istället för vi som sagt har detta bandet.

För jag efter allt är helt besluten att det är denna tjejen jag vill vara med, bygga med och utvecklas både som man och pojkvän med henne, skaffa minnen och verkligen bara lösa allt och släppa det förflutna och bara ha det precis som vi haft det innan. Jag är helt besluten i det, och ja detta vet hon om vad jag vill och hur jag ser på det i dagsläget.

Alla tips och råd mottages gärna och hoppas ni inte blev allt för uttråkad av läsningen, fråga gärna ifall det är något, kanske missat att lägga till någon information som man kommer på i efterhand.

Jag hoppas på det bästa sålänge och hoppas att vi kanske kommer i kontakt inom snar framtid där vi kan ta till oss istället för att trycka ifrån varandra, såra varandra och hålla på med tramsiga saker.

(Jag är 26 och hon är 27)

Att tillägga till detta som jag glömt är att innan allt detta hände nyligen så hade hon en tjejkväll hemma, inga som helst problem med det. Hennes f.d bästa vän hade också blivit singel så jag märkte lite att hon ville vara på samma spår som henne för hon alltid snackat om hur roligt dom haft det m.m sedan innan.

Nu så fort denna tjejvännen blivit singel så åker det upp en bild som jag får syn på där det är alla 4 som var där hemma med texten “4 snygga singlar på vift”, därpå jag reagerar lite och tycker det är lustigt för denna vännen vet om att vi är med varandra, och att vi är tillsammans vid det tillfället. Jag konfronterade lungt och sansat situationen och frågade vad denna bilden betydde med tanke på texten tillhörande bilden, men fick enbart som svar “Kan inte rå för vad hon skriver ut” eller “Men sluta nu, du överreagerar”.

Enligt mig så tycker jag att det är en självklarhet för alla att reagera när en sådan bild helt plötsligt dyker upp med den texten där min flickvän var med på bilden, precis som hon var singel där och då. Hon har även bekräftat denna bilden genom att kommentera exakt när denna las ut osv precis som att det var helt okej, som att det inte fanns något fel i texten. HON däremot la ut med texten “4 brudar på vift”, men hon visste om texten, hon vet också om att hon hade också reagerat och att det är fel för hennes vän vet om att vi VAR MED VARANDRA och tillsammans där och då.

Efter denna kvällen med dessa tjejer, ja och killar som tydligen också hade varit där som jag fick reda på ett senare skede, så kom denna bomben att hon då liksom inte visste, ville hitta sig själv m.m

Jag kände i magen djupt in att något stämmer inte i detta, antingen har hon dåligt samvete för något kanske, eller så har hennes vänner prackat på henne så pass mycket att hon inte ska vara med mig, för det har jag varit med om innan gällande just dessa vännerna att jag ENBART är den stora boven, dvs att bägge sidorna av myntet inte berättas.

Dagen efter denna “tjejkvällen” så försöker jag få tag på henne på kvällen, hon svarar bara lite kort “Nej jag ska gå och lägga mig nu, godnatt <3”. Precis efter hon skrev det så ville jag enbart ringa och prata med henne som vanliga människor, men hon svarar inte, hon är helt off, något är alltså fel är min tanke. För hon sitter i stort sett klistrad med luren. Och vi som har haft detta förhållandet har alltid haft att “Kom när du vill, bara knacka på”, så jag tog tillfället i akt att köra ner till henne, hon hade fortfarande inte svarat, eller läst något av det jag hade skrivit. Väl nere hos henne så hör jag utanför hennes dörr att någon är på toa, bilen är hemma och hunden är hemma. Jag knackar på dörren och hör hur någon är på det här “Kikhålet” i dörren, men ingen öppnar, ingen svarar. Jag säger “Hallå, tänker du inte öppna?”, men inget svar. Jag kör hem med de värsta tänkbara tankarna att hon faktiskt har varit så otroligt falsk och fått mig att känna mig som att jag är felet för att jag t.ex reagerade på bilden som jag nämnde ovan, och hade någon annan hemma vid det tillfället, för man öppnar väl dörren annars, eller svarar i telefonen, hon / personen bakom dörren var ju tydligen uppe, vaken.

