Hmm tror att det är jag själv. Att jag är för tung i mina tankar. Har för lätt att grubbla. Hmm ringde vårdcentralen igår. Hmm ska ringa det första idag när dom öppnar.
Måste få mediciner mot min ångest. Har pratat med 11 77.
Hamnar för ofta i grubblerier. Kommer inte ur det. Tar på mej även andras problem och grubblar. Kommer inte ur dom. Sånt som man inte kan göra något åt.
Hmm svårt. Har tappat begreppet normalt. Vet inte längre. Hoppas jag får hjälp av psykologen. Har frågat om jag får en utredning om ptsd.
Gör rätt efter vad vården säger att man ska göra när man mår så här. Har varit ensam i väldigt många år. Och har fastnat i grubblerier.
Jag driver människor ifrån mej. För det är bäst så. Jag är ingen bra människa. Det var det första jag sa till wordfeud i början. Jag är inte kvinnan för dej.
Ifrån början gjorde jag inte det. Men efter den djävla julen och år av hans supande. Tappade tryggheten. Nu vet jag inte längre. Vet inte riktigt sanningen längre. Jag var så djävla sårad.
Sjukt behövde höra att jag var fin. Därför föll jag för wordfeud. Så klyschigt. Skit vet inte hur jag ska ta mej ur det här.
Är orolig för bodelningen också. Håller på att kolla upp om rättshjälp. Bodelningsförättare kan bli dyr det enda jag vet är att dom tar 1750 kr i h. Det är dom enda pengar jag kommer att ha. Äger inte ens möbler. Hmm skulle vilja åka till huset också. Men orkar inte. Det är tungt.
Har blivit väldigt stressad av att inte veta.
Men försöker vara snäll emot mej själv. För det där är svårt väldigt svårt att tycka om sig själv. Mitt liv har varit svårt och jag har fått klara mej själv så gott det går. Har fått ångest. Hmm när jag lämna hade jag seriösa självmordstankar. Trodde det var bäst för alla om jag var borta. Har ju sluppit dom. Men så svårt det är.
Jag lämnar allt som har med mitt liv att göra. Möblerna som kommer ifrån pappa. Clivian som har funnits så länge kan minnas. Har vårdat den ömt. Allting har han. Han firade jul med min mamma och min döttrar. Han har tagit allt. Han tagit mitt liv min självkänsla allt. Ändå tror jag det är mitt fel. Jag är för svår. Tyvärr gråter jag. Djävla svaghetstecken.
Kanske kanske jag har rätt i att det är okänsligt i att plocka på sex i det här. Kanske kanske jag har rätt att undra varför han aldrig tågar om hur jag mår. Kanske kanske.
Kanske kanske ja tom att jag har rätt.
Kanske kanske mitt logiska tänk luskar ut sanningar. Hur djävla ont det än gör.
Kanske kanske har jag rätt i MIN tro av kärlek. När den känns rätt.
Men vet att jag har gjort fel. Fy fan det har jag. Skit.