Min älskade sambo tror att jag är någon annan

Min sambo lider av en jobbig depression som gör att hon regelbundet blir arg av ingen anledning och det går alltid ut över mig.

Till saken hör att hon alltid pratar om mig som att jag vore någon annan. Som att hon vill att jag ska behandla henne illa vilket jag aldrig skulle göra. Och det här återkommer varje gång hon blir arg och ledsen.

Det är som att hon blir förbannad på en påhittad person. Eller någon från hennes förflutna. Jag har frågat men hon hävdar att det inte finns något där.

Jag blir väldigt ledsen eftersom jag är den som utan hennes vetskap mer eller mindre styr upp saker runt henne så att hon ska få det lite lättare. Den som tröstar. Den som ger förslag om vad hon ska göra.

Det plus att jag inte kan åka iväg och göra något för om jag är borta en längre stund så kommer jag hem till att hon ligger i sängen med ångest i fosterställning. Det händer varje gång jag åker iväg och gör något utan henne.

Men jag orkar snart inte mer. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne och vill inget annat än att hon ska bli glad igen. Men jag kommer ingenstans.

Snälla hjälp mig.

[Green Jolala]

Det låter tufft. Vet du varför hon mår dåligt?

Hur mår du?

Vill hon ha hjälp? Får hon det?

Det är en massa skit som jag tog med mig in i förhållandet. Till exempel ett abusive ex till mig och två barn. Barnen är fantastiska men jag förstår ju att det kan vara svårt att greppa. Men det jag gått fem år. Men mitt ex håller fortfarande på och bitchar.

Men att hon tror att jag är någon annan är en jättegammal historia på hennes sida som inte alls har med mig att göra. Jag vet bara inte varför hon säger såna saker. Det är väldigt sårande för mig.

Vad sorgligt! Tyvärr tycker jag det låter ganska klassiskt ifall din sambo har ett traumatiskt förflutet och sedan står handfallen i hur hon ska hantera framtida relationer, och även det där med att blanda ihop sin partner med t ex tidigare föräldrar eller vad det kan vara, tror jag dessvärre är ganska så vanligt? Det är nog terapi som gäller för hennes del för att få ordning på detta? Reagerar också lite på att hon ligger i fosterställning när du varit borta. Det låter som att du kanske blivit hennes anknytningsperson då? Läste en gång hur en psykolog svarade en person att när en partner reagerar på det här sättet med t ex svårigheter i nära relationer, så brukar det ofta handla om att personen inte vet bättre. Inte lärt sig göra på annat sätt. Därför gör man ofta såhär. Alltså att man tar med sig från uppväxten sina mönster och upprepar dem. Ja du fattar ju förstås allt det här redan, känns det som! Hur som helst behöver ju sambon förändra sig. Låter inte så trevligt alls att bli ihopblandad med någon annan. Kanske är den här “någon annan” precis som hon säger, ingen? Och att det är just det som spökar, hon hade ingen?

[Green Jolala]

Pratar ni om det förflutna mycket?

Jag tänker att det är något som gnager i henne som hon inte har bearbetat ännu. Hon behöver nog prata med någon som förstår hennes förflutna.

Ni båda kan nog behöva det. Kanske behöver ni tid ifrån varandra för att få distans och se saker från en annan sida.

Har du sagt att hon sårar dig?

@green jolala
Jo jag har sagt det men det känns som att varje gång hon får ett skov är det som att hon glömt bort allt igen. Då blir det som att börja om igen och sen är jag den personen igen.

Till saken hör även att hon gick till psykolog förut och hon mådde bättre men sen gick det utför igen. Och nu vill hon inte gå tillbaks.

Ett annat problem är att hon i depressionen hänger upp allt på mig. Och om jag rör mig bort ifrån henne så tar depressionen över igen och då är allt mitt fel.

Jag är fast känns det som. Jag vill bara älska henne så mycket som hon förtjänar

Kan det vara andra komponenter inblandade än enbart depression, en tanke som slår mig är borderline? Med tanke på att dessa personer kan till exempel ha svårt med separationer som kan ge dom separationsångest, men även snabbt svängande känslor som ibland kan vara aggressiva, och kan ha tillfälligt paranoida tankar… Oavsett så är det viktigt att få rätt hjälp, och som anhörig eller närstående räcker man där inte till i dom flesta fall. Att leva med någon som man inte kan hjälpa gör ju även att man själv inte fungerar som man ska till slut. Det krävs ofta mycket kunskap samt stöd utifrån för att man ska kunna hjälpa personen på bästa sätt. Vid till exempel borderline så behöver man ofta år av professionell hjälp för att komma tillrätta med diverse problem, men går inte att bota. Jag skulle definitivt rekommendera att ta hjälp av en psykolog igen, för att ni båda ska kunna få en fungerande tillvaro, oavsett om din sambo har en depression eller möjligtvis är drabbad av något annat.