Vad ska jag ta mig till…
-
Skriver här nu för att det är sista vägen ut. Har vänt mig till så många olika ställen, men ingen tar mig på allvar. Har varit på psykiatrin så många vändor att de vägrar hjälpa mig. De tycker att eftersom jag har autism så kan vuxenhabiliteringen ta emot mig. Problemet är att habiliteringen aldrig hör av sig, de svarar inte ens när man ringer. Fick en kallelse att komma dit på introduktionsbesök för cirka två månader sedan, trots att jag redan varit där för ett par år sedan (dock utan framsteg, vilket ledde till att de hänvisade mig till psykiatrin som nu skickar tillbaka mig till hab). När jag kom dit så fick jag veta att jag fick kallelse till fel stad, och det hade ju aldrig hänt tidigare, enligt dem. Tycker det är helt otroligt, vart jag än vänder mig så hamnar jag mellan stolarna! Har provat allt, ångestdämpande, prata med vänner och familj, men inget hjälper. Behöver professionell hjälp och det har jag tjatat om i minst ett halvår. Först fick jag vänta flera månader på att psykiatrin skulle höra av sig, för att sedan mötas av kalla handen och hänvisning till hab. Och nu verkar de ha glömt mig… Har satt ett ultimatum: De får en vecka på sig att höra av sig, sen tar jag mitt liv. Orkar verkligen inte leva så här. Vill så gärna skaffa körkort, hus, hund och katt, men för att komma dit behöver man ett jobb. Men jag kan inte, ångesten är för stark. Jag klarar inte ens av att arbetsträna, när jag försökte gick jag in i väggen direkt. Mitt liv är inget värt om jag inte får hjälp. Känns som att enda vägen ut är självmord. Vill egentligen inte dö, men finns det ingen annan lösning så…
Pink Kabypi TrådstartarenTvå dagar till, sen är det goodbye. De verkar fortfarande inte ta mig på allvar. Ska fan visa dem…
Två dagar till, sen är det goodbye. De verkar fortfarande inte ta mig på allvar. Ska fan visa dem…
Hej! Vi hör dig. Du måste ha haft det otroligt jobbigt som tänker så bestämt på att ta ditt liv. Trots det skriver du här på forumet, som ju är ett stödforum. Ibland kan det kännas som man inte orkar leva, men om livet var på ett annat sätt, så skulle man kanske det. Hur skulle DU önska att livet var?
Vi önskar att du testar att ta emot hjälp. Låt oss ge dig ett samtal. Ring eller chatta in till oss på 90101 eller https://chat.mind.se/
Du är anonym och det samtalet är bara för dig.
Som du sett i användarvillkoren vill vi inte att den här typen av dialog görs öppet här, både för din och andras skull, eftersom allvaret i det du berättar är stort och kan väcka starka känslor för andra. Vi har en specialiserad del av vår verksamhet just för den som har självmordstankar och där pratar du direkt med en specialutbildad volontär. Du har börjat här och låt det vara utgångspunkten. Kontakta oss och berätta precis det här.
Självmordstankar är extremt vanligt när man mår dåligt. Det behöver inte vara farligt, men det kan vara farligt att inte berätta om dem.
Ring eller chatta direkt men oss. Det kan knappast bli värre. Eller kontakta akutpsykvården, om det är lättare för dig. Ge lite tid för något annat att hända.
Du har ett val. Att besluta dig för att leva kan du göra om och om igen, men beslutar du dig att dö finns ingen återvändo. Döden är oåterkallelig. Hör av dig. Välkommen!
Avregistrerad användareGod e.m. här på Mind Forumet.
* SNÄLLA, Stanna kvar…(Vill Du ha en vän genom MiND Forumet så ställer jag upp här…?)
* Jag vet EXAKT vad DU går igenom…
* Kan VÄLDIGT mycket om hur vården ser ut och är i den också och mer därtill…
* JA, jag kan bara instämma, vården är inte fläckfri på långa vägar, alltså det finns metervara, eller rättare sagt mils lista av problem inom Psykiatrivården, Habiliteringsvården, (och Hälsa.), och den övriga vårdkedjan, cancervården plus mycket mera därtill…
* Har Du någon form av kontakt hos Psykiatrivården, en mottagning, s.k. öppenvården i din kommundel, där du bor?
* Du bör få en mycket bättre “hjälp” än vad du fått hittills och enligt min personliga bedömning havererat totalt och går enbart nu på det du beskriver i dina egna rader i ditt huvudinlägg här ovanför.
* Psykiatrivården bör hjälpa dig med kontakten med Habiliteringen i din kommundel / län och hjälpa dig att se framåt än bakåt inom Habiliteringen…
* SNÄLLA, GE INTE UPP HOPPET ÄN…
* SNÄLLA, Ring till den Psykiatriska Mottagning och hoppas nu att du är listad hos någon form av sådan psykiatrimottagningskontakt…
* SNÄLLA, vill gärna veta hur det går för dig, skriv åter här på Mind Forumet, vill höra din återkoppling och att det måste lösa sig på bästa sättet för dig som patient/människa oavsett kön, ålder etc
GE INTE UPP NU!!!
Var rädd om dig…
Kram på dig också…
Pink Kabypi TrådstartarenHej igen. Ber om ursäkt för tidigare inlägg, men allt kändes så hopplöst och jag tänkte inte klart när jag skrev. Fick äntligen svar idag från habiliteringen, de ringde imorse. De hade satt mig i kö för en av deras onlinekurser, men jag minns tydligt att jag aldrig tackade ja till det. Detta är anledningen till att det tog sån tid, för att de prioriterade kursen framför samtalskontakt. Nu vet de att jag vill prata med någon och har skickat en remiss, och det känns redan lite lättare. Livet känns dock fortfarande allmänt tungt och jag tänker ta ert råd och ringa om jag känner att jag inte orkar med mig själv. Ber om ursäkt än en gång, det sista jag vill är att trigga någon eller få någon att må dåligt av det jag skrivit. Tackar så mycket för stödet, och för att ni finns! <3
Pink Kabypi TrådstartarenVill också tillägga att jag har familj och vänner som bryr sig om mig, och har även bott på stödboende tidigare som jag fortfarande får stöd av. De har hjälpt mig att ringa habiliteringen och förhoppningsvis kan jag få med mig någon från boendet som stöd när jag väl åker dit 🙂
Avregistrerad användareGod sen e.m. här på Mind Forumet.
* Du behöver ABSOLUT INTE på några omständigheter be om ursäkt alls…
* Jag håller alla mina “Tummar” & Tår” för dig att det går vägen till Habiliteringen.
* Oerhört bra att Stödboendet har kunnat hjälpa till med kontakterna/telefonsamtalen till Habiliteringen inom ditt län/region.
* Skulle Du få komma till dem, alltså Habiliteringen än någon nätkurs, blev så nyfiken och därför frågar jag dig här?
Önskar dig en fortsatt trevlig Onsdagskväll…
Önskar också dig en trevlig Midsommar som snart ankommer inom kort…
Var rädd om dig nu också…
Kram på dig…
På återseende…
PS: Om du har någon/några frågor eller övrigt om livet här inom MiND Forumet, här vi är anonyma så tveka inte att höra av dig, så ska jag försöka bistå med information eller upplysning eller på bästa förmåga svara dig här… DS
Pink Kabypi TrådstartarenHej igen, och tack för stödet! Ska få komma till habiliteringen då jag tackade nej till nätkursen. Vet inte när det blir, men det verkar vara på gång iallafall. Önskar dig en trevlig midsommar också 🙂
Avregistrerad användareHej igen, och tack för stödet! Ska få komma till habiliteringen då jag tackade nej till nätkursen. Vet inte när det blir, men det verkar vara på gång iallafall. Önskar dig en trevlig midsommar också 🙂
Hej återigen här på Mind Forumet.
Tusen tack för dina ordformuleringar och värmande ord, mår heller INTE på långa vägar. Är inlagd på en vårdavd men känns bättre än att vara ensam hemma pga självmordsrisken är hög hos mig nu av flera orsaker / anledningar som jag skrivit av mig här på Mind Forumet via mina andra startade trådar / inlägg…
* Hoppar vi kan fortsatta skriva till varandra här på Mind Forumet, det var sååå OERHÖRT härligt att få bistå med “min lilla hjälp” här på Mind Forumet via ordformuleringar i textform…
Stor kram på dig nu…
Var fortsättningsvis rädd om dig också…
Hoppas Du får en trevlig Midsommar och helg…
På återseende…
PS: Vill gärna höra hur det går för dig efter du varit på Habiliteringen. DS.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.