Äldre föräldrar

[Red Vurebu]

Har en gammal förälder som bor på ett äldreboende.  Relationen med hen blir allt sämre då hen har mycket värk och yrsel. Hen är dessutom ensam sedan en tid och trots boende med personal dygnet runt, klagar på ensamheten. Som anhörig har jag ställt upp och stöttat massor både praktiskt och mentalt.  För att höra en lång historia kort så börjar min egen ork ta slut då jag själv bär på en del psykiska problem som jag brottas med, som till exempel covidrädsla som hindrar mig en hel del i vardagen.

Hen har vare sig förståelse eller empati för min rädsla utan bara tänker på sig och blir mer i stort sätt sur när jag säger nej i vissa frågor som rör corona. Det blir så många känslor samtidigt i kroppen vilket gör att jag börjar ta mer och mer avstånd från hen som bara pratar om sig och sitt, och bara talar i negativ form om allt. Jag har hört detta negativa tjat varje dag i flera års tid, och inget duger längre.

Det är i alla fall en förälder till mig, och känslorna är många, men just nu ilska och att inte bli respekterad. Ingen kul känsla och vill inte ha dem med tanke på att det inte kanske är lång tid kvar för hen. Kan inte heller skylla på demens, viss glömska men fortfarande fullt vital men så bitter.

Är det bara jsg som har en gammal förälder don är så på åkderns höst?

[Red Menive]

Hej jag har en gammal förälder som vägrar sätta sig på ett äldreboende och som är väldigt sjuk. Jag bor i en stad långt ifrån min förälder och vi har inte setts på länge p.g.a corona men nu tänkte jag åka och hälsa på om ett par veckor. Är sååå rädd för att jag inte kommer orka eftersom jag måste bo där under den veckan jag hälsar på. Hen behöver hjälp och blir är ofta på dåligt humör p.g.a ständig värk och svårigheter att förflytta sig. Det värsta är att hen vill klara sig själv, inte ta hjälp från kommunen, hen anser att de ändå inte duger. Föräldern är i mycket dåligt skick och jag vet inte hur jag ska få hen att förstå att daglig hjälp är nödvändig. Jag är jätterädd för att föräldern kommer ligga död hemma innan jag kommer och hälsar på, eller att hen dör när jag är där…jag mår jättedåligt av detta.

Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig men jag förstår dig verkligen!

[Purple Kafiku]

Hoppas att du har någon annan nära dig, kompis, partner, släkting, som kan dela på bördan. Med det menar jag någon du kan lita på och prata med ofiltrerat om sånt här. I sånna här lägen tycker jag också att det är viktigt att inte lägga allt ansvar på sig själv och inte vara så hård mot sig själv heller. Eftersom att din förälder har dygnet runt hjälp så tänker jag att du kanske kan ge dig en ledig vecka eller två från mammon ellr pappsen, och använder den tiden att tänka ut något riktigt fint som ni kan göra tillsammans. En överraskning helt enkelt <3

[Olive Hufuvi]

Tror också på att ta en paus och göra sådant dom får dig att må bra. Har själv en gammal förälder med demenssjukdom och det förändrar så mycket i familjen. Min syster och jag har pga belastningen glidit ifrån varandra, mår båda dåligt och kan inte samarbeta ju större vårdbehov vår förälder får.

Tror det är jätteviktigt att ha stöd i en sådan situation, kanske i en anhörigförening eller så. Jag funderar själv på att kontakta en.