Han ljuger och mår så dåligt, vad ska jag göra?

Han är deprimerad, väldigt. Har varit det länge. Och han ljuger. Om lite allt möjligt, både smått och stort.

Han vet inte att jag vet om lögnerna. Men en del av dem är så osannolika att hur ska man kunna tro på dem? Hur ska jag kunna lita på honom?

Enda gången jag konfronterade honom kring en av hans lögner så skadade han sig själv så illa psykiskt att jag aldrig vågat upprepa det igen. Han var så taskig mot sig själv i flera veckor, gick ner sig totalt och jag vet att han övervägt att ta livet av sig. Jag känner att tiden jag har med honom är “till låns”, att han kan lämna mig när som helst. Även om han lovar att han inte skulle göra så mot mig. Men hur ska jag kunna lita på det?

Vi pratar om allt i vår relation. Det är därför som lögnerna sticker i ögonen. Allt annat fungerar så himla bra. Men vad ska jag göra?

[Yellow Sikuvi]

För det första är det bra att se till att han inte använder skuldkänslor som ett sätt att göra som han själv vill o ljuga, men utgår från att han inte är sån.
Antingen så får du anpassa dig efter det faktum att han ljuger och se förbi den bristen han har, beror ju lite på vilken typ av lögner vi pratar om?
Eller prata med honom om det, men gör det försiktigt men tydligt.

Yellow Sikuvi skrev:

För det första är det bra att se till att han inte använder skuldkänslor som ett sätt att göra som han själv vill o ljuga, men utgår från att han inte är sån. Antingen så får du anpassa dig efter det faktum att han ljuger och se förbi den bristen han har, beror ju lite på vilken typ av lögner vi pratar om? Eller prata med honom om det, men gör det försiktigt men tydligt.

Nej han är alldeles för snäll för att använda det på fel sätt så. Jag tror de bara slinker ur honom, att han liksom inte kan hindra dem. Ibland tror jag att han har dåligt samvete och ljuger för att inte göra mig besviken.

Han är självmordsbenägen. Är redan inom vården och medicinerad, men det hjälper bara så långt. Och när han mår dåligt aå går det väldigt fort utför… jag har redan konfronterat honom om “arbetsskador” som egentligen är självförvållade skador… det gjorde nästan mer skada än nytta…

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Nej han är alldeles för snäll för att använda det på fel sätt så. Jag tror de bara slinker ur honom, att han liksom inte kan hindra dem. Ibland tror jag att han har dåligt samvete och ljuger för att inte göra mig besviken. Han är självmordsbenägen. Är redan inom vården och medicinerad, men det hjälper bara så långt. Och när han mår dåligt aå går det väldigt fort utför… jag har redan konfronterat honom om ”arbetsskador” som egentligen är självförvållade skador… det gjorde nästan mer skada än nytta…

Det låter verkligen inte bra om han tar ditt sätt att försöka hjälpa honom nästan som ett på hopp.
Har du försökt fråga honom på vilket sätt han vill att du hjälper? Det finns tyvärr inte mycket du kan göra känns det som ifall han inte kan ta hjälp utan vänder allting till något negativt som att han har gjort något fel liksom.