Hem > Forum > Relationer > 42 och har inte hittat kärleken…

42 och har inte hittat kärleken…

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej

    i 42 år har jag varit singel, ja det har varit någon månad här och där som jag inte var det. men hur gör man? Var hittar jag min drömpris. som bög är det ju inte så himla lätt alla gånger, och som bög utan sexpack och stor pip 🙂 så  är det inte lättare ska jag säga. nä jag är inte bitter, bara realist. skrattar. nä, lite bitter är jag nog allt. fast jag trivs ändå att vara singel till viss del. visst är det härligt att få bestämma allt. men visst hade det varit mysigt med middag, fredagsmys och allt sådant där. att få höra någon säga, hur var din dag när man kommer hem osv…

     

    Hej i 42 år har jag varit singel, ja det har varit någon månad här och där som jag inte var det. men hur gör man? Var hittar jag min drömpris. som bög är det ju inte så himla lätt alla gånger, och som bög utan sexpack och stor pip 🙂 så är det inte lättare ska jag säga. nä jag är inte bitter, bara realist. skrattar. nä, lite bitter är jag nog allt. fast jag trivs ändå att vara singel till viss del. visst är det härligt att få bestämma allt. men visst hade det varit mysigt med middag, fredagsmys och allt sådant där. att få höra någon säga, hur var din dag när man kommer hem osv…

    Jag känner verkligen igen mig. Jag är 31 och har heller aldrig haft något riktigt förhållande. Jag är också homosexuell, fast kvinna, och upplever att det finns väldigt snäva normer för hur man ”ska” vara när man är homosexuell. I ”gayvärlden” pratas det mycket om att krossa heteronormen och visst, den finns absolut, men jag upplever att det även finns en homonorm. Jag känner att jag inte alls passar in i den normen, och troligtvis är det därför som jag oftast dras till kvinnor som sedan visar sig vara heterosexuella. Förmodligen försvåras mina chanser att hitta en partner ytterligare av att jag har väldigt svårt att känna gemenskap med människor överlag. Det är absolut inte så att jag tycker illa om andra människor, men det är väldigt sällan jag träffar någon som jag känner gemenskap med på ett djupare plan.

    Jag saknar också att ha någon att äta middag med och ha fredagsmys med. Och någon att komma hem till. Jag förstår verkligen din längtan.

    Trådstartaren

    Fint att höra att man inte är ensam. Åh lite synd att du inte var av manligt kön så kunde vi vara ensamma tillsammans 😉 skoja lite. Homonormen de håller jag med om. Håller tummarna för att vi kommer att hitta någon i framtiden. Lycka till

    Fint att höra att man inte är ensam. Åh lite synd att du inte var av manligt kön så kunde vi vara ensamma tillsammans 😉 skoja lite. Homonormen de håller jag med om. Håller tummarna för att vi kommer att hitta någon i framtiden. Lycka till

    Ja, det var ju attans otur att vi råkar vara av olika kön. 😉 Hihi!

    Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att uppleva att det finns en homonorm. Jag har försökt föra normen på tal ibland, t.ex. på internetforum och när jag pratat med homosexuella i min bekantskapskrets, men det har oftast lett till att folk blivit upprörda och tyckt att jag varit inskränkt, så jag har slutat ta upp ämnet.

    Tack! Lycka till själv!

    Trådstartaren

    Ja det var ju synd att du inte var kille för min del 😉

    nä ibland får man göra så, de är inte lönt att ta diskutionen med vissa. Lycka till själv.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.