 

Väl när jag kommer hem, 1 timme efter jag hade knackat på dörren så ringer hon helt plötsligt, och verkligen idiotförklarar mig att det är sjukt av mig att göra så och bara åka dit bla bla bla, men vi har alltid haft det att “Bara kom om du vill, om inget annat sägs”. Gällde tydligen inte längre.

 

Detta var innan jag sov hos henne för någon dag sedan, och väl under den här kvällen jag är hos henne efter allt så snackar vi lugnt och sansat och jag frågar enbart att om det nu är såhär det är och hon känner och ser på det kan vi väl iallfall vara ärlig, för det är jag med allt. Jag har inte alltid varit det, blivit påkommen att ljuga för henne gällande nämnt ovan, Droger. Men efter det så har jag alltid hållt det ärligt och rakt för att slippa ha det på mitt samvete att jag inte var ärlig.

Något speciellt svar angående varför hon inte öppnade osv fick jag inte direkt, var mer lite små ursäkter att “Jag skulle precis gå och lägga mig” och saker i den stilen. Jag kanske övertänker och har dessa sakerna då jag är ovetandes angående vår situation, kanske är en normal reaktion. Men rätta mig ifall jag har fel i något utav det jag skriver eller gjort i denna situationen?

Jag känner mig utnyttjad för den kvällen vi hade där, allt var så bra sen var det dåligt igen dagen efter, känner mig utnyttjad och att hon byggt upp falska förhoppningar även fall hon sagt att hon inte kan lova något, jag vet faktiskt inte vad jag ska tänka, tro eller göra i denna situationen.

 

Allt är och hade varit så mycket enklare om man bara hade fått ett rakt och ärligt svar vad som hänt, tänks, kommer att hända. Istället för att hålla det här med att hålla någon på avvaktande tills man sen känner för det att komma tillbaka. (Ja jag har gjort så en gång i ca 2 veckor för jag var i min svacka, jag visste varken ut eller in, jag var riktigt illa däran. Situationen var helt annorlunda där och då för mig än vad den är (vad jag vet) för henne nu)

 

Känns mycket som att hon gör saker också enbart för att mitt förflutna att jag gjort något liknande eller sagt något liknande osv som jag dessutom stått för, bett om ursäkt för och blivit förlåten för och det viktigaste av allt, förändrats!

 

Jag tar gärna emot tankar, tips och råd eller feedback gällande min situation, men jag har som sagt kanske i ren känslomässig kaos varit lite på de senaste dagarna, men avslutat det med ett sms som jag sa ovan “Att jag ber om ursäkt att jag inte respekterat din vilja att ha tid för dig själv och att hon alltid kan höra av sig och att vi ser framöver”.

 

För mig som kämpat med beroende och missbruk tidigare kämpar dagligen med det, och kommer alltid att få göra det förmodligen, men det som är tuffast är när livet sätter en på prov, typ denna situationen att hålla sig borta, att hålla i det löftet man gett till sig själv.

 

Vad ska jag göra, vad ska jag tänka och framförallt, hur ska jag agera?

 

(Jag skriver extremt mycket text, men det känns också otroligt skönt att skriva av sig, samtidigt som det väcker en del hemska och jobbiga känslor och jag hoppas på lite bra respons på mitt inlägg med råd osv från er som läser detta. Förlåt för att det blir långdraget!

Och ta det rätt, jag förstår att jag gjort en massa fel med mitt förflutna, att jag inte är helt oskyldig i allt. Man är två i ett förhållande och folk säger och gör fel saker hela tiden, men jag har åtminstonde bröstat det och fått vakna till liv och tagit tag i mina brister.

Med vänlig hälsning

Förvirrad och knäckt person.

Många kramar.

[Purple Tyfiba]

Alla har vi ett förflutet och ni har verkligen försökt flera gånger innan att ha en relation.

Jag själv hade lämnat henne och försökt ta mig vidare i livet, varför ska du gå och må dåligt över att hon vill ha dig när hon själv behagar 🙁

Jag har vart i samma sits själv och känt mig ivägen, man blir förstörd över minsta lilla och glad över minsta vink att dom ”vill ha en”

Försökt att hitta dig själv och läka efter allt tvivel