Hem > Forum > Närstående > Min mamma

Min mamma

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12
  • Min mamma sårar mig. Gång på gång. Hon gör mig ledsen. Jag tänker på livet. Vet inte helt vad jag ska göra och var jag ska vända mig? Behöver prata med någon? Hur jag ska tänka. För just nu vet jag inte om jag vill leva. Jag är 29 så inte ung och inte gammal.

    Hej! Kan du berätta lite mer? Vad har ni för slags relation? Hur länge har det pågått? Hur bemöter du henne?

    Trådstartaren

    Hej! Kan du berätta lite mer? Vad har ni för slags relation? Hur länge har det pågått? Hur bemöter du henne?

    Vi pratar i telefon 3 gånger i veckan och hon säger inte alltid dumma saker men när hon gör det sårar hon mig.  Detta har pågått i 10 års tid. Hon klagar alltid på något. Hon kan säga ”ingen tycker om dig” du lyssnar aldrig på mig och såklart jag blir ledsen. Jag bemöter henne inte med något men när vi lagt på gråter jag floder. Har sagt tidigare säg inte så det sårar mig men ändå fortsätter hon :(. Tänker att det skulle vara bra att gå och prata med någon så jag kan tänka på ett visst sätt eller borde jag klippa bandet? Har tänkt på de ett tag nu.

    Vi pratar i telefon 3 gånger i veckan och hon säger inte alltid dumma saker men när hon gör det sårar hon mig. Detta har pågått i 10 års tid. Hon klagar alltid på något. Hon kan säga ”ingen tycker om dig” du lyssnar aldrig på mig och såklart jag blir ledsen. Jag bemöter henne inte med något men när vi lagt på gråter jag floder. Har sagt tidigare säg inte så det sårar mig men ändå fortsätter hon :(. Tänker att det skulle vara bra att gå och prata med någon så jag kan tänka på ett visst sätt eller borde jag klippa bandet? Har tänkt på de ett tag nu.

    Hej igen 🙂 OK. Det låter som att den här personen regelbundet gör dej illa genom att inte respektera dej som en egen individ. Det låter som att hon av någon anledning går över gränser man normalt sett inte gör med andra. Det låter som att hon tycker att hon har rätt att göra det. Över åren har detta fastnat i ett mönster, kanske du är så van vid det att du låter det gå för långt.

    Jag tror du skulle kunna tänka såhär: strunta för ett ögonblick i att hon är just din mamma, att du skulle ha något slags extra ansvar att låta henne bete sej såhär, att det är ett slags kärlek från dej som överser med vissa saker. Så se det bara som två personer, du och hon.

    Tänk på vad du tycker är rimligt i en relation, tänk på vad du behöver. Kanske handlar det om tonläget. Om balansen mellan lyssna och prata. Om vad samtalet handlar om. Tänk tillbaka på hur samtalen glidit iväg och blivit obehagliga för dej. Kanske till den punkt när det inte gått helt fel än, men du känner att det är på väg. Det är vid den punkten du måste vakna upp och markera TYDLIGT att NEJ, jag vill inte det här. Och öva på att tydligt och klart, helst lite neutralt, icke-aggressivt, och utan långa ursäkter, analyser eller förklaringar, dra din gräns. ”Nu vill jag istället prata om det här” ”Nu vill jag lägga på luren”.

    Vad tror du om det? Jag inser att du tycker att du försökt detta men kanske har du inte varit nog tydlig med det? Vare sig inför dej själv eller henne?

    Trådstartaren

    Hej igen 🙂 OK. Det låter som att den här personen regelbundet gör dej illa genom att inte respektera dej som en egen individ. Det låter som att hon av någon anledning går över gränser man normalt sett inte gör med andra. Det låter som att hon tycker att hon har rätt att göra det. Över åren har detta fastnat i ett mönster, kanske du är så van vid det att du låter det gå för långt. Jag tror du skulle kunna tänka såhär: strunta för ett ögonblick i att hon är just din mamma, att du skulle ha något slags extra ansvar att låta henne bete sej såhär, att det är ett slags kärlek från dej som överser med vissa saker. Så se det bara som två personer, du och hon. Tänk på vad du tycker är rimligt i en relation, tänk på vad du behöver. Kanske handlar det om tonläget. Om balansen mellan lyssna och prata. Om vad samtalet handlar om. Tänk tillbaka på hur samtalen glidit iväg och blivit obehagliga för dej. Kanske till den punkt när det inte gått helt fel än, men du känner att det är på väg. Det är vid den punkten du måste vakna upp och markera TYDLIGT att NEJ, jag vill inte det här. Och öva på att tydligt och klart, helst lite neutralt, icke-aggressivt, och utan långa ursäkter, analyser eller förklaringar, dra din gräns. ”Nu vill jag istället prata om det här” ”Nu vill jag lägga på luren”. Vad tror du om det? Jag inser att du tycker att du försökt detta men kanske har du inte varit nog tydlig med det? Vare sig inför dej själv eller henne?

