Aldrig varit i en kärleksrelation

Jag har kommit till den punkt i livet där alla vänner runt omkring mig har partner, gifter sig och skaffar familj. Själv har jag aldrig ens kommit så långt att få nosa på det jag mest av allt längtar efter.

Jag har aldrig varit i en kärleksrelation.

Det finns ingenting mer i världen som jag vill mer. Jag har längtat i så otroligt många år efter att hitta någon att älska, och som älskar mig tillbaka. Jag har dejtat, jag har varit på alla dejtingappar och dejtingsidor som finns, parats ihop med vänners bekanta och haft perioder i livet där jag försökt att inte söka alls. Av de jag dejtar får jag alltid höra om att jag är fantastisk, snygg och vacker, att jag är världens finaste människa. Men de får inga kärlekskänslor/attraktionskänslor för mig.

Allt det här gör att jag lever med ständig ångest just nu. Jag kan inte stänga av ångesten. Jag längtar så otroligt efter min framtida man. Efter mina framtida barn.

Att gå runt med känslan av att jag kanske inte duger åt någonting annat än sex eller att bli kompis med, är tragiskt. Jag är så less på att det är så här. Vad ska jag göra? Hur går jag vidare? Jag vill inte känna såhär längre.

Jag vill bara älska och bli älskad.

Jag förstår verkligen hur du känner dig. Jag fann till slut kärleken i en man via en dejtingsida. Jag tror att det handlade om att jag släppte mina företställningar om hur han skulle vara. Eller vad han tyckte om mig. Det blev ett oväntat möte. Utan förväntningar.

Anonym skrev:

Jag har kommit till den punkt i livet där alla vänner runt omkring mig har partner, gifter sig och skaffar familj. Själv har jag aldrig ens kommit så långt att få nosa på det jag mest av allt längtar efter. Jag har aldrig varit i en kärleksrelation. Det finns ingenting mer i världen som jag vill mer. Jag har längtat i så otroligt många år efter att hitta någon att älska, och som älskar mig tillbaka. Jag har dejtat, jag har varit på alla dejtingappar och dejtingsidor som finns, parats ihop med vänners bekanta och haft perioder i livet där jag försökt att inte söka alls. Av de jag dejtar får jag alltid höra om att jag är fantastisk, snygg och vacker, att jag är världens finaste människa. Men de får inga kärlekskänslor/attraktionskänslor för mig. Allt det här gör att jag lever med ständig ångest just nu. Jag kan inte stänga av ångesten. Jag längtar så otroligt efter min framtida man. Efter mina framtida barn. Att gå runt med känslan av att jag kanske inte duger åt någonting annat än sex eller att bli kompis med, är tragiskt. Jag är så less på att det är så här. Vad ska jag göra? Hur går jag vidare? Jag vill inte känna såhär längre. Jag vill bara älska och bli älskad.

Det är lättare sagt än gjort, men mitt tips är att försöka “gilla läget”. Försök hitta saker du gillar att göra, som du brinner för, som inte behöver ha med att träffa en partner att göra. Försök acceptera att det är såhär just nu och framför allt att det inte beror på att det är något “fel” på dig. Du har bara inte träffat just den rätta personen än. Njut av livet utifrån dina nuvarande förutsättningar och rätt vad det så kommer du stöta på den där rätta/rätte.

Jag känner igen mig. Alla killar som jag varit med har bara velat vara med mig för att ligga med mig. Samtidigt får jag känslor för dem. De lämnar mig. And repeat. Jag tror att vi båda, alltså du och jag, så gärna vill älska och bli älskade, så vi “nöjer” oss. Det är troligen inget fel på vårt utseende, utan fel på vårt sätt att se på oss själva. Vi är troligen värda så mycket mer. We sell ourselves too short. Du är stark vännen, och låt dig själv älska. Bygg aldrig upp en mur runt dig för att skydda dig själv. Låt dig själv känna. Vi tar oss igenom det här.

Jag känner igen mig och jag känner med dig. Jag har heller aldrig varit i en kärleksrelation, men med tanke på min ålder så “borde” jag ha varit det. I mitt fall tror jag att det handlar om en kombination av två saker:

1) Jag är homosexuell, men känner mig inte hemma i “HBTQ-världen”.

2) Jag har extremt svårt att släppa andra människor inpå livet.

