Hur får man någon att söka hjälp

Jag har, av flera anledningar, en stark misstanke om att min sambo är bipolär.
Just nu är jag alltför upprörd för att dra alla symtom men hens pappa är bipolär, hen har spenderat otroligt mycket pengar, hen har varit personlighetsförändrad, deprimerad mm mm. I perioder under flera år.

Så många symtom så jag knappt kommer ihåg dem och de blir värre för varje gång.

Jag har försökt prata med hen om detta och att hen borde utredas men hen vägrar och blir istället förbannad på mig för att jag öht pratar om det.

Hen är just nu i “mellanläge” men vägrar öht att prata om en ev utredning utan säger istället att om hen blir manisk igen så kommer hen söka hjälp då…. vilket inte kommer hända eftersom när hen blir manisk är hen perfekt och alla andra är idioter, typ.

Vad ska jag göra?

Hej! Visa att du inte ger upp på personen oavsett vad. Använd inte begreppet “söka hjälp” på ett nedsättande vis, typ som att säga att det är dens egna fel att den mår dåligt/inte är stabil, även om du inte menar det egentligen så ligger det ofta någon nedvärderande klang i det eftersom psykiatrin själva odlar det mindsetet i samhället och ser till att strippa psykiskt sjuka individer på deras värde. De flesta som söker hjälp blir VÄLDIGT illa behandlade så från den sjukas perspektiv kan tjat om att “utredas” upplevas som att man säger att man vill att den ska stämplas som dålig och riskera alla faror med maktmissbruket hellre än att fortsätta finnas där och älska den. Det ultimata beviset på att man inte är värd kärlek är kanske att få höra av den man bor ihop med med att man “borde tas omhand”. Mina TIPS är att gå dit tillsammans med den och vara på dens sida och tala för den vid behov. Visa vården tydligt från början att ni inte accepterar att bli överkörda av systemfel och brist på empati. Kräv ordentlig terapi som utformats för bipolaritet. Acceptera aldrig mediciner utan att det är sista saken att prova. Att få personen att boka tid är svårt… hjälp den och visa att du inte viker av för att den råkar vara just psykiskt sjuk. Bråka aldrig om det, använd inte det till att få personen att känna skam eller skuld att ditt liv blir jobbigt… du kan välja att gå och ordna ditt liv bra om det blir för mycket, det kan inte den som är sjuk. Det var några saker att tänka på att undvika.. Framförallt, var villig att prata på djupet med personen om hur den känner inför allt det innebär med psykiatrin. Känner den att du är med den vela vägen är det mer troligt att den vågar! Lycka till!

Anonym skrev:

Hej! Visa att du inte ger upp på personen oavsett vad. Använd inte begreppet ”söka hjälp” på ett nedsättande vis, typ som att säga att det är dens egna fel att den mår dåligt/inte är stabil, även om du inte menar det egentligen så ligger det ofta någon nedvärderande klang i det eftersom psykiatrin själva odlar det mindsetet i samhället och ser till att strippa psykiskt sjuka individer på deras värde. De flesta som söker hjälp blir VÄLDIGT illa behandlade så från den sjukas perspektiv kan tjat om att ”utredas” upplevas som att man säger att man vill att den ska stämplas som dålig och riskera alla faror med maktmissbruket hellre än att fortsätta finnas där och älska den. Det ultimata beviset på att man inte är värd kärlek är kanske att få höra av den man bor ihop med med att man ”borde tas omhand”. Mina TIPS är att gå dit tillsammans med den och vara på dens sida och tala för den vid behov. Visa vården tydligt från början att ni inte accepterar att bli överkörda av systemfel och brist på empati. Kräv ordentlig terapi som utformats för bipolaritet. Acceptera aldrig mediciner utan att det är sista saken att prova. Att få personen att boka tid är svårt… hjälp den och visa att du inte viker av för att den råkar vara just psykiskt sjuk. Bråka aldrig om det, använd inte det till att få personen att känna skam eller skuld att ditt liv blir jobbigt… du kan välja att gå och ordna ditt liv bra om det blir för mycket, det kan inte den som är sjuk. Det var några saker att tänka på att undvika.. Framförallt, var villig att prata på djupet med personen om hur den känner inför allt det innebär med psykiatrin. Känner den att du är med den vela vägen är det mer troligt att den vågar! Lycka till!

 

Stort, stort tack för ditt svar!

Jag tror att det största problemet är att få hen att ens söka hjälp.. Jag försökte prata om det för ngn dag sedan och hen blev irriterad och slog ifrån sig allting. Hen sa att om det nu var så skulle hen söka hjälp när/om hen blev manisk igen…. och det funkar ju inte så…
Att få hen att inse att det är NU det måste ageras känns just nu omöjligt och jag har börjat spåna på att bara strunta i det, vänta in nästa mani och söka hjälp då men det känns ju inte bra i magen som du nog kan förstå.