Hem > Forum > Närstående > Psykos? Sjuk, förvirrad eller bara elak?

Psykos? Sjuk, förvirrad eller bara elak?

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Är förvirrad. Trodde fram till nyligen att jag var i ett destruktivt förhållande med en person som medvetet ville nedvärdera och såra i form av mildare Psykisk misshandel. Har nu insett att personen verkligen helt och hållet tror på det denne uttrycker och säger och förstår inte alls reaktionerna från min sida.

    Första reaktionen vid denna insikt var förvirring och frustreration med inslag av ilska, men ju mer jag tänker på detta ju mer orolig blir jag för dennes hälsa.

    Personen har utsatts för extrem stress pga ekonomi och försörjningsansvar under många års tid. Skapar stress och känslan av enorm press.

    Pga detta har personen i perioder pratat högt istället för att enbart tänka tankarna (Personen själv som uppmärksammat detta)

    Händelser har upplevts helt ifrån hur det var även där det inte finns utrymme för tolkningar. Både stora och små. Och när dessa pratas om efter en tid är det personens dåvarande upplevelse som pratas om oavsett bevis eller påtalningar om vad som skett.

    Ger påhittade exempel för att behålla anonymitet men väldigt likt verkliga situationer:

    Personen kan påstå att enda gången lägenheten städats bra och hela städades utan paus är när denne gjorde det. (Fakta: personen ansvarar inte för städningen, och är slarvig/oorganiserad som en tonåring)

    Personen kan vara besviken att det inte fanns mat när denne kom hem efter jobbet (fakta: när personen kom hem var denne inte sugen på just den maträtten resterande familj åt och slängde ihop någonting till sig själv)

    Personen anser sig vara den enda ansvarsfulla vuxna stabila tryggheten för barnen som behöver övervaka mig så dom får den vård som behövs (fakta: personen lever sitt liv som ensam och barnlös men med många åsikter)

     

    Utöver dessa situationer anser personen att allt jag gör är fel, i alla situationer och områden, oavsett hur jag vrider och vänder och försöker. Personen blir arg och bråkar men kan inte tydligt säga vad denne vill, vilket börjat skapa ångest hos mig.

    Personen anser sig vara rak och tydlig i sin kommunikation.

    Det som förvirrar mig mest är hur personen kan vara så extremt intelligent samtidigt som denne förstår så lite och mindre för var dag rent kommunikativt, blir så lätt lurad av ex företag, och är så svår att nå fram till. Som att tankarnas logiska förmåga försvunnit?  Dessa saker gäller alla och tidigare exempel har mest varit mot mig men börjar bli mer och mer mot andra fast i betydligt lägre grad.

    Vad låter detta som? Någon med erfarenhet? Desperat!

    Hej det är jobbigt när en person när en förändras även om jag inte riktigt förstår om du har levt länge med denne och den här personen ändrat sig eller om beteendet varit konstant hela tiden,

    Men klart är att en minnesutredning borde göras – men det är ju lättare sagt än gjort . Människor får ju skador på frontloben av långvarig stress. Vilket kan ge konstigt beteenden,,,Men andra sidan är det massor av sjukdomar som kan ge en förändrad personlighet och många konstiga beteenden. Så bra vore om du kan få personen att söka vård.Men det är ganska svårt…

    Kan du leva med den här personen? Hur mår du?

    Jag prenumererar på den här tråden så jag med intresse läsa dina inlägg och svara när jag har tid

    Hej hur ser det ut i ditt liv just nu?

    Trådstartaren

    Hej och tack för svar.

     

    Jag vet inte om det varit så hela tiden och förvärrats eller om det varit andra relationsproblem och detta förvärrat och/eller förvärrats av dom.

    Vi har avslutat vår relation men inte på mitt initiativ, och vid senaste dialogen (när hen gjorde intima närmanden och fick svaret allt eller inget av mig) fick jag höra att just nu är det för mycket stress som behöver redas ut för att denne ska orka eller vilja jobba på våran relation men att kärleken finns kvar och framöver kanske vi kan försöka. Men att just nu borde vi bara ta allt som det kommer. Oavsett hur välformulerat det upplägget var ser jag det som att äta och behålla kakan samtidigt så jag satte stopp vilket inte verkar gått in riktigt helt ännu. Personen har visst svårt ta att jag menar det jag säger.

     

    Att lämna detta tar mer kraft än många verkar inse och det är flera års tid av minnen, sorg, med och motgångar, rutiner och vanor som ska brytas samtidigt som jag ska byggas upp som individ. För oavsett orsak smulades jag sönder bit för bit tills allt skal och kött tog slut och kvar är bara den lilla kärnan som är mitt innersta jag. Den biten av mig ingen kan bryta ner eller krossa; Starkare än en diamant och lika värdefull.

    Jag tror jag skrev här för att se om några saker är tydligt typiska för tex långvarig stress eller annan ”sjukdom” (missförstå min formulering rätt) mest för min skull då personen i fråga inte är redo erkänna eller arbeta på sig själv som jag ser det baserat på hur jag känner personen och hur de lilla oro jag yttrat mottagits. Men för mig gör det stor skillnad; valde jag en idiot? Skapade jag en idiot? Är personen sjuk och inte en idiot? Och isådanna fall vad kan jag göra för att hjälpa om det är ”sjukdom”?

     

     

    Jag är svag och stark på samma gång. Men konstant förvirrad av detta.

     Jag vet inte om det varit så hela tiden och förvärrats eller om det varit andra relationsproblem och detta förvärrat och/eller förvärrats av dom.

    Tja min erfarenhet är att stress alltid förvärrar alla problem och det spelar väl kanske inte någon roll om det är tiden eller relationen som förvärrat symtomen.

    Vi har avslutat vår relation men inte på mitt initiativ, och vid senaste dialogen (när hen gjorde intima närmanden och fick svaret allt eller inget av mig) fick jag höra att just nu är det för mycket stress som behöver redas ut för att denne ska orka eller vilja jobba på våran relation men att kärleken finns kvar och framöver kanske vi kan försöka.

    Kan det vara så att din ex partner kanske vill ha dig kvar tills nytt sällskap dyker upp på scenen?

    Att lämna detta tar mer kraft än många verkar inse och det är flera års tid av minnen, sorg, med och motgångar, rutiner och vanor som ska brytas samtidigt som jag ska byggas upp som individ. För oavsett orsak smulades jag sönder bit för bit tills allt skal och kött tog slut och kvar är bara den lilla kärnan som är mitt innersta jag. Den biten av mig ingen kan bryta ner eller krossa;

    Tur att du har den kärnan för det kan rädda dig från att bli galen….

    . Men för mig gör det stor skillnad; valde jag en idiot? Skapade jag en idiot? Är personen sjuk och inte en idiot?

    NEJ jag har svårt att tro att du drog ut på stan för att hitta en idiot! De här sidorna syns inte i början.

    NEJ du har inte skapat någon idiot om du inte hållit på med avancerad hjärntvätt – och det är inte så många som gör. Men människor kan vara väldigt manipulativa och få en att tro att det är ens eget fel att de mår dåligt eller beteer sig som idioter…

    JA det kan mycket väl vara så att din ex partner har något slags själslig belastning och då är det faktiskt inte du som kan göra något för att ändra på det. Det enda som hjälper att personen själv har sjukdoms eller symtominsikt… och det beskriver du inte i din text…

    Jag hade ett liknade förhållande i mitt tidigare liv – det tog sex år att bearbeta hen och allt konstigt som hände.

    Vad får du för vinst av att umgås med ditt ex?

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.