Hej
Inbjudan till ForumForGemenskap2.0, en plats för oss som söker gemenskap
22 oktober 2020 kl. 06:58
Hej
Inbjudan till ForumForGemenskap2.0, en plats för oss som söker gemenskap
Svackor!
Tror vi har gemensamt att det går upp och ner i vårat mående och idag har jag en skitdag. Klarade inte av att åka till ett bokat möte, blir så ledsen och lite rädd att det aldrig ska bli bra. Fast jag haft några dagar som varit bättre innan så är det tufft när jag misslyckas.
Vill ju så gärna klara av vardagen som jag brukade, avskyr den här stressen som jag inte kan tackla ibland.
Om det är någon där ute som läser det här och känner att stressen börjar påverka livet så sök hjälp så fort du kan så blir inte vägen tillbaka lika lång.
Kram
Blue Bidoga <3
Läste precis det här och kom att tänka på dig då. Kanske det kan vara hjälpsamt för dig nu? Inga supernyheter men skönt med lite punkter och konkreta tips kanske? Minns att du sagt att du känt extra mycket stress på morgonen.
Blue Bidoga, Red Simyna
Fint att se er här, och pratar/stödjer så omtänksamt, hoppas det blir bättre för dig Blue Bidoga. Jo, det går nog upp och ner för oss många här, bra vi hjälps ått att se varandra, finnas för varandra, få hjälp av varandra. Ibland mår jag bättre, ibland mår jag sämre, i morse så var det nog det sämre jag kände, lite tunga tankar kom upp igen, sådana som kan vara jobbigt även för andra att höra, om livet. Men ibland kommer de bara.
Önskar du Blue Bidoga kommer tillbaka att klara vardagen igen, och kan må bättre. Så lite som jag känner just nu efter tidigare i morse. Följer ditt råd, därav jag t.ex. kom in här, för skriva av om mina tankar och känslor.
Jo, Red Simyna, var nog lika för mig, när jag läste vad Blue Bidoga skrivit. Du är otrolig på att bjuda på dig och verkligen hjälpa till. Önskar kunde vara lika bra som dig, men jag är nog inte så bra på det. Känner nog dåligt samvete en del när jag söker och försöka ha kontakt fast jag vet det kanske dröjer, är så glad när någon skriver med mig, men ibland tror jag att jag önskar skrevs mer, för jag så mycket önskar en fin kontakt och känner sådan rädsla förstöra den kontakt jag fått bara för jag önskar så mycket mer pga mitt dåliga mående. Längtar efter en fin kontakt, men kanske jag längtar för mycket, kanske det som är felet hos mig, kanske jag inte är någon bra människa ha kontakt med.
Förlåt mina negativa tankar om mig, men vill bara få ut dem, och hoppas de jag har kontakt står ut med dumma mig, vill inte förlora dem jag fått kontakt med. Vet inte om jag klarar förlora dem.
Jag är egentligen en glad person men vet ändå inte hur länge jag vill vara med och lever därför här och nu. För finns det någon framtid för en? Som HBTQ- person är man kriminell i 72 länder och man vet aldrig hur länge till Sverige är en frizon. Till och med ens egen familj verkar beredda att rösta på SD…
Och så har vi min studiesituation som är krävande och där man saknar makt och kontroll. Ämnesvalet är intressant men lärarna förstör det för en. Är det en uppvärmning inför det kommande arbetslivet, att lärarna vill härda en? Är detta stressiga ekorrhjul där man saknar makt och kontroll resten av ens liv? Är det värt besväret? Och kanske blir man bara ännu mer inlåst av att läsa vidare pga att man använt upp sitt CSN och fått studieskulder…
Tidigare trodde jag att om man har en diagnos så kan man få anpassningar i arbetslivet vid behov. Men så verkar det inte vara. Att ha en diagnos verkar betyda antingen att du får jobba med saker som du är väldigt överkvalificerad för, eller så måste du leva upp till samma krav som ställs på den som är “normal” (Vem som nu är gjord för 8 h/dag med dagens krav…) Som att du inte har samma rätt att må bra som andra, att det enda viktiga är att du sköter ditt jobb. Det spelar ingen roll om du inte orkar sköta ditt hem och har ätit samma färdiglasagne hela hösten. Det kan kännas som att samhällets syn på den med osynlig funktionsnedsättning är som en häst som drar en kärra, och när den kollapsar så sparkar man på den där den ligger och tuggar fradga, och skriker åt den att resa sig upp.
Yellow Horaka,
Ja, alltså, förmodligen är jag ibland “för snäll” och detta kan ligga mig i fatet i mellan åt. Det är tyvärr så att jag har en ovanligt påfrestande livssituation och därför kan inte jag ha krav på mig nu att jag “måste svara” på mail eller skriva här. Det blir för mycket för mig. Om du mår superdåligt över att jag inte svarar får jag hänvisa till Mind chatten. Jag kan tyvärr inte finnas där för dig. Ber om ursäkt för det.
Ska nog ta en paus från forumet ett par månader. Det är lite för triggande för mig att vara här förtillfället.
Kram
Tack för era fina svar och tips och till dig Red Simyna, välkommen åter när du vill och känner att du vill skriva av dig, har en känsla av att vi som är här så gärna vill lösa allas andras problem och det kan ibland få resultat i att man glömmer bort vad som är bäst för sig själv och då blir det för mycket att hantera.
Kram till er alla
Håller med dig Blue Bidoga, och känner också igen mig i det.
Jag förstår dig Red Simyna, