Alkhol.

Pink Sypopi skrev:

Blev en oopsie idag. Min guard är på helspänn när det gäller wordfeud. Det var en stackare som blev rädd för mej. Jag var kortfattad och förklara att jag spelar wordfeud för jag gillar att spela wordfeud och inget annat. Tyvärr har det blivit något obehagligt och ger negativ stress. Hmm Har hittat lite annat att göra. Men blev tvåa i en turnering igen. Hmm märkligt egentligen finns det andra forum för sånt. Det är ett ordspel.

kan det vara så att många som spelar vill umgås med folk som tycker om samma saker? Många hittar ju sina partners via jobb och daglig verksamhet…

Kanske ska du förklara för ditt 13 åriga jag vad du skulle ha sagt till en främmande 13 åring som varit med om samma sak.

Det är ju inte så lätt för en 13 åring att anmäla något sådant. Speciellt om 13 åringen druckit och får “skylla sig själv”.

PS. vilken bra kontakt du har på kvinnofrid!

[Pink Sypopi]

Tack för svar. Försöker bygga upp mitt liv med kvinnliga vänner.

Hmm usch allt är nattsvart för pga min ryggsäck.

Korkade jag.

Det var väl därför det var så svårt för mej att intala mej själv att jag är värd bättre.

Hmm vad känner människor när jag berättar sånt.

Tycker någon synd om mej eller är det bara skyll dej själv.

Det är svårt att prata om. Har ju skadat mej.

Hur är det för friska människor med sexliv hur ser människor på sånt. Är människor sårbara i det eller hur är det.

Tycker att det var dom männen som gjorde fel.

Jag har inte druckit mycket i mitt liv sedan Inte använt droger heller.

Men har inga riktiga svar.

Hmm fick reda på något som gjorde mej ledsen. Usch dumt att få känslor för någon.

Har det ganska bra annars. Tycker inte om att vara ledig.

Vet att jag står lågt ner i vårt samhälle.

Har insett det för länge sedan. Hmm får jobba på att må bra bara. Fysiskt sett mår jag hyfsat. Har inte fått värk inte hjärtproblem,  inte cancer ja inga svåra sjukdomar bara magen. Hmm måste träna mer fysiskt men kroppen är lite svag.

Läser ju alltid om sånt jag gör. Läst att skilsmässa räknas som livskris är inte ovanligt att man tappar i vikt.

Känner det har god aptit och äter bra men tappar ändå i vikt.

Men får ändå ingen riktig ork.

Också att det är förvirrande med många nya tankar och känslor. Hmm men det är ändå svårt att göra det avgörande beslutet att ansöka om skilsmässa.

Men jag har en depression.

[Pink Sypopi]

Hmm har pratat med en annan kvinna om det här. Hon sa att kvinnor som oss brukar göra olika vägval.

1 Börjar dricka

2 Prostiterura sig

3 Bli arbetsnarkomaner

4 Träningsnarkomaner.

Gissa att jag är ledsen att min kropp inte riktigt orkar. Tillhör grupp 4.

Hmm det var faktiskt i medberoende programmet har inte gått än själv. Inte så rolig information.

Nej behöver mer svar.

Blir simhallen imorgon. Har nått mina tider på 1000 m. Hmm var lite för slö.

Dom människor som jag stöter på har varit oroliga för jag gick ner så mycket i vikt.

Hmm men koll har jag är egentligen från början ganska så liten har samma vikt som jag hade när jag blev gravid första gången. Ligger inom rätt bmi. Och går inte ner lika mycket längre.

[Pink Sypopi]

Hmm varför vänta jag så länge innan jag lämna. Varför blev jag offer. Hur kommer jag vidare. Min nya wordfeudvän äe vän med erfarenheter av missbrukare. Han är vän vilket känns väldigt bra. Har vågat fråga lite.

Hmm nej måste samla mod till mej och lämna in om skilsmässa.

Tror min man aldrig kommer ifrån sitt missbruk. Har lyssnat på medberoendepodden. Intressant.

Hmm fick förslag ifrån kvinnofrid. Den hjälp kan vara psykoterapeut med inriktnig act. Hjälper att vända negativa tankar.

Pink Sypopi skrev:

Hmm har pratat med en annan kvinna om det här. Hon sa att kvinnor som oss brukar göra olika vägval. 1 Börjar dricka 2 Prostiterura sig 3 Bli arbetsnarkomaner 4 Träningsnarkomaner. Gissa att jag är ledsen att min kropp inte riktigt orkar. Tillhör grupp 4. Hmm det var faktiskt i medberoende programmet har inte gått än själv. Inte så rolig information. Nej behöver mer svar. Blir simhallen imorgon. Har nått mina tider på 1000 m. Hmm var lite för slö. Dom människor som jag stöter på har varit oroliga för jag gick ner så mycket i vikt. Hmm men koll har jag är egentligen från början ganska så liten har samma vikt som jag hade när jag blev gravid första gången. Ligger inom rätt bmi. Och går inte ner lika mycket längre.

HMM beroende beteenden har många ansikten. Träning är min grej oxå men jag har börjat på äldre dagar så jag sliter inte ut mig för min kropp säger ifrån. Har du försökt träna bara för att njuta av den istället för att prestera?

