Hjälp vet inte hur man ska få rätt vård till närstånde

Jag börjar med några ord om mig själv. Jag har läst flera böcker inom. Medecin och pcykologi och har själv vändt mig till Jung för svar. Men det är nog mest för jag har velat förstå mig själv inte försöka hjälpa omvärlden förgäves. Så är nog inte helt ute och cycklar.

Till problemet jag har en närstående som i min mening lider av en psykos vill inte släppa den uppfattningen förren jag hört från ngn som inte beter sig som en högfärdig doktor som vill ha semester stängt på psyket. Han har vart inlagd flera gånger de senaste åren han tar inte droger men har gjort han ska visst ha tagit ecstassy i en katedral (kyrka äh  skit samma stora målningar iaf)

 

Han har gått ut gymnasiet med alla MVG han fick osså utbildning på ett av de största universiteten som han inte fullföljde han hamnade efter pga skador och hamnade lite efter i matte som gjorde att han skulle behöva ta om prov(et) så han kom hem under sommaren. Sen satt han med grytor på huvudet för skydda sig mot strålning när grytskåpet en dag var tomt hittade vi alla bakom soffan vi trodde han skämtade med oss. Han kom inte in igen på universitetet efter provet och efter det sökte han jobb.

Inget jobb fanns han var överutbildad och fick förlita sig på soc bemmaningsfirmor och till sist missing People så han fick nytt att göra. Det gick inte bättre än att snubben han letade efter hade tagit livet en månad innan han hittade honom. Sen har han räddat två knivskurna personer efter det av slumpen. Sen försvann han det är inte samma person. Det som är kvar är en egoistisk hetsätare.

Han åkte in på psyket första gången efter att han inte visste namnet på hunden hans tanke av att koka kaffe var vispa ner kaffet i kannan. Han hade haft mardrömmar hela natten men inte sovit. Han såg en katt som dog för tio år sedan som han klappade i knäet men ingen annan såg den. Han gick ut på balkongen o song jag ska hoppa från Eiffeltornet. Sen åkte han in på psyket och var inlagd relativt länge 1 vecka. Sen gick han på olanzapin vilket inte gav några resultat åkte in igen fick resperidon det och en liten psykoaktiv cocktail till det och det blev han åtminstone tjock på. Sen försökte han ta livet av sig med resperidon och kom hem dagen efter igen med samma medecin.

Sen fick han en ny läkare som såg att han var felbehandling och gav han litium för han var fel behandlad den trodde manodepresiv och scizotypisk och scizotypisk. Sen var han glad ett halvår han låg i sängen och gick bara upp för äro och skita men han var glad iaf. Sen slutade han ta medicinen och hörde röster igen han är religiös så det är gud som ska döda honom han har under hela tiden vart en syndare. Senast hade han visst dödat Guds son och skulle plågas till döds.

Han kommer in ibland korta vistelser på psyket och de ändrar tillbaka till ngn av medecin han började på sen skickas han hem för han inte har en psykos så han ligger på fel avdelning. Det har nu gått 2 år sen han kokade kaffe och 4 sen han satt med grytor på huvudet men han har ingen diagnos han mår bara sämre och vi kan inte hjälpa honom vård vill han inte ha och den han får är bristfällig som bäst.

Så min fråga är vad kan man göra tvångsvård fungerar inte han skickas bara rundtur och kommer hem med något de redan provat. Soc hjälper inte för han bor hemma nu är gränsen dock nådd och han är uppsagd. Lss hjälper inte för han har ingen diagnos diagnoserna får han inte för han slutar komma dit och de gör inte det när han är inlagd. Kan man lämna in han på en psykmotsgning i ett annat land eller län och hoppas att de har fungerande sjukvård?

