Hem > Forum > Närstående > Stöd till partner

Stöd till partner

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag lever med en partner som jag älskar att leva med, för det mesta är han glad och energifylld – och vi har drömmar om vårt framtida liv ihop. Han sa tidigt i vår relation att han mår dåligt i perioder och då vill fly från allt – jag märker det på att han blir låg på energi och lättirriterad. Tidigt i vår relation så tog jag det personligt när han blev irriterad och tyckte att han ifrågasatte mig och vår relation, vilket gjorde att jag bemötte hans tankar med försvar, lösningar och sa emot med min bild – förmodligen som en reflex till flykt för jag ville ta oss tillbaka till så fantastiskt som det brukar vara direkt. Senare har jag insett att jag i princip gjort alla fel för att ge förutsättningar för ett bra samtal. Jag har till och med sagt att jag ju ”finns här när han vill prata” och inte följt upp på hur han mår med rädsla för att väcka något. Nu tror han inte längre att jag har förmågan att lyssna och förstå honom, och han säger att han inte känner att han får stöd från mig och att han därför få ta sig igenom svårare perioder själv.

    Jag vill inget hellre än att vara hans stöd och har gett mig fasen på att vi ska lyckas ha bra samtal. Jag undrar därför om det finns andra här som behövt bygga upp et förtroende för att ens partner ska våga öppna sig och kanske tips på hur man håller fokus på den andra personens känslor utan att komma med lösningar eller reagera känslomässigt. Jag skulle så gärna vilja visa honom att han kan anförtro sig till mig och att jag finns här för honom!

    Jag har inga svar, men försöker också vara stöd till en partner med stundtals mycket djupa depressioner. Det är fruktansvärt svårt att vara till hjälp med samtal. Dels för att det är svårt när det blir en ond cirkel och går för långt. Partnern vill inte öppna sig/prata och stannar veckor i sängen – tror det är för att hon inte vill belasta mig med svårigheter, men jag har inte förstått varför. Tillslut blir man frustrerad och går över till att föreslå lösningar istället. ”Kom så går vi ut och tränar/promenerar/tittar på utsikten/gör en aktivitet/whatever” eller ”Skall du inte göra X så att du kan tänka på annat en stund?” med ”du förstår mig inte” som svar.

    Oavsett vad man gör, pushar, frågar, pratar, ”försöker lyssna” om depressionen så verkar det bli värre och riva upp saker och det blir ännu svårare att få kontakt nästa dag. Man vill ju vara stöd men det verkar svårt.

    Hej jag själv lider av depression och min partner har haft svårt att hantera det ibland så som ni skriver. Ett tips till er utifrån mitt perspektiv är att försöka prata om vilket typ av stöd er partner vill ha när depressionen blir ett hinder, gör detta under en ”bra” period. Jag och min partner har pratat mycket under mina ”bra” perioder för att hjälpa honom att hjälpa mig när jag mår dåligt.

    Alla är ju olika men saker som jag uppskattar från min partner när jag är nere är som ni säger inte att just då prata om det… Bättre att bara låta mig känna det jag känner än att distrahera de. Viktigt att bara finnas där och lyssna! Vill personen inte prata, fråga då lugnt ”vill du att jag sitter här med dig” ”finns det något jag kan göra” eller ”får jag ge dig en kram” genom att ni som partner ställer frågan ”får jag” visar att ni respekterar att jag just i den situationen kanske inte vill prata eller ha en kram men att ni ändå är där för oss i fall att.

    Vi har också kommit överens om olika aktiviteter vi gör tillsammans efter sånna tuffa perioder då depression ich ångest gärna sitter kvar ett tag så är det bra (iaf för mig) att när det största anfallet om man säger så har lagt sig och man är på väg tillbaka, att få åka i väg någonstans för att få byta miljö hjälper återhämtning. Ibland är det bara att spela någit spel som jag älskar så man iaf fokuserar en stund med en extra rolig aktivitet tillsammans som ett par efter. Detta har hjälpt oss mycket och gör att jag får en trygghet i att min sambo finns där och respekterar mig oavsett hur jag mår i stunden…. Även om jag i vissa stunder blir negativ mot honom och förhållandet så vet han att det är inget han behöver kommentera utan att han bara låter mig uttrycka mig och låter mig få känna allt jag känner, sen kan vi prata ut när jag mår bättre om saker istället för att förvärra situationen i stunden.

    Hoppas att detta kan vara till hjälp för er som försöker stötta era partners! Tro mig ert tålamod är guld värt!

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.