Hej ska försöka hålla detta kort. Min mamma 57 år gick bort i cancer 17 aug och detta har tagit otroligt hårt på mig.
Jag tänker på henne hela dagarna, förutom vissa stunder om jag är distraherad av något.
Känner så blandat om livet just nu, livslusten är låg, är nästan konstant nedstämd/ledsen, omotiverad att jobba, jobbar även 100% hemifrån så är tungt att vara själv.
Vet inte vad jag ska ta till mig för att varje dag orka “köra på som vanligt”… vissa dagar är enklare och vissa är otroligt tunga och jag bara gråter.
Vet inte exakt vad jag vill få ut av att skriva detta egentligen.. vill väl egentligen kanske höra andras erfarenheter med en förälders bortgång.. och hur ni haft eller har det idag.. blir det bättre.. ?
Förstått att sorgen och saknaden kommer alltid att finnas där, men att den förändras vart efter tiden går.
Men är så svårt att acceptera att jag aldrig mer ska få träffa, prata och krama min älskade mamma…
Jag har pappa kvar och min storebror, samt vänner och släkt som finns där och stöttar. Samt frågat Svenska kyrkan om stöd genom samtal eller grupper men inte fått något svar.
Berätta gärna hur eller vad ni gör för att bearbeta sånt här…