     

    Hej!

    Bra förslag. Det sista förstod jag inte helt. Förklara gärna.

    Om detta hade varit en kompis som gjort såhär hade jag slutat prata med min kompis.

    Uppskattar att du skriver tillbaka. Känns bättre i mitt hjärta.

    Hej, sista meningen? Tja att du antagligen försökt sätta gränser? ”Jag inser att du tycker att du” var slarvig formulering, borde ha skrivit ”Jag inser att du kanske tycker att du”? Du, hoppas det blir bättre för dej. Och ja, det är ok att bryta kontakten eller iaf pausa, om du behöver. Jag har brutit med min.

    Trådstartaren

    Hej, sista meningen? Tja att du antagligen försökt sätta gränser? ”Jag inser att du tycker att du” var slarvig formulering, borde ha skrivit ”Jag inser att du kanske tycker att du”? Du, hoppas det blir bättre för dej. Och ja, det är ok att bryta kontakten eller iaf pausa, om du behöver. Jag har brutit med min.

    lite otydligt och skriva sista meningen men menade sista ”stycket” men jag är med på vad du menar. Vad gjorde du när du bröt med din mamma? Sa du något eller klippte du bara? Personlig fråga kanske men vad hände? Du behöver inte svara om du inte vill.

    Ja alltså det har varit konflikt mellan oss sedan jag föddes. Jag har försökt och försökt men tillslut gett upp, mötena blev allt färre. Det som avslutade det hela totalt var att jag markerade i ett telefonsamtal att jag tyckte att hon sagt något orimligt, vilket hon hade. Hon ringde aldrig mer. Nu är det så att hon antagligen av en psykolog skulle klassas som klinisk narcissist med antisociala drag, och träffar man på en sån ska man lägga benen på ryggen, ärligt talat. Det är en enorm förlust – men av vad egentligen? En mamma som faktiskt aldrig var en mamma.

    Trådstartaren

    Ja alltså det har varit konflikt mellan oss sedan jag föddes. Jag har försökt och försökt men tillslut gett upp, mötena blev allt färre. Det som avslutade det hela totalt var att jag markerade i ett telefonsamtal att jag tyckte att hon sagt något orimligt, vilket hon hade. Hon ringde aldrig mer. Nu är det så att hon antagligen av en psykolog skulle klassas som klinisk narcissist med antisociala drag, och träffar man på en sån ska man lägga benen på ryggen, ärligt talat. Det är en enorm förlust – men av vad egentligen? En mamma som faktiskt aldrig var en mamma.

    Jag förstår. Men jag ska testa markera nästa gång mot min mamma och om det inte blir bättre så kommer jag börja med en paus.

    Jag tycker om min pappa väldigt mycket men han vet inte om allt men de lever fortfarande tillsammans och han kommer bli ledsen om jag bryter med min mamma.

    OK. Detta med att sätta gränser, det är viktigare än att rädda någon från att bli ledsen. Kanske kan du och din pappa hålla kvar en kontakt även om det går snett med relationen med mamman. Eller snett, ja vad säger man. Viktigast är att du respekterar dej själv och sätter stopp för kränkningar emot dej, Hoppas det går bra 🙂

    Hej. Jag är på andra sidan, dvs mamman. Jag skrev under rubriken Livet om otillräcklighet och konsekvenser. Om någon av er kan tänka sig det, så svara gärna på mitt inlägg. Vi har nog något att säga varandra om hur svårt det är att mötas, även om vi har (eller kanske tack vare) en stor kärlek som är svår att hantera. Jag söker samma svar som ni fast från andra hållet.

    Trådstartaren

    OK. Detta med att sätta gränser, det är viktigare än att rädda någon från att bli ledsen. Kanske kan du och din pappa hålla kvar en kontakt även om det går snett med relationen med mamman. Eller snett, ja vad säger man. Viktigast är att du respekterar dej själv och sätter stopp för kränkningar emot dej, Hoppas det går bra 🙂

    tack för svar 🙂 Uppskattat

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.