 

Kan relatera till mycket som du skrev, vill egentligen säga skit i landsting, leta efter en privat mottagning, köp utredningen. Be dom kolla efter andra diagnoser adhd etc. bipolär(manodepressiv) är en diagnos som ställs över många många år oftast.

i mitt fall så är det en dödsdom att försöka få korrekt medicinering från landsting, då dem enbart vill medicinera topparna där du Potentiellt skulle kunna vara en fara för andra. Bättre om du är en icke sägande zombie som inte kan göra någon illa. Ännu bättre om du bara stannar i din säng. (Typiskt att en bipolär säger så här, jag vet. Men livskvalité väger tungt när man känner för mycket av allt, att sluta känna är lite som att vara död)

Tack för svar har själv har själv väldigt kritiska tankar till det mesta (Asperger jag godkänner inte att as blev autism). Så har väldigt kritsitiskt tänkande men och ser mycket som propaganda men jag vet hur omvärlden vill man ska tänka säger ofta att allting är en guldpleterad skit. Men han ser verkligen ingen skillnad han går inte att övertala enligt honom är alla andra är sjuka. Sen manipulerar han läkare osså.

Jag tar gärna hjälp på privat mottagning men om han inte vill hur gör man då vet att alltid han tas in tas han till närmsta sjukhus. Falkläkare ambulans polis 3 timmars telefontid och nästan dubbel Vänge tid är vad som gäller senast han skulle få hjälp fick vi ringa när han sov för han inte gick hem under dagen och de bara hämtar där. Bara 17 timmar det tog den gången innan han fick vad vi hoppades skulle vara hjälp.

 

Visst han har mani i perioder men det verkar vara tvångstankar men det verkar mer vara när någon har klagat på honom jag har inte sett honom som manisk förren under psykos. Och under upptrappningen var han allt annat än manisk och det gällde 2 år. Det  är mest som saker samlas och han ignorerar dem sen påpekar ngn det och då blir han jag måste göra det jag måste söka jobb frågar man han varför blir svaret MÅSTE. Bipolär verkar logisk enda lithum fungerade bra på psykosen men energi fick han inte men enligt nya läkare hade det visst ingen effekt så man får se vad han får denna gången.

Jag är en hyperaspie(adhd+asperger), bipolär kom många år senare. För mycket intressen 🙂

hela svenska vården är ett skämt, de tar samma kriterier som USA använder, men de tar inte riktlinjerna, som att vidare diagnoserna bipolära. Alltså tar det bara delar av helheten. Vilket är konstigt.

Han måste vilja själv, men kan du inte gå med han? På privata ställen är en utredning bara ett gäng längre pass över någon vecka. Istället för 100-200 sittningar i en landsting-utredning, då dom kör så korta sittningar.

Jag fick adhd/asperger på en 2 veckors intensiv utredning. (Den var lite väl dyr dock, man kan kolla priser på flera ställen) Som även granskades av en tredjepart. Några bekanta höll på i säkert 6-12 månader, efter processen kommit igång inom landsting. Vem har så lång tid när nöden kräver 🙂

min mani är väldigt likt OCDP i början(hypomani), jag lyckas alltid avbryta den genom att vara väldigt strikt med sömnrutiner. Och kvotera glädje, entusiasm är livsfarlig.

Om man inte sover så kommer det gå illa, men med nog sömn har jag alltid lyckats återhämta mig. Dock haft bekanta som traumatiserats väldigt illa.

Men allt går ut på att personen går med på det. Man kan alltid bara skita i att sova så är man galen igen. Personen måste vilja äga sina tankar. Annars är det nästan omöjligt att göra något.

 

Jag ska försöka övertala honom att följa med men han har ingen sjukdoms insikt så det kan bli rätt svårt. Sover gör han iaf i nuläget men han vägrat få hjälp

nu till tillomed med städning han ska vara med ansvarstagande säger han men kan diska ett glas i en halvtimme och slänga ner resten i badkaret

Han har nog bara kraschat, han kommer nog rycka upp sig och då kan man försöka med mer intensiva saker. Men jag har haft långa perioder där disken gjordes ett objekt per dag. Men det kändes bra att få ett glas diskat ibland.

Hej!

Jag tänker att han bör få hjälp att trappa ut eventuell psykofarmaka, för info se t ex boken Att sluta med psykofarmaka av psykiatern Peter Breggin: http://xn--detknsligabarnet-ynb.se

Dessutom kan han vara hjälpt av samtalsterapi, eventuellt familjeterapi.

Familjevårdsstiftelsen skulle kunna erbjuda ett mer omfattande stöd om hans egen familj inte har den möjligheten: http://www.familjevardsstiftelsen.se