Hem > Forum > Närstående > narcissistisk farsa och stockholm syndrom hos morsan

narcissistisk farsa och stockholm syndrom hos morsan

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • jag har snart levt under 18 år. mina föräldrar har tyvärr varit ihop under dom åren. när jag var åtta (eller sju?) skiljdes dom för att min farsa bröt min morsas arm. jag hade ingen koll riktigt på vad det var som hade hänt egentligen.
    började såhär
    min morsa var borta under flera dagar
    min farsa hade sparkat ut henne från vår lägenhet. under vintern i sverige, när vi hade bott där under drygt ett år.
    sen blev han arg på henne för att hon sov över hos sin kompis och tog hem henne och slog skiten ur henne.

    socialen hade lovat att ta oss ifrån honom natten därpå, men morsan hävdade att vi klarade oss. jag önskar innerligt att vi hade stuckit dit den dagen. min barndom har förstörts. jag har en förvrängd bild av kärlek. jag tror att den jag älskar kommer skada mig en dag, så jag vill inte bli kär i någon.

    det var mycket värre innan jag föddes dock, när allt skedde i mellanöstern istället. min farsa var otrogen med min moster och ”tappade bort morsans pass” när dom skulle skilja sig där och då. han slog min mamma med allt möjligt, verkligen allt möjligt. bälte? laddare? glas? you name it.

    jag har två storasystrar som har fått bevittna allt det där. ni anar hur jävla piss dom mår. tyvärr fick dom också bli slagna av allt möjligt. mycket handlade om religionen och att be till gud. ironin är att min farsa inte utövar ett piss av religionen. personligen har jag inget problem med alkohol, det är inte det, men han dricker alkohol som om det vore vatten.

    han har en förvrängd kvinnosyn… och han har tre döttrar. enligt honom finns kvinnor endast för sexuella tillfredsställande skäl. kvinnor har inga känslor. kvinnor kan inte tänka. han är en sån.

    en gång fick min morsa mod till sig och bad honom lämna lägenheten, han hade ändå en egen lägenhet så det var inte så att han skulle bli hemlös som henne. då gick han och återvände när hon hade börjat duscha. han tog en massa tabletter (minns inte vilka) och la sig på deras säng. ”jag bevisar att jag inte kan leva utan dig. hur kan du göra såhär mot mig?!”

    vi har precis tappat kabintrycket

    själv tvekar jag på att han tog tabletterna. lyssna, hur är det möjligt att mongot kunde ta sig hem från sjukhuset dagen därpå som om ingenting? tvångsvård är väl relevant i sådana fall?

    och när min morsa faktiskt skulle ta sitt liv så lämnade han mig och min storasyster i sticket. jag var 14 då. min syster 24. det var den läskigaste dagen av hela mitt liv.

    nu har min morsa sökt vård för första gången självmant. hon ville ta sitt liv efter jul. i nuläget är han bortrest, men han kommer hem nästa vecka och jag har en sjuk ångest över det. han avslutade relationen enligt islam, så nu är dom ”officiellt skilda”. jag hoppas att hon lämnar honom nu… nu när hon inser att detta är stockholm syndrom. ingenting är bra med honom.

    låt mig säga en sista sak om mannen som tyvärr är min farsa. i nuläget är han i ukraina med sin fula bonusfamilj som haft 0 respekt för morsans psykiska ohälsa. denna mannen är otrogen ständigt. han är som ett djur. det enda han tänker på är sex. när min faster gick bort i april till följd av cancer ville han åka till indonesien. han kanske ville tänka på annat? nej. han hade träffat någon och han ville ha sex.

    finns det någon kvalité som är bra? nej. den mannen vet inte när jag fyller år, vilken klass jag går i, hur det går för mig i livet. han vet inget. han bryr sig inte. han har inte ens ringt och frågat hur vi mår nu när allt det här med morsan har hänt. han är hemsk. självisk. hatisk. äcklig. sexistisk. rasistiskt

    men ingen tror på det. han har en fasad för alla andra som då inte är mig, mina systrar och min mamma. alla tror att han är så jävla perfekt och snäll. han ville slå sönder min mobil på min födelsedag med en hammare för att jag läste en bokstav fel på en kod. fan vilken sammansatt fader jag har!!

    hans senaste fason var att ta sömntabletter och lägga sig i värdecentralen så min syster skulle hämta honom. fatta hur fucking pinsamt det är att vara relaterad till honom. ibland önskar jag att jag bara dör. att jag råkar bli påkörd när jag cyklar till skolan eller att någon kör in i bussen om jag väljer att ta bussen. då kanske jag slipper allt det här. jag orkar inte.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.