min mamma är narcissist

Oj vilket snabbt svar, hann inte skriva klart

Ja de var alla äldre, både bröder och systrar. Finns två klara favoriter men alla var mer favorit än mig, även om jag fått höra att jag var bortskämd som yngst, vilket verkligen inte stämmer. Jag fick inte ens ha ett eget rum och fick stå ut med att min syster skulle ha rummet med sina kompisar när de sågs. Då brydde sig inte mamma om ifall jag fick sitta ute och vänta. Som att rummet inte var lika mycket mitt.

Ja jag var mycket identitetslös i tonåren och som ung vuxen, ganska långt upp i åldern. Jag tvivlar mycket på mig själv fortfarande, men när jag var yngre kände jag vackla väldigt mycket i min identitet samt hade eips/borderline i någon omfattning som jag förstått nu.

Skrev en lång text och den försvann mycket jag skulle vilja säga. Har du någon som helst kontakt med henne idag?

Skönt att du har en psykologkontakt. När din mamma hör av sig, vad är det då hon vill?

Man vill gärna dela sina erfarenheter om uppväxten  med syskonen. Jag som är yngre vill t.e.x. veta hur det var när de växte upp, var mamma annorlunda då? Men mina syskon är som främlingar för mig och jag har aldrig nått dem. Några drog sig undan och nonchalerade mig redan när jag var liten.jag försökte nå dem men de undvek mig. Det var väldigt hemskt att uppleva som barn. Den som är äldst är riktigt obehaglig. Har bara en syster som går att prata med men tyvärr måste jag hålla mig på en ytlig nivå och bara prata om saker som inte har något med känslor att göra. Annars bryter hon direkt och då hörs vi inte på ert halvår eller mer. Precis allt känslomässigt triggar henne att bli aggressiv. Det är så synd, önskar att jag fick prata om uppväxten mer och vad hon har upplevt som jag missat och hur hon lyckades ta sig igenom allt.

Narcissistiska personer verkar ha ett kort minne av vad de precis har sagt och gjort. Precis det som du skrev, att prata som om inget har hänt. Man sitter då i en knivig sits eftersom man inte vill vara den som skapar dålig stämning. Man skulle vilja ha en ursäkt eller åtminstone förklaring, och säger typ:  ”du kallade ju mig fula saker igår, det var inte okej, och nu pratar du som om inget av det har hänt”. Men då får man höra något i stil med: ” ”jaså så nu ska du börja bråka igen.” Eller: ”nu stryker vi ett streck över detta. Du ska alltid älta saker” Det går alltså inte  hitta en lösning. Så var det med min mamma men faktiskt också med mitt ex. Jag har förstått i efterhand att även han har narcissistiska drag i sin personlighet. Och som du var inne på kan det vara obekvämt med folk som bara är normala. Man kan nog omedvetet trigga andra för att man är så hjärntvättad från uppväxten att det ska vara drama.

Jag har haft kontakt med psykiatrin men det var bara sporadiska kontakter och flera behandlade mig illa så jag vill inte tillbaka. Det har förstört mig mer än det hjälpt. Jag sökte för några år sedan men blev nekad. Fick ingen remiss till psykiatrin. Andra gången blev jag också nekad. De menar att all hjälp var uttömd men det är inte sant. Orkar dock inte hålla på, det triggar självmordstankar om jag blir nekad igen. Jag ringer kris- telefoner ibland. Det är all hjälp jag har. Har inga vänner att prata med om detta.

Nej det finns inte längre samtal att få. De har slutat med det. Kurator fanns förr men det är också borta. Endast terapi inom psykiatrin. Och det har jag inte fått. Försökt med remiss dit två ggr senaste åren men fått nej. Har fått rådet att vända mig tillträfflokal i kommunen och boendestöd. Men det är inte de insatserna jag behöver.

Jag har valsat runt i psykvården i många år därför menar de att jag fått hjälp. Det står i journalen att jag avsagt mig hjälp i vilket inte är sant. Har velat ändra men det var så besvärligt så orkade inte och nu har jag ändå ingen vårdkontakt och orkar inte stånga mig blodig igen. Jag ville inte ha en terapeut som jag blev tilldelad. (För många år sedan nu) Och då gjorde de en stor grej av det. Jag gick med på det ändå för jag fick höra att det inte är fel på hen o s.v  och jag ångrar att jag föll till föga. Det värsta är att om jag går på magkänsla får jag ingen hjälp alls. Det finns folk som har t.om. mobbat mig, inte trott mig, skrivit fel i journalen…listan kan göras lång. Märkligt nog upprepas mönster från min barndom, narcissistiska personer verkar förfölja mig. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Och varför jag inte  har tur och hamnar hos en bra person, någon gång!

Menade du ”det är inte du som är knäpp det är din mamma”? Den googlade jag men blev inte av att jag köpte den ville jämföra  priser först eftersom jag har dåligt med pengar och har mycket utgifter just nu. Tack för påminnelsen!