Älskade mamma – förstört mitt liv

[Pink Gilury]

Jag blev så hemskt mobbad som barn i Sverige, fick ingen hjälp. Min pappa dog när jag var 10.

När jag var 15 flyttade jag till Uk, gick i skolan, stannade kvar, skapade ett liv, inget var perfekt, depression, men jag hade socialt liv, studier, karriär, hobby, kärlek.

Min äldre mamma gav mig dåligt samvete, jag skulle fylla 30 och mamma 71.

Jag flyttade tillbaka till Sverige. Helt omöjligt att komma in i samhället. Trots 8 års studier i ett bristyrke i Sverige, inget jobb, fått börja från noll.

Idag 7 år senare, inget ordentligt jobb och ”passar inte in” i alla homogena grupper. Mångfald och tolerans är bara symbolpolitik.

Blev misshandlad och våldtagen av mitt ex, fick ingen hjälp i Sverige.

Får inte komma in i några vänskapsgrupper, alla har sina vänner, ingen vill lära känna en främling.

Jag ”får” inte flytta, för min mamma ger mig konstant dåligt samvete. Jag hatar att vara i Sverige, jag sitter ensam hemma, isolerad, träffar inga människor, har inga hobbies, ingen karriär och man än mindre.

Jag har förlorat 7 år av mitt liv, och jag är rädd att jag kommer förlora mina bästa år 30-50. Hur hemskt det än låter men, jag kommer inte bli fri förrän min mamma dör. Jag älskar henne men hatar henne och för att hon inte bryr sig om jag är glad.

Hon klagar om jag varit ute någonstans, på ett nätverksmöte ”du är ju aldrig hemma och bara ute hela tiden”. Hon frågar mig aldrig om jag är glad, om jag mår bra, om jag har vänner….

Jag hatar mitt liv och jag hatar Sverige.

Mitt liv är förstört och jag orkar inte mer.

<3 Hm, låter som att mamman agerar efter devisen ”damned if you do, damned if you don’t”. Att du klandras eller anses ha fel oavsett vad du gör å hennes vägnar.

Det verkar som att din mamma förgör dig och att det inte är värt att hon ska må pyttelite bättre av att du är i Sverige, medan du helt går under och avskyr allt som har med det här landet att göra?

Sverige är ett skitland när det gäller de extrema svårigheterna som satts upp för att ”komma in” i samhället. Det är djupt tragiskt och jag är så ledsen och skäms som svensk över att det är på det här inhumana viset.

Skickar kramar

[Pink Gilury]

Det känns konstigt att säga att jag inte förstår svensk kultur när jag är svensk själv men jag kan inte läsa svenskar.

Det känns som jag blir nobbad för att folk inte pratar med mig. Jag kan aldrig se om någon gillar mig eller avskyr mig.

Jag har bott i fyra olika länder, länder som anses mindre ”jämställda” och mindre progressiva….men jag har alltid blivit mer respekterad som individ, värderad som individ och aldrig haft svårigheter att ta del av allt.

Folk här säger massa saker, sen blir man ghostad. Jag undrar hela tiden vad det är för fel på mig eftersom ingen vill vara vän med mig.

Nu har jag efter att försökt så länge blivit bitter och deprimerad, och då vill absolut ingen vara runt mig.

Jag passar inte in i denna kultur helt enkelt. Jag är medveten om det. Men jag kommer inte bort just nu, så frågan är hur jag ska överleva tills jag kan lämna.

Det värsta är ju, jag vet inte vem som kan hjälpa mig att komma rätt. Var hittar man sån hjälp?????

Vet du, jag fattar faktiskt precis. Passar inte heller in i den svenska kulturen och har haft fantastiska upplevelser utomlands. England och engelsmän som du nämner är faktiskt också ett land som passar även mig alldeles utmärkt. Tror det beror på öppenheten som finns där, även ärligheten, den mörka komiken, underbar! Grejen med svenskar tror jag är just det avskilda. Att sätta sig ensam på tunnelbanan fast man kan sitta bredvid andra. Inte prata med sina grannar för det tycker folk ”är obehagligt”. När jag bott utomlands förr om åren och kommit tillbaka har jag känt mig totalt gränslös i mitt sätt att prata med andra främmande människor. Kände då mycket skam och började slipa bort det beteendet. Men grejen är väl att det är ett sundhetstecken att ha tillit till människor som man inte känner, som man vill socialisera med och känna att vi är här på planeten tillsammans. Empati verkar vara en bristvara, likaså nyfikenheten på andra.