Sommaren 2018 väntade vi vårt första barn, men min sambo kände sig inte redo att bli pappa. 3 veckor innan hennes födsel så träffade sambon en annan tjej som han fastnade för på något plan, men ville ändå inte lämna mig. Vi bestämde gemensamt att han skulle åka iväg och träffa henne för att se vilka känslor han egentligen hade för henne. Sagt och gjort så gjorde han det och när han kommer hem igen så var det inte alls som han trodde. Han bestämmer sig för att stanna med mig. Det här blev ett oerhört trauma för mig och mitt i allt detta så föddes vår dotter någon vecka senare.
Den här händelsen har vi pratat igenom otaliga gånger därefter. Han beskriver det som att han fick en sorts panik/kris över att bli pappa och ville ”leva livet” den sista tid han kunde. Han kände egentligen ingenting för henne och hade aldrig avsikten att lämna mig, hade inte jag kommit på honom kring detta så hade han kanske heller aldrig berättat det för mig för det var inte en så seriös grej för honom. De har fortsatt att ha sporadisk kontakt sedan dess och han säger att han kan få vibbar att hon fortfarande är intresserad av honom, men att det inte är ömsesidigt.
Han säger också att om han förstått vilken skada detta skulle innebära för mig/oss så hade han aldrig ens gjort det och han skulle heller aldrig försätta oss i den situationen igen. Han tycker att han är precis där han vill vara och älskar mig över allt annat.
Sedan dess har detta präglat mig konstant och som det känns idag så är jag inte längre ”the only one”. Som tur är så kan vi prata om det här utan problem och han undviker inte att prata om det eller så.
Jag vet bara inte hur jag ska tänka och hur jag ska få tilliten tillbaks igen, eller framförallt självförtroendet i vår relation. Idag har vi 2 barn och lever ett helt vanligt liv. Men varje gång jag ser att han får ett meddelande från nån annan tjej, gillar någon annan tjejs bild på instagram eller liknande så går en kall ilning genom ryggen.
Jag vill verkligen tro på honom och jag vill verkligen få det här att fungera igen för vi har alltid haft det så otroligt bra tillsammans.
Vad ska jag göra och hur ska jag tänka?
