Jag har såna fruktansvärda skuldkänslor
som ett hugg i bröstet och magen.
Saker jag sagt gjort mot mina föräldrar t. Ex även fast det är DEM som sårat MiG mest!
Mina föräldrar vill träffa mig , dem blir så glada när jag kommer och min mamma har sagt till mig att jag är hennes bästa vän.
Men jag lever i ett hemligt, delvis destruktivt förhållande och får inte träffa dem så ofta för min pojkvän.
Och min pappa behandlar min mamma dåligt (mest när jag är där)så det är påfrestande att träffa dem tillsammans.
jag hade en tanke idag att jag vill inte ha med min pappa att göra , så som han har tryckt ner min mamma… men så tas jag Swish tillbaka till när jag fortfarande bodde hemma, jag var arg, och min pappa ville kolla hur det var med mig och jag skrek hysteriskt åt honom så han blev jätteledsen. Det gör så ont i mig när jag tänker på det tillfället så jag kan inte beskriva.
Och idag träffade jag min mamma men var irriterad och kände mig som ett svin. Det vill jag inte vara!
skuldkänslorna plågar ihjäl mig, jag vet inte hur jag ska överleva. Jag måste ha fruktansvärt mycket empati för det ärju inga allvarliga grejer jag gjort mot dem.
Men jag tänker bara på att dem finns kanske inte imorgon.
en dag finns dem inte för mig , som jag inte fanns där för dem. Jag har inga vänner nämligen. Bara pojkvän och hans vänner