Jag lyckas alltid falla för heterosexuella personer och när någon människa väl försöker komma mig nära så blir jag rädd. Det är ingen bra kombo.

Tror du att det kan vara så att du också faller för “fel” personer? De du dejtat har kanske inte haft förmågan att se “hela dig”? Det är jättesvårt att säga vad du ska göra, för man kan ju inte styra vilka personer man faller för. Hur som helst så hoppas jag innerligt att du någon dag kommer att träffa en man som älskar dig för den du är!

 

 

Jag känner igen mig i din situation – jag sitter precis i samma båt. Jag har dejtat fel personer, jag har dejtat rätt personer och jag har dejtat bra personer. Jag har dejtat så mycket. Men aldrig träffat någon som velat något annat än ha sex med mig.

Numera är jag alldeles för rädd för att gå in med allt jag har, för det slutar alltid med tårar och tandagnisslan.

Jag är avundsjuk på mina vänner som planerar livet ihop med sina respektive och jag är bitter på par rent allmänt för att det känns som att jag inte kan få det själv. Det gör mig ännu mer frustrerad och ledsen, vilket gör att jag “ger upp” och känner mig längre bort det än någonsin.

 

Jag skulle säga att något av det bästa du skulle kunna göra är att sluta att aktivt leta. Jag var själv i din sits och ville så jättegärna ha någon, dejtade killar från olika dejtingsidor men tröttnade när inget av dom gav mig ett förhållande. Slutade leta och bestämde mig för att det är rätt kul att vara singel, levde loppan och tog bort alla dejtingappar. Några månader senare sprang jag in i min nuvarande pojkvän på en nattklubb. Jag tror att man sänder ut fel signaler om man aktivt letar efter någon bara för att ha en partner, det man snarare borde göra tycker jag är att nöja sig i sig själv och bara gå på dejter för att man själv vill och tycker det är roligt, snarare än att få resultatet “förhållande”. Lycka till!

Hej där! Känner igen mig så väl i din situation. Har inte heller haft en riktig kärlek. Jag har dejting sidor av alla dess slag.. Problemet är inte att det inte nappar, får jämt höra att jag är sexig, snygg och har bra kropp. Alla mina vänner har flickvänner, även en del är gifta och har barn i låga åldern 20 och uppåt. Har heller inga krav på tjejer. Börjar tappa hoppet och går i tankarna att förbli singel. Är väldigt barnkär. Men jag vet inte om problemet ligger i att jag inte hoppar i säng med tjejen på första dejten, eller om jag är felet?. Har själv haft perioder som man inte letar alls och hoppats att personen dyker upp. Jag är typen numera som är försiktig med vilka man träffar. Är lite av en sucker att vara romantiker. Förut va man som en duracell kanin. Men numera med min ålder på 25 år så vill jag lära känna tjejen lite på första dejten innan man tar nästa steg.. Hur bär jag mig åt?.

Utan att på något sätt förminska det lidande du känner, för jag förstår att det måste vara fruktansvärt, så finns det något väldigt vackert över att lära sig hitta självförtroende och styrka även i ensamhet. Det där lät som en flummig schampo-reklam, jag vet. Men jag är helt övertygad om att du kommer hitta DIN person, och när du väl gör det kommer du vinna så oerhört mycket på att ha dessa erfarenheterna. Att vara säker i sig själv och veta att man klarar sig trots motgångar på det romantiska planet är en otroligt bra grund för ett långvarigt förhållande. Relationen till sig själv, och till sina egna tankar, är ju trots allt den viktigaste relationen vi har i livet, och jag tror inte att man kan uppskatta kärlek fullt ut om man inte är bekväm med att vara ensam med sina egna problem och tankar. På så sätt blir ju DIN person, när hen kommer, DITT VAL – något du adderar och lägger till din redan bra och sköna tillvaro – inte något du flyr till för att slippa ensamhet. Ditt liv ska ju handla om DIG. Det är du som är stjärnan. Så njut av att vara fri med dina egna tankar, lär känna dig själv och dina känslor, bygg upp dig själv och inse att du är grym – och sen när DIN person dyker upp (för det kommer hen att göra) kommer du ha byggt en grund som ni två kan stå på för en väldigt lång tid framöver – kanske för alltid.