Hem > Forum > Närstående > Min pappa oroar mig.

Min pappa oroar mig.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Min familj står mig väldigt nära, jag är 23 år men bor fortfarande hemma pga att jag valde att plugga vidare och det var ett billigare alternativ.

    Nu till saken… min pappa oroar mig till den graden att jag utvecklat ångest. Han konsumerar ofta alkohol och jag ser honom ganska ofta påverkad av alkohol vilket i längden gjort mig ganska ledsen och orolig för att något ska hända honom. Denna överdrivna alkoholkonsumtion har pågått i många år, vi har dock alltid haft det ganska gott ställt då han har haft ett välbetalt jobb. Under perioden av 10 månader förlorade han sina föräldrar som stod honom nära, visst de var gamla men båda försvann ganska hastigt utan förvarning, i samband med min farmor och farfars bortgång förlorade han sitt jobb som han var trygg med och hade arbetat på i många, många år. Detta gjorde hans mående bara sämre och nu är han enbart hemma och är allmänt nedstämd och konsumerar fortfarande alkohol och röker minst 2 paket cigarretter om dagen.

    Vi är ganska öppna i vår familj så vi har alla försökt att prata med honom om detta och hur dåligt det är för honom men hur dåligt vi mår över detta också. Han vägrar varken inse att han har ett problem eller söka hjälp. Jag känner mig uppgiven och maktlös, samtidigt som jag har påverkats så mycket att jag utvecklat ångest och en konstigt beteende där jag hela tiden känner behov av att kontrollera honom och analysera hans mående.

    Fina du, så fruktansvärt <3 Min pappa är också alkoholist så jag vet kanske litegrann om plågan och smärtan detta innebär för dig.

    Vet inte om det här är applicerbart på din situation men en tanke jag får är att pappan behöver få reda på hur det här påverkar dig – på djupet? Ditt inre liv och hur orolig du är misstänker jag att han inte alls förstår omfattningen och vidden av? Tänker att när man har som nästan ett ständigt brus inom sig (av alkoholen menar jag då) är man förmodligen mycket mer avstängd också och inte alls lyhörd inför omgivningen?

    Jag har ett förslag som du får göra vad du vill med och det är att gråta inför din pappa. Visa din förtvivlan och oro. Har gjort det två gånger med min pappa och det har varit det enda som har fungerat och som gjort att han sökt hjälp (inte för alkoholen ska jag då tillägga). Menar att polletten då trillat ner och att motparten för första gången förstår att det här är på allvar.

    Kan du testa det tror du eller hur känner du det?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.