Det började för fyra månader sedan. Mitt mående bara dippade. Fick en sådan känsla av hjälplöshet och att inget betyder något. Varför spelar det för roll vad man gör i livet? Allt är ju bara samma ändå. Livet kommer inte förändras och jag kommer ändå inte bidra till någonting. Dessutom gör stressen i skolan det inge bättre. På helgerna och på loven har det känts bättre än när jag gått i skolan.
Jag har också fått ett tryck mot bröstet. Det gör det svårare att andas och det känns som att det här trycket sprider en obehaglig känsla av hjälplöshet och sorg genom kroppen. Det gör det så svårt att känna sig helt lycklig och glad. Har blivit väldigt svårt att spela glad inför alla andra i min omgivning. Folk har sagt till mig att de är oroliga.
Sen har allt piss gjort att jag börjat med ett självskadebeteende. Först var de bara lite men på senare tid har det blivit värre. Har haft ett uppehåll nu för är orolig över ärren. Alla kommer se dem på sommaren och jag vill inte att någon ska få reda på det, så vet inte hur jag ska ta mig till. Om någon har tips om hur jag kan dölja de så tar jag gärna emot dem. Egentligen ångrar jag inte ens att jag har gjort det. Ångrar mest att jag inte kan visa ena armen längre. Dessutom vill jag sluta men ändå inte.
Som om det inte vore nog har jag börjat få en sådan ångest över allt. Speciellt hur mycket jag äter och min kropp. Har inte sagt det till någon men behöver lätta på hjärtat. För några dagar sedan spydde jag upp maten för att ångesten blev för stor.
Jag vet inte vad som händer med mig och det skrämmer mig. Vet inte heller vart jag ska ta mig till eller hur det blev såhär.
