Dotter slår sig själv

Det finns ingen verkan utan orsak. Om hon beter sig på detta sätt beror det givetvis på någonting som existerar inom henne. Känslor, tankar eller/och händelser (eller brister på sådana) som tagit en olycklig vändning i hennes liv. Att bestraffa sig på detta sätt kan vara ett desperat rop på hjälp då hon inte vet hur hon kan hantera den smärtan hon känner. Som förälder kan man göra så otroligt mycket. Som t.ex. att visa att man bryr sig, verkligen försöka förstå varför/vad som  händer och arbeta tillsammans med sitt barn för nödvändiga förändringar.  Visa att man finns där för en och viktigaste av allt att man älskar en och är villig att offra sig för sitt barns välbefinnande och lycka.

Vi föräldrar får dock inte glömma hur väsentligt det är för att verkligen kunna hjälpa våra barn att hantera livet, dess prövningar samt svårigheter, att arbeta kontinuerligt  med oss själva och försöka förstå oss på livet, för att på ett bättre sätt, vägleda dem igenom det. Mestadels genom att försöka att vara bra förebilder men även med det som vi kan lära dem med ord.  Detta svåra men nödvändiga arbetet som föräldraskapet ålägger oss, kommer att kräva mycket tålamod, ödmjukhet, tro och kärlek.

Må vår älskade Fader, vad man än väljer att kalla Han, vägleda och stötta er i denna prövning.

Allt gott <3

Oj vad jag vill kunna hjälpa – jag har nämligen själv slagit mig själv vid upprepade tillfällen genom livet – men jag har nog inget bra svar. Jag dolde alltid mina blåmärken eller bortförklarade dem. De kompisar jag berättade för tog det inte på allvar. Det är ju ändå ett sort självskadebeteende. Att ni märkt och bryr er, att ni vill ert bästa för er dotter, det är det viktigaste av allt. Ångest kan vara väldigt svårt att hantera och många gånger kanske man inte själv vet varför man känner som man gör – eller varför man slår sig själv – utan det bara blir så.

Prata med er dotter och låt henne berätta vad hon känner. Fråga om hon har någon idé om det finns något som ni som föräldrar kan göra för att få henne att må bättre. Om det finns något som skolan kan göra osv. Mer än så kan jag nog inte säga, jag är ingen specialist och jag har aldrig själv tagit steget att söka hjälp, men jag hoppas att ni och er dotter kan ta er igenom det här och att hon ska må så bra som möjligt igen. Det löser sig ska du se <3

Det kan vara svår att prata speciellt när man inte har svar på varför osv..men jag skulle säga att var och visa att du är närvarande och vill lyssna och vill förstå utan att döma. Också att ha samtal om helt andra saker och göra saker som att lyssna på musik kolla film

Tack för era svar!

Hon skäms för att berätta vad hon tänker exakt.

Vi pratar och lyssnar. Delar också att även jag kan ha ångest/har tänkt konstiga tankar och att det är normalt. En tankeärju bara en tanke!

Jobbigt att se henne slå sig själv och måså dåligt.