Mina barns pappa vill inte leva, jag orkar inte mer

Hej

Jag har två barn, 11 och sex år gamla, tillsammans med mitt ex.

Han har under ett års tid åkt in och ut på akutpsyk i Stockholm för svår suicid.

Senaste halvåret har han fått bo hos mig för att kunna träffa barnen och för att han blev bostadslös och arbetslös i samband med att han hamnade på psyk.

Öppenvården fungerar INTE. Han träffar en läkare då och då för att reglera mediciner (han har medicinerat i över 10 år) men får inget mer stöd.

Han har en familj i en förort, de är sex syskon varav alla har psykiska problem och/eller missbruk. Ingen är frisk och han har inget stabilt stöd.

Han har troligtvis ADD (står i kö för utredning men det verkar som att han aldrig kommer fram) och en kronisk depression (konstaterad sedan många år tillbaka).

Han lovar ofta (varje veckan) barnen olika grejer som han inte håller. Sover i princip 24/7, blir aggressiv när jag försöker prata med honom, han tolkar allt som kritik och verkar sakna impulskontroll.

Jag ORKAR inte mer. Varför får han inget stöd, varför kan inte någon annan försöka hjälpa honom att ha kontakt med barnen, varför får han inte hjälp att strukturera upp ekonomi (jag löste honom ur SMS-lån för 250 000 för att han inte skulle hamna hos kronofogden), varför får han inte kbt och/eller samtalsterapi?

Så många varför.

Han och hans missbrukande bröder tycker att det är mitt fel att han hamnat där han är, för att jag avslutade förhållandet, för att jag har barnen, för att jag ställer för höga krav osv osv. Jag förstår inte hur jag ska klara att hantera skulden över att jag inte orkar anpassa mig mer efter hans funktionsnedsättningar och depressioner, hur jag ska hantera ångesten och rädslan över att mina barn ska förlora sin förälder, hur jag ska klara att vara helt ensam förälder med allt vad det innebär i form av ansvar och ekonomisk börda.

Finns det verkligen ingen hjälp att få?

Jag har tjatat på alla instanser i Stockholms stads psykvård. Det är som att stånga sig blodig mot en betongvägg. Det finns INGA öppningar.

Han behöver hjälp med:

1. att skapa en struktur i vardagen.

2. sin konflikträdsla, han behöver lära sig dialog och samtal utan att tappa humöret.

3. ta hand om ekonomi.

4. sluta ljuga för att slippa konflikt.

5. ta ansvar. för allt.

Jag tror aldrig han kan bli frisk eller ens lite bättre så länge han inte får hjälp med detta. Hur ska man kunna bli fri från depression när man är bostadslös, inte kan upprätthålla några relationer, förskolan ringer och ber en sluta ljuga för barnen. Det går liksom inte. Allt det här är en del av själva sjukdomen. Finns det verkligen ingenstans att vända sig?

 

Vilken svår situation! Jag vet inget om vad man gör när ingen hjälp finns att få. Så kanske behöver man tänka bredare och med alternativ som är gratis? Du skulle kunna tipsa honom om tolvstegsprogrammet? Många som är på botten och där livet blivit outhärdligt kan bli hjälpta av att gå med där. Just nu är det också onlinemöten framförallt så bara att koppla upp sig hemifrån. Tror det finns fyra pass om dagen beroende på vilken problematik han väljer.

Om han är det som definieras “Vuxet barn” finns detta: https://acatelefonmote.wixsite.com/acatelefonmote

Värme

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Vilken svår situation! Jag vet inget om vad man gör när ingen hjälp finns att få. Så kanske behöver man tänka bredare och med alternativ som är gratis? Du skulle kunna tipsa honom om tolvstegsprogrammet? Många som är på botten och där livet blivit outhärdligt kan bli hjälpta av att gå med där. Just nu är det också onlinemöten framförallt så bara att koppla upp sig hemifrån. Tror det finns fyra pass om dagen beroende på vilken problematik han väljer. Om han är det som definieras ”Vuxet barn” finns detta: https://acatelefonmote.wixsite.com/acatelefonmote Värme

Nu framgår det ju inte av trådstartarens text huruvida mannen ifråga själv har ett missbruk, eller bara hans bröder! Men om så är fallet, så är min gissning att psyk säger till honom att han först måste ta itu med missbruket innan han kan få annan hjälp.. Det är helt sjukt; är man inte värd samma hjälp som alla andra bara för att man är missbrukare?!? Som om det är rimligt att kräva av någon som är hemlös och inkomstlös, deprimerad osv osv!!  Kan han inte få ett personligt ombud via kommunen, som för hans talan och ser till att han blir rättvist behandlad? Mitt ex har nyligen fått det trots att han saknar diagnos(er).

Jag blir illa berörd och jag känner med dig och alla inblandade ❣️🙏

Hej, för förtydligande. Han har inget missbruk utan är ”bara” svårt deprimerad och väntar på utredning för ADD.

Jag förstår <3 Syftade lite på att man kan vara “Vuxet barn” om man vuxit upp i t ex ett dysfunktionellt hem. Chansade lite där eftersom du skrev att även alla syskon lider av psykisk hälsa (eller missbruk) och då brukar det ofta handla om något lite allvarligare som hänt om hela syskonskaran har problem? Man måste alltså absolut inte ha något missbruk för att få vara med i ett tolvstegsprogram. Finns alla möjliga inriktningar.

 

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Jag förstår <3 Syftade lite på att man kan vara ”Vuxet barn” om man vuxit upp i t ex ett dysfunktionellt hem. Chansade lite där eftersom du skrev att även alla syskon lider av psykisk hälsa (eller missbruk) och då brukar det ofta handla om något lite allvarligare som hänt om hela syskonskaran har problem? Man måste alltså absolut inte ha något missbruk för att få vara med i ett tolvstegsprogram. Finns alla möjliga inriktningar.

Menar du att det finns tolvstegsprogram för annat än missbruk? Jag har iochförsig en lite för hög alkoholkonsumtion, men det beror på psykiskt dåligt mående. Jag behöver alkoholen just nu! Skulle saker bli annorlunda skulle jag inte ha behovet. Att börja med missbruket tycker jag är att börja i fel ände! Iallafall för mig. Jag vill gärna ha kontakt med andra människor som har liknande situationer som jag, med utanförskap och depressioner. Ska kolla upp den där länken du gav, tack❣️