Hur orkar man vara stark

Hur orkar man vara fru till en deprimerad man med två små gemensamma barn och heltidsjobb. Jag älskar honom så men just nu är han inte sig själv. Jag får så dåligt samvete när tankarna vandrar iväg och tanken slår mig att jag kanske skulle må bättre om vi separerade. Samtidigt som jag vet att han är den jag vill dela resten av mitt liv med, alltså den han är när han inte är deprimerad. Just nu biter jag ihop för att få vardagen att rulla och att barnen ska ha det bra men hur länge orkar jag själv? Hur ska man göra för att orka?

Hejsan.

Jag förstår att det blir jobbigt för dig. Den enda som kan hjälpa honom är han själv. Jag tror att om du känner att det blir för mycket kan det vara bra att ta en paus. Försök komma överens att om att han ska gå till en psykolog för att få hjälp. Det kan vara lättare för en som är närstående. Hoppas att det blir bättre. Kram❤️

Hej, sitter i mycket liknande sits som du Red och förstår precis din känsla.
Hur ska jag göra för att orka?
Hur ska jag orka sköta mitt jobb och vara en bra medarbetare och i mitt fall chef?
Hur ska jag orka ha tid för barn, hem, mat, städ, fritidsaktiviteter och allt annat som inte blir gjort om inte jag tar tag i det?
Hur ska jag orka parera för mitt barn som min partner aldrig berömmer, bara kritiserar och ifrågasätter?
Hur ska jag orka parera för den konstanta oro som min partner hittar i ALLT? Det är aldrig något positivt som det pratas om längre, bara negativt, gnäll, avundsjuka och missunnsamhet.

Nej, det går inte att komma överens om att söka hjälp. “det är ändå inte lönt”
Jag skulle nog själv behöva någon att prata med …
Har du kommit närmare en lösning på ditt dilemma?

Känner igen mig, i mitt fall är det min älskade mor, 80 år, cancersjuk, nu jättenedstämd o ångestfylld av allt ifrån mediciner, mat, corona, ensamhet, tekniska saker… tycker så synd om henne. Försöker hjälpa så mycket vi kan, men det finns ingen botten. Jag måste också ta hand om mig själv för att inte köra själv i diket. Det gör jag, men det kostar alltid en liten ränta i form av dåligt samvete o rädsla för att jag ska känna skuld om hon skulle gå ur tiden när det är såhär. Kram till alla kämpar!