Att orka!

Jag har en son som just nu hellre dör än vill leva. Vi har idag fått lite glädjande besked och det är att han ska få intravenös medicin, men sist vi själva föreslog det så var det blankt nej. Detta då sonen inte vill ligga inne på den slutna avdelningen. Att orka stå där och se till att hit men inte längre tär på en så in i. Och att se hans mörka ögon som väldigt sällan glittrar nu. Finns det fler som just nu kämpar med att era närstående ska må bättre. Hur gör ni för att orka? Och har ni några tips som gett både er och den ni fightas för lite ork?

Jag kan som tur väl gå till jobbet fortfarande för att där får jag energi och ork för att kämpa hemma sen. Men känner att jag gärna skulle vilja få veta hur andra gör.

Ja vad gör man? Kämpat hela hösten med en dotter med mycket självskada, självmordstankar/planer. Vi har haft stor hjälp av ett team på Dbt-center och Bipolära enheten. Nu är hon 18 och måste bryta kontakt med alla som verkligen har hjälpt. Nu känns det som vi är på väg tillbaks ner i depressionen.

Har inga bra tips direkt. Att försöka rikta tankarna åt ett annat håll. Meditation tycker jag kan funka just att själv få stopp på alla tankar som snurrar. Att uppmärksamma de positiva sakerna, hur små de än är. ”Idag gick du ut. Vad skönt!” Du har säkert hört allt redan.

Hur man orkar? Det är frågan. Men på något sätt går det. En dag i taget.

Ja det är väl så. Man tar ett steg fram, två steg tillbaka. Två steg fram och fem steg tillbaka. Försöker att hitta orken för att göra något bara för mig själv någon gång i veckan, men blir inte alltid så. Ska bli bättre på det  dock då jag känner att jag annars snart går sönder.