Mamma som spårar

Hej.. är 24, född och uppvuxen i ett hem med alkohol och sett min mamma bli misshandlad sedan barns ben. Sen under mina tonår levde hon ensam och drack väldigt mycket, inte särskilt ofta, kanske två ggr i veckan men mycket. (Supa tills man däckar) och ofta fick hon epilepsi anfall när hon drack för mycket. Hon blev aggressiv många ggr, hon slog aldrig men puttades och tog min telefon. Om inte polisen kom hem till oss så kom ambulans för hennes anfall. Allt blev lugnt när hon träffade sin kille som avskyr alkohol, hon drack men mer sällan. Han fick nog när han vaknade med henne och en kniv över sig pga att han har två yngre barn , dom bor särbo idag. Och för något halv år sen dricker hon såpass mycket så hon blev helt svart i ögonen och slog mig för första gången med knytnäve rakt över ögat och försökta brotta ner mig på golvet (misstänker för att ja ville flytta till tjejen ifrån Sthlm) under dom 24 åren bodde jag hos ett ex i 3 år och Inte vetat om så mycket vad som hänt. Hon ville inte berätta något för mig för att inte oroa mig i onödan.

Och nu fick ja egen lägenhet och bor ihop med min tjej sen 4 mån tillbaka och mamma bor själv för första gången i hela sitt liv, har koll på henne väldigt mycket både jag min mormor och mammas särbo. Men så ringer särbons barn till mig och skriker och gråter i panik och läser upp mammas sms. (Jag älskar dig, har tagit alla tabletter jag har. Förlåt) så jag tar bilen ringer mammas kille så vi möts hos henne (jag får gå in först för att dom hade bråkat) hittar henne sittandes i soffan med huvudet på bordet och spräckt näsa, blod överallt men andades! Ambulans kommer direkt och jag får reda på att det här är 5e gången hon svalt tabletter med alkohol.

Min pappa finns inte riktigt med i mitt liv, vi pratar ibland som vänner. Men han har också försökt ta livet av sig för (10 år sen ca) och tog alla tabletter han hade och hamnade i respirator, dom visste inte om han skulle överleva. Och de var bara några år innan som jag hade träffat honom för första gången..

så, jag har inte riktigt haft en förälder det är mer eller mindre jag som varit förälder, ensam barn och fått ta allt i stort sett själv. Samtidigt gått egenom en tuff transutredning, försöker klara av jobb, förhållande osv men nu känns allt bara meningslöst, samtidigt ringer mamma mig hela tiden och frågar hur jag mår när det är hon som ska må bra. Vet inte vad jag ska göra, kan inte få henne att må bra men jag är orolig hela tiden.

Jag och min mamma har väldigt nära och bra relation för övrigt, nästan för bra. Och skulle hon lyckas ta sitt liv någon gång så vet jag inte alls hur jag kommer klara det, är livrädd. Totalt livrädd. Hon skrev att hon inte skulle lämna mig efter allt det här..

Hon har tydligen också haft självskadebeteende under hela min uppväxt (som jag inte vetat om, eller förträngt) tydligen skurit sig väldigt djupt på många ställen. Allt sånt här har mammas särbo berättat för mig, och jag har ifrågasatt och inte fått ngt direkt svar mer än att hon blir sur på honom för att han berättar sånt för mig…

Jag vet att hon måste sluta dricka alkohol, om hon inte skadar sig själv så kommer hon skada någon annan och ha såpass mycket ånger och skuld så då kommer hon även skada sig själv tillslut, vet inte vad jag ska göra..

hon har aldrig försökt ta livet av sig nykter, men tror att hennes skuld och att se hur mycket vi andra mår dåligt pga hennes beteende (känner hon) och så känner hon sig som en börda för oss, de är just de jag tror kommer sluta illa, är livrädd att hon ska försöka igen