Pink Sypopi skrev:

Hmm varför vänta jag så länge innan jag lämna. Varför blev jag offer. Hur kommer jag vidare. Min nya wordfeudvän äe vän med erfarenheter av missbrukare. Han är vän vilket känns väldigt bra. Har vågat fråga lite. Hmm nej måste samla mod till mej och lämna in om skilsmässa. Tror min man aldrig kommer ifrån sitt missbruk. Har lyssnat på medberoendepodden. Intressant. Hmm fick förslag ifrån kvinnofrid. Den hjälp kan vara psykoterapeut med inriktnig act. Hjälper att vända negativa tankar.

Handlar det inte om vilken självbild man får av förtryckaren? Man ser inte verkligheten om man är mitt i den helt enkelt. Det är först när man kommer ur skiten som man ser vad som händer och i bästa fall så genomskådar man skiten.

Men det är inte så ovanligt att människor som lämnat ett missbruks förhållade ganska snabbt in ett nytt förhållande som är likadant. För har man inte gett sig själv tid att förstå sig själv så kommer man att falla dit igen. Om jag är ärlig så är jag lite orolig för dig. Det är som du säger – man längtar efter kärlek och bekräftelse. När man längtar så är det så lätt att falla dit igen med ett ny missbrukare.

För de här människorna som missbrukar och använder psykologisk misshandel har inte bara dåliga sidor – utan så många bra att man gärna dras till samma typ av människor. De är så levande så att normala människor verkar tråkiga.

Själv gjorde jag listor på egenskaper hos mina fd för att se vad som attraherade mig och listor på saker som jag ska ta som varningstecken. För min del fungerade det och höjde min gard.

kram från din cybervän

[Pink Sypopi]

Den dagen jag slutar skriva här. Hoppas jag kommer. Hatar när jag får tankestormar. Då är det när jag skriver här.

Har fått lugnande besked ifrån min äldsta dotter.

Hmm det är där jag vill ha frid.

Pink Sypopi skrev:

Den dagen jag slutar skriva här. Hoppas jag kommer. Hatar när jag får tankestormar. Då är det när jag skriver här. Har fått lugnande besked ifrån min äldsta dotter. Hmm det är där jag vill ha frid.

Härligt att du fått bra besked från din dotter.

Tycker du inte att det är bra att du har forumet för dina tankestormar och vet att någon läser dem med intresse?

En dag kanske du seglar runt liksom jag och pratar med folk som behöver en vän i Cybern. Din livsresa har ju varit väldigt intressant att följa och du är en mycket logisk kvinna när du låter den delen av dig bestämma.

kram från din cybervän

[Pink Sypopi]

Det är ju det att det känns så himla bra att du finns där. Jättebra. Det är väl det att jag egentligen skäms för mej själv. Jag är ju väldigt sårbar och utelämnade när jag skriver här. Det är det. Och att min tråd är så lång.

Men det har blivit en vana att skriva här. Ett sätt för mej och ventilera. Försöker bygga upp kontaktnät utanför cybern men sanningen är den att jag har varit ensam i många år och det är svårt.

Jag lyssnar på dom nya människorna jag stöter på men deras levnadsberättelser är svåra att höra på.

Det finns mycket svårt i vårt samhälle.Ju fler människoöden jag hör ju mer svårt och hopplöst blir det.

Men jag drömmer om äkta kärlek ett förhållande som jag känner mej lugn i. Vet inte varför men mamma och pappa höll ihop hela sitt liv. Singellivet känns inte som ett alternativ.

Min mamma var skör. Min pappa tog det mesta ansvaret både ekonomiskt och med vardags och hushållssysslor.

Hmm realisten i mej har ju hela tiden insett att det  är hopplöst att hitta en ny man. Svårt att bygga ett jämlikt förhållande.

Men romantiken i mej eller kanske mer den ledsna biten i mej längtar efter kärled och närhet och tröst.

Hmm men tror verkligen inte det går att gå tillbaka till min man. När jag hör på andra kvinnor så är han inte så farlig. Men han använder sig av samma sätt. Han går verkligen på där han vet att jag är skörast. Min hyresvärd tycker det är ett värre sätt. Men man kan inte jämföra. Vi är så olika.

Drömmaren i mej drömmer om en man som ger mej trygghet får mej att växa behandlar mej med respekt och hjälper mej att se vad som är bra i mej. Blir nog att jag fortsätter att skriva här. Men jag skäms.

Det jag får höra på är att det finns många våldsamma och grova män.

Hur vet jag det innan om jag träffar en ny man. Nej vågar nog aldrig igen.

Hmm efter mitt samtal med min kontakt på kvinnofrid om övergreppen fick jag lite känningar av chock frös jättemycket hjälpte inte med en filt runt mej frös ändå. Och har haft mycket huvudvärk också. Det brukar jag inte ha så ofta. Har också sovit mer än vanligt i helgen.

Vem är inte romantiker och det finns hopp för dig. För min del har jag levt i ett bra och respektfullt förhållande i 19 år nu. Så någonstans finns det väl någon med ditt namn i pannan.

Den med ditt namn i pannan kanske inte är det som du tänkt dig och förväntade dig. Min bättre hälft var allting fel när vi träffades och här är vi nu. Det är ingen underdrift att vi fortfarande har kul ihop och bryr oss om varandra. Så sluta inte att tro men sluta att leta – för rätt person kan vara just helt fel och letar du så ser du inte denne med namnet i pannan.

kram från din Cyber vän

Förlåt jag läste fel på ditt nick – så jag trodde det var en annan som var inne och skrev i din tråd – så jag bad moderatorn att bort mitt meddelande

// din vän i Cybern