Rädd att han aldrig blir bra igen

Hej,

Min pojkvän är i en djup kris just nu. Hans pappa gick bort i höstas och hela familjen bor i ett annat land så han är själv i sverige med sin sorg. Familjen har även ekonomiska problem efter pappans död och han känner stor skuld till dem.

Nu mår han så dåligt att han är helt handlingsförlamad. Han bor på en skola men har bara varit på sitt rum de senaste två dagarna och missat skolan sen terminstart. Han vill inte träffa någon på skolan och har inte ätit på två dar.

Han svarar inte när jag ringer och han sover hela dagarna. Han säger att han klarar sig själv och att han mår bra vilket är total förnekelse.

Han har rätt stora skulder till sina kompisar och till sin familj och när jag försöker prata med honom om det stänger han av helt, antar pga skam.

Han har jobbat med ett projekt under hösten och jag hoppade in för att hjälpa till när det blev kaos. Det är fortfarande kaos och jag är rädd att han ljuger för mig om viktiga saker angående ekonomin i projektet, den delen som jag varit mest ansvarig för.

Jag får totalt panik av oro och sorg över hur han mår och är rädd att han ska ta sitt liv då han pratade om att han haft tankar på det men sade också att han aldrig skulle göra det för sin familjs skull.

Jag vet inte vad jag ska göra, han vägrar söka hjälp och vill inte att jag ska kontakta någon på skolan som kan hjälpa honom.

Jag är i en annan stad så kan inte se till att han äter, går ut osv. Jag försöker att inte ta för mycket ansvar men det är svårt och jag kan inte hålla mig från att brista ut i gråt de få gånger han svarar i telefon. Han säger att min gråt gör att han mår sämre och jag försöker hålla distans och lita på att han klarar sig men samtidigt säger mitt förnuft att han absolut inte gör det.

Han har helt tappat kontrollen över sitt liv. Vet inte vad jag ska göra. Går sönder själv just nu.

 

Du kan väl ringa upp skolan och be dem prata med honom – utan att gå in på detaljer kan du tala om att du är väldigt orolig för honom.

Om du är ansvarig för projektets ekonomi så måste du självklart ta reda på hur det ligger till. På vilket sätt tror du att han ljugit/dolt om penningflödet?

I värsta fall kan man tvångsvårda någon som inte förstår att hen mår så dåligt att det är fara för hens eller någon annans liv… Du kan alltid prata med psykiatrin på orten för att höra vad de säger….

// Lycka till

Anonym skrev:

Hej, Min pojkvän är i en djup kris just nu. Hans pappa gick bort i höstas och hela familjen bor i ett annat land så han är själv i sverige med sin sorg. Familjen har även ekonomiska problem efter pappans död och han känner stor skuld till dem. Nu mår han så dåligt att han är helt handlingsförlamad. Han bor på en skola men har bara varit på sitt rum de senaste två dagarna och missat skolan sen terminstart. Han vill inte träffa någon på skolan och har inte ätit på två dar. Han svarar inte när jag ringer och han sover hela dagarna. Han säger att han klarar sig själv och att han mår bra vilket är total förnekelse. Han har rätt stora skulder till sina kompisar och till sin familj och när jag försöker prata med honom om det stänger han av helt, antar pga skam. Han har jobbat med ett projekt under hösten och jag hoppade in för att hjälpa till när det blev kaos. Det är fortfarande kaos och jag är rädd att han ljuger för mig om viktiga saker angående ekonomin i projektet, den delen som jag varit mest ansvarig för. Jag får totalt panik av oro och sorg över hur han mår och är rädd att han ska ta sitt liv då han pratade om att han haft tankar på det men sade också att han aldrig skulle göra det för sin familjs skull. Jag vet inte vad jag ska göra, han vägrar söka hjälp och vill inte att jag ska kontakta någon på skolan som kan hjälpa honom. Jag är i en annan stad så kan inte se till att han äter, går ut osv. Jag försöker att inte ta för mycket ansvar men det är svårt och jag kan inte hålla mig från att brista ut i gråt de få gånger han svarar i telefon. Han säger att min gråt gör att han mår sämre och jag försöker hålla distans och lita på att han klarar sig men samtidigt säger mitt förnuft att han absolut inte gör det. Han har helt tappat kontrollen över sitt liv. Vet inte vad jag ska göra. Går sönder själv just nu.

Fy vilken svår situation. På ett sätt är det nästan jobbigare att stå vid sidan av någon som mår psykiskt dåligt än att vara det själv. Man känner sig så maktlös. Det låter ju verkligen som att din pojkvän behöver professionell hjälp, som du också är inne på. Du känner honom bäst, hur skulle du kunna motivera honom till att söka hjälp (vc, psykiatri, privat psykolog)? Vad är det som får honom att inte vilja göra det i nuläget? Jag tänker tex att tanken på dig, hans familj, hans studier/framtidsplaner skulle kunna ge honom en gnista av motivation att kunna söka hjälp.