Hem > Forum > Närstående > Min sambo tog sitt liv i lördags

Min sambo tog sitt liv i lördags

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • På påskafton orkade min sambo inte mer. Han lämnade mig och vår 4 årig son, i ett psykotiskt tillstånd efter en djup obehandlad depression. Jag hittade honom. Han hängde sig i garaget.  Hur kunde han lämna oss såhär?? och hur ska jag överleva??

    Beklagar verkligen din/eran sorg.

    Kram

    Avatar

    Hmm så fruktansvärt jobbigt. Jag tänker att du känner dig sviken…

    Jag prenumererar på den här länken och läser allt som du skriver här…

    Avatar

    Beklagar sorgen, Mvh.

    Trådstartaren

    Idag känner jag bara sorg. Sorg över att han kände sig så ensam. Sorg över att han trodde vi skulle ha det bättre utan honom. Sorg över att han lämnade sin son med så många obesvarade frågor. sorg över att mitt liv aldrig blir detsamma igen. Sorg över att jag ska leva lika länge som jag redan levt… UTAN honom. Mitt livs kärlek.

    Avatar

    Kram – så sorgligt att du aldrig kan få svar på de frågorna…

    Avatar

    Hej Yellow Fesare

    Hur går det för dig? Har ni börjat med alla tunga förberedelser och pappersarbete?

    Hur mår ditt barn?

    Hur mår du?

    På påskafton orkade min sambo inte mer. Han lämnade mig och vår 4 årig son, i ett psykotiskt tillstånd efter en djup obehandlad depression. Jag hittade honom. Han hängde sig i garaget. Hur kunde han lämna oss såhär?? och hur ska jag överleva??

     

    Jag beklagar verkligen sorgen. Jag hoppas verkligen du har familj och/eller vänner runt dig sig som kan lyssna, stötta och bara vara där för dig. Att du kanske kan få gå och prata med någon via vården med erfarenhet av vad du går igenom nu. Kanske inte mitt i chockstadiet, men längre fram.

    På din fråga hur han kunde lämna oss sådär så kanske en förklaring finns i det du beskrev: ”djup obehandlad depression”. Det är väl tyvärr så att med det tillståndet kommer inte helt sällan tillslut saker som självmordstankar och försök med på köpet. Där kärleken som finns till de nära är kvar, men svår att hålla fast vid, se klart bakom lager av dimma, mörker, svårighet att se och tänka klart. Lägger man då på att man går in i ett psykotiskt tillstånd. Då har förmodligen depressionen ett grepp som för många inte går att slåss mot så enkelt.

    En vän vars man tog sitt liv tyckte att den här föreläsningen av en Stanford professor gav en bra förklaring/kunskap om hur en depression kan se ut och utvecklas. Ljudet var inte så bra. Men hon tyckte att den gav en del förklaringar till varför hennes man inte kunde styra sina tankar tilllsut, kunde fortsätta leva för att inte göra andra illa tillslut. För att hans hjärna var så ur balans och det pågick länge, djupnade. Även han var obehandlad i sin depression. I hans fall för att han inte ville prata om det med vården, stigma antar jag, inte ”trodde” på det vården kunde göra riktigt heller. Så han drog sig för att söka hjälp långt tidigare (år innan självmordet) när hans fru sa att hon skulle stötta honom i att söka hjälp, så sköt han det ifrån sig.

    Kanske kan den ge dig lite förståelse, information också, som den gav henne:

    https://youtu.be/NOAgplgTxfc

    Du överlever det här. På något sätt gör man det. Min bror tog livet av sig i september 2016 och min mamma i mars 2017. Jag lever fortfarande. Under lång tid ville jag inte det. Men till slut valde jag livet. Och min son.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.