Sambon har satt slutdatum för livet

[Red Vyhodo]

Hej.

Svårt att samla tankarna just nu, men. Min sambo har gett upp hoppet och har vädrat idén om att avsluta sitt liv på nyår om han inte ser en ljusning innan dess.

Han är patient på psykiatrimottagning i Göteborg men har inte fått träffa varken läkare eller samtalskontakt på ett år. I somras sa hans läkare upp sig och han har inte fått någon ny. Han ringer och tjatar på kontaktpunkten både för förnyade recept, förlängd sjukskrivning och för att få ny läkare, men inget händer.

Medicineringen fungerar inte. De utredningar som gjorts tidigare leder inte vidare till någonting. Och efter att ha försökt få hjälp i över tre år har han nu gett upp, och berättade igår att han funderar på om nyår är ett bra tillfälle att avsluta sig på.

Jag (och en vän till honom som han också pratat med) har sagt att han bör åka till psykakuten. Det tycker han själv inte är någon idé eftersom han tycker “de ger mig theralen, en säng och kanske en kvart med en läkare innan de släpper ut mig igen”.

Vart kan jag vända mig för att hjälpa honom få den professionella hjälp han behöver?

Har han testat att söka privat? Jag vet hur det är att bollas fram och tillbaka mellan vårdställen och aldrig få nån hjälp. Funkar inte heller med psykakuten, det är förvaring där man inte heller får prata med nån eller får hjälp. Jag har sökt privat psykolog och fick kontakt ganska snabbt, det gick på högkostnadsskyddet också så jag blev inte bankrutt. Det var ett par år sen men det går säkert fortfarande!

[Red Vyhodo]

Anonym skrev:

Har han testat att söka privat? Jag vet hur det är att bollas fram och tillbaka mellan vårdställen och aldrig få nån hjälp. Funkar inte heller med psykakuten, det är förvaring där man inte heller får prata med nån eller får hjälp. Jag har sökt privat psykolog och fick kontakt ganska snabbt, det gick på högkostnadsskyddet också så jag blev inte bankrutt. Det var ett par år sen men det går säkert fortfarande!

Tack för tipset.

Han har haft kontakt med en privat klinik som inte vill ta emot honom för att det kan bli problematiskt med den vårdtjänst han redan är inskriven på. Det var dock innan han blev av med sin läkare och samtalskontakt.

Han har själv sagt att han ska höra av sig till mindler på måndag så jag hoppas att det ger någonting.

Är så fruktansvärt frustrerande att stå bredvid och inte kunna göra något för att hjälpa …

Hej

Jag är på samma sits. Och min fästmö försökte  begå självmord i natt med sömntabletter. Samtidigt som jag låg och sov ovetandes om detta…..

[Red Vyhodo]

Anonym skrev:

Hej Jag är på samma sits. Och min fästmö försökte begå självmord i natt med sömntabletter. Samtidigt som jag låg och sov ovetandes om detta…..

Denna tråden är ju ganska gammal nu. Min sambo valde att försöka fortsätta ett tag efter att jag skapade TS, men försökte ta livet av sig i höstas när jag låg och sov i rummet bredvid. Det ledde till tvångsinläggning på psyk och till att han efter flera års väntan fått vård som verkar fungera. Han mår fortfarande inte bra men ser i alla fall någon typ av hopp och någon typ av framtid igen.

Hur är det med din fästmö nu? Och hur är det med dig? Jag vet hur tungt och frustrerande det är att stå bredvid – finns här om du behöver få ur dig något och ger gärna all typ av tips jag kan som skulle kunna hjälpa er båda.

Försök ta hand om dig, och henne!

Jag vet inte hur jag mår.. Jag känner bara tomhet. Frustrerad över att jag inte kan göra något.

Och värre har det blivit då socialtjänsten blivit tvungna att ta hennes son ifrån henne.

Detta är hennes femte självmordsförsök. Tredje försöket på mindre än ett halvår.

Och jag har försökt hålla mig starkt och stödjande så gott det går.. Men känner själv att jag inte långt ifrån att falla ner jag med.. Så jag vet inte, jag vet inte vad som kommer att ske imorgon, övermorgon eller inom en snar framtid..

Lever fast känner mig redan död inombords.

[Red Vyhodo]

Jag känner igen den där känslan. Att ständigt fundera på hur länge man själv ska klara sig från att hamna riktigt lågt, och hur det skulle påverka situationen. Jag tillåter mig inte att känna efter hur jag mår själv eftersom jag på något sätt måste hålla ihop för både honom och mig.

Har din fästmö någon kontakt med vården? Så många försök på kort tid borde kunna leda till att hon läggs in. Jag var livrädd när min sambo blev inlagd, eftersom han avskyr att bli av med sin frihet. Samtidigt var jag under den perioden inte längre ansvarig för att han skulle hålla ihop, vilket gav mig lite “semester” från den delen.

Tänk på att försöka göra saker som får dig att må bra och försöka ladda batterierna lite för att kunna orka med att hjälpa henne.