Förälder till ungdom som väntar på hjälp

Jag har en son på 20 år som har fått diagnos social fobi, ångest och depression. Nu står han i nästa kö för att få hjälp för detta och det står still, händer ingenting. Tänk om han inte orkar! Så frustrerande att som mamma se sin son brytas ner sakta men säkert. Gått ut gymnasiet med strålande betyg och kommit in på Universitetet. Allt vi begär är att han får behandling för sin sjukdom. Hoppas hjälpen kommer innan det är för för sent. När ska han få känna att han lever.

Åh, vad frustrerande att det bara står still! Det måste vara frustrerande även för din son. Har han fått reda på hur lång kö det är till behandlingen i fråga? Min erfarenhet är att det kan vara bra att ringa och stöta på, att verkligen trycka på hur dåligt man mår och hur mycket sämre man mår av att inte få hjälp. Egentligen ska man ju inte behöva hålla på och tjata, och jag har förståelse för att alla inte orkar det. I din sons fall kanske ett argument kan vara att han kommit in på universitetet och att hjälp från vården är en förutsättning för att han ska orka med studierna (om det är så). Jag hoppas att han får hjälp snart!

Överväg att gå privat, om ni har möjlighet. Det är dyrt och kan innebär att man behöver spara för det – beroende på ekonomisk situation – men man brukar kunna få en inbokad kontakt ganska omgående.