Jag har vetat ett tag att hon är risig. Hon har haft diverse problem med kroppen men i fredags skrev min mamma till mig att hennes lever och njurar kanske inte klarar så länge till.
Min farmor och jag har aldrig varit särskilt nära varandra, när jag var liten så kunde jag gråta floder när mina föräldrar lämnade mig hos farmor om de skulle bort, jag har tyckt att hon är bitter och orättvis.
Men på senare år så har både hon och jag mjuknat. Jag har insett att hon haft sina anledningar till varför hon varit på sitt vis. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja prata med henne och fråga om hennes liv, eftersom jag inte känner att jag vet vem hon är riktigt.
Men nu ligger hon på sjukhus, jag är över tjugo mil bort och pga Corona så får jag inte besöka henne. Visst skulle jag kunna ringa henne, men hon hör dåligt och jag har telefonfobi, så det skulle bara bli kaos.
Det är min första mor- eller farförälder som går bort, jag vet inte hur jag ska hantera det. Allt känns så främmande och jag är livrädd att hon ska gå bort fort utan att jag ens har chansen att åka hem.
Jag vet inte vad jag ska göra…
