Vad är det som händer med mig

[Purple Melumi]

Det känns som om jag håller på att explodera inombords, de runt omkring mig kan inte förstå eftersom jag inte kan öppna mig, hur förklarar man för ngn när man själv inte förstår vad som händer?

Inne på tredje veckan med en känsla av att allt snurrar fort fort , kan inte koncentrera mig, kan inte sova- kroppen kan helt enkelt inte! Först lycka och ständigt rus och sug efter diverse saker som nu övergått till obehagliga tankar och bisarra upplevelser, är ständigt på flykt, vet inte om jag längre kan lita på vad som är sant lr inte…har ingen att prata med och jag är rädd, vågar inte heller ta hjälp…

Det kunde ha varit jag som skrev de där. Känner också att de är kaus just nu. För mycket i huvudet, men ingen att prata med, känna sig ensam och rädd men inte kunna be om hjälp. Inte kunna förklara va de är riktigt som är fel trotts att min sambo ständigt frågar då han ser att jag inte mår bra

[Purple Melumi]

Min roll har alltid varit att lyssna och ta hand om både privat och till mitt yrke, men jag har så svårt att öppna mig för ngn. För hur ska man kunna göra det när man inte vet om det man känner och tänker är på riktigt?

Jag har ångest och samtidigt fruktansvärt speed i kroppen, har omättligt sug efter vissa saker och tusen tankar i huvudet samtidigt som jag känner mig destruktiv. Kan inte sova lr äta, har ingen ro i kroppen. Känns även som jag måste vara på min vakt, känner att andra håller koll på mig, lite överallt . Min pojkvän verkar uppfatta saker helt annorlunda ön mig. Så viktigt för mig att hålla fasaden upp, även om min pojkvän antagligen snart inte orkar med mig längre…

Berätta gärna hur du mår, jag lyssnar på dig.

Purple Melumi skrev:

Min roll har alltid varit att lyssna och ta hand om både privat och till mitt yrke, men jag har så svårt att öppna mig för ngn. För hur ska man kunna göra det när man inte vet om det man känner och tänker är på riktigt? Jag har ångest och samtidigt fruktansvärt speed i kroppen, har omättligt sug efter vissa saker och tusen tankar i huvudet samtidigt som jag känner mig destruktiv. Kan inte sova lr äta, har ingen ro i kroppen. Känns även som jag måste vara på min vakt, känner att andra håller koll på mig, lite överallt . Min pojkvän verkar uppfatta saker helt annorlunda ön mig. Så viktigt för mig att hålla fasaden upp, även om min pojkvän antagligen snart inte orkar med mig längre… Berätta gärna hur du mår, jag lyssnar på dig.

hej! Jag har alltid varit fokuserad på andra och gett mer än jag fått. Det gör mig stressad idag när jag inte har kvar min lugna lägenhet och var psykotisk i den nya så grannarna fick in mig på psyket. Nu bor jag hos min pojkvän men har tidigare bott själv i gamla lägenheten och trivts med det. Nu är jag fokuserad på min pojkvän och får inte heller något lugn. Jag behöver så mycket kärlek. Är det därför ni är speedade också för att ni är fokuserade på andra och de inte ger vad ni behöver? Det är så jobbigt, jag står inte ut mycket längre. Min pojkvän har dessutom autism och visar inga känslor. Tack för att ni finns!