Min son (9 år) ljuger så mycket.

Min son som är 9 år ljuger så mycket och ofta om små obetydliga saker. Det kan vara på morgonen så frågar vi om han ätit. Ja svarar han. När jag sedan dukar av och städar kan jag hitta en smörgås gömd i hans strumplåda.

Vi är noga med att inte bli arga på honom och säga att vi inte blir arga på det han gör men att vi blir frustrerade på att han ljuger eftersom det är så svårt att veta när han talar sanning.

Grejen är att småsaker hemma är strunt samma men det har börjat hända saker i skolan där han betett sig illa enligt läraren. Han själv ser dock bara förvånad ut och säger sig vara oskyldig. Och det är då svårt som förälder att veta – är detta bara lögner det också eller är det de andra barnen som ljuger.

Som jag skrev har både jag och hans pappa pratat mycket och länge med honom om lögnerna. Men jag vet inte, det känns som att det inte når fram. Vi hade en fundering om att kanske blanda in socialtjänsten och se om ett besök hos dem där de berättar vad som kan hända om han trakasserar andra i klassen eller rent av höra med polisen om de kan berätta om vikten att tala sanning. Men det känns så överdrivet så vi är lite vilse.

Vi har tidigare haft tankar kring om han kunde ha ADD eller ADHD och funderar på om det skulle kunna höra ihop. Inte att personer med den problematiken ljuger (jag har själv add) men att det skulle ha med impulskontrollen att göra och att han liksom ”häver ur sig” saker.

Eller om han helt enkelt är rädd för att vi eller skolan ska bli arga. (Vi har verkligen inte blivit arga när han sagt sanningen men givetvis har sämre beteenden haft konsekvenser såsom indragen speltid.)

Någon som har ett eller flera goda råd?

Vilken jobbig situation! Förstår också att det är stressande eftersom han börjat komma upp en del i åldern nu och behöver förändra sig för att inte ha med sig det här även som tonåring. Tänker eftersom ni redan prövat strategin att säga ifrån ordentligt. Pedagogiskt förklarat varför det är fel att ljuga. Visat honom situationer där ni talat sanning och förklarat fördelarna och att det går hur bra som helst att leva i ärlighet. Är det kanske just på sin plats att bli arga på honom när han ljuger? Visa besvikelsen? Visa att ni på riktigt är väldigt upprörda över det här och att det absolut inte är ett okej beteende att varken ljuga eller trakassera andra barn? Om han på sätt och vis kommer undan med att omgivningen inte blir ordentligt upprörda är väl risken att det indirekt blir som att säga att vad barnet än gör blir vi aldrig arga för det? Vilket nog kan skapa en känsla att det är fritt fram att göra vad som för någon utskällning kommer det minsann inte att bli? Tror inte att polisen eller socialtjänst behöver kopplas in för att han ska förstå allvaret?