Alkhol.

Du skriver väldigt förståndigt – ja det är en svår konst att vara naturlig – men du verkar vara bra på att lyssna – kanske ska du öva på att tala själv oxå … samtidigt är det skönt att veta att du har den här erfarenheten för då vet du att självmord inte lämnar någon god kraft bakom sig… KRAM

Ja det kan ju vara en lättnad men löser det några problem?

God morgon

Skönt att ni finns där. Trygg relation. Hmm ja vad är en trygg relation. Vet inte. Att kunna be om saker och lita på att den personen gör det. Det är svårt att be om hjälp. Att personen respekterar mej så jag vet att den inte gör för stora grejor som sårar. Att man slappnar av i personens sällskap istället för att spänna sig. Hmm mår inget vidare. Svårt att man inte får skriva om det. För dina svar har hjälpt.  Men det har inte släppt helt. Hoppas jag kan ta mej igenom dagen och mår bättre ikväll. Tyvärr som läget är nu skulle det faktiskt lösa några  problem. Men det är inte den bästa lösningen.

Hmm vad är det som hindrar dig att tänka om självmord – man måste kanske göra det högt för att inte välja det alternativet. Du uppfattar moderatorn som en som vill förhindra att du talar om det du känner. Men jag uppfattar det inte så – jag uppfattar moderatorn som någon som bryr sig om din hälsa och som ger dig tips när denne tror att du tänker göra det.

Jag uppfattar däremot inte att du tänker göra självmord men jag uppfattar det som att du känner att allt skulle vara så mycket enklare för alla andra om du inte fanns.

Men jag uppfattar oxå att du VET att det är en falsk känsla tack vare dina erfarenheter från andra som gjort självmord. Jag uppfattar det som om du vet att dina döttrar inte har riktigt samma bild av dig som du själv genom det sätt du talar om – din yngsta dotter som bjuder dig till sig osv… Känner du igen dig i min bild av det du skrivit?

Det gör att jag ser dina tankar som just tankar som måste tänkas av dig för att du ska få en bild av hela ditt liv. Som jag sagt kunskap är det bästa skyddet mot det som gör ont…

//KRAM

Det är det som hjälper mej. Att tänka större.  Jag mår bättre. Men vet inte riktigt hur vi ska kunna mötas på ett bra sätt igen.  Min familj. Men jag vill finnas kvar. Framtiden får utvisa vart det leder. Till sommaren kanske. Alltså det är blandade känslor efteråt. Men tankarna är där och dom är starka. Det är ju inget jag är stolt över. Men faktiskt det känns så mörkt och hopplöst.

Ja. Känner väl att jag tillför väldigt lite positivt och är mest till last.

Bra att du tänker högt.

Ok du tycker att du inte ger positiv energi? Varför är du till last?

Det jag gör är städat och lagar mat och handlar och sköter trädgården. Ser till att våra hundar får motion och stimulans. Men jag är arbetslös. Eller sjukpensionär. Väldigt ofta tycker jag livet är en kamp. Jag tillför för lite pengar till vårt hushåll. Men ändå måste jag ha bil eftersom jag bor som jag gör. Det är väl just det är man är till en last. Man är till en last för samhället också. Mötesplatsen gör att det känns bättre. Jag gör uppgifter som är bra och jag tillför något. Men jag inte jobbat i den öppna arbetsmarknaden på väldigt många år. Är väldigt tveksam till att jag skulle klara av det. Men jag är fortfarande en människa som är nyfiken och vill lära mej saker. Men det får inte bli för stort och svårt. Och efter alla bråken har mitt självförtroende fått en allvarlig törn. Det är andra områden också jag känner att jag är riktigt räcker till.

Synd att arbete i  hemmet inte räknas till att samma värde. Om man räknar ut vad ditt arbete i hemmet skulle kosta om det vore någon som ska ha betalt gjorde samma arbete – hur mycket skulle ditt arbete spara familjen?

God morgon

Söndagen blev trots allt bra. Åkte skidor. Jätteskoj. Men helt klart att jag mår sämre. Är ledsen och nedstämd. Dämpad .Men han fortsätter att hålla sig nykter. Önskar att mina barn tog kontakt.