Usch jag lider med dig En del av det du beskrev om din mamma stämmer in på min. Hon spelade ut syskonen mot varandra och hon spelade med när syskonen var elaka mot mig. Det var på subtila sätt som var svåra att värja sig emot. Hon menade att jag var för känslig. Syskonen sa ofta att de bara skämtade, att jag inte tål skämt o.s.v. Även då höll mamma med, när hon borde sagt att det inte var okej att syskonen sårade mig och mobbade mig. De kritiserade mig för allt möjligt, och gör det fortfarande de få tillfällen jag råkar träffa dem. De har alltid fått mandat att snacka skit om mig så de ser det inte ens som något sjukt och konstigt att göra det.
Jag minns att jag sällan fick hjälp med läxorna trots att hon var hemma och inte förvärvsarbetade. När jag berättade vad jag ville studera sa hon alltid att det var för svårt, du kommer bara bli besviken. När jag blev ledsen sa hon att hon bara ”jag vill bara ditt bästa” . Det är väl ändå inte okej? Jag fick känslan av att jag inte klarade något och det har följt med mig hela mitt liv.
När jag ställde henne mot väggen som barn/tonåring blev hon hotfull. När jag gjorde det som vuxen har pappa försvarat henne och sagt att jag förvärrar hennes hjärtproblem och att jag borde skämmas för hur jag ”beter mig”. Det enda var att jag ville tala ut och få veta varför jag behandlas så orättvist.
På äldre dar har hon dragit sig undan och vägrar prata om något ur det förflutna. Hon blir upprörd och sjuk.
Min mamma var ovanligt trevlig med andra utanför familjen, precis som du skrev att din var. Spelade teater. Men hon pratade skit om dem när de inte var där. Det kan gälla någons partner, till och med min egna dåvarande partner. Hon kritiserar folk väldigt ofta. Ibland stämmer det hon säger och då blir det alltid ”vad var det jag sa?” ”Jag varnade ju dig” o.s.v. Hon har en förmåga att se människor och vad de går för. Hon kan t.e.x räkna ut att ett barnbarns sambo kommer vara otrogen framöver. Och så händer just det om några år. Då går det inte säga emot. För det som är så sjukt är att hon ofta får rätt! Det har gjort att jag lyssnat på henne och trott att hon alltid vet. Hon har sällan fel! Det kan gälla allt från hur personer är under ytan till hur samhället kommer utvecklas. Är det typiskt för narcissistiska personer?
Hon har dock en favorit av de vuxna barnbarnen. (Ett syskons barn). Den personen pratar hon bara gott om, vilket är ovanligt när det gäller henne. Så uppenbarligen kan hon gilla någon. Denna person gillar henne väldigt mycket också har jag märkt.
Hon bråkade alltid med min far, han gjorde bara fel hela tiden enligt henne.
Jag är så van vid att det alltid varit så här i min familj att jag aldrig tänkt att hon har en diagnos. Men hon har uppenbarligen narcissistiska drag. Vet att hon bär på mycket trauma. Man kanske kan bli narcissist av för mycket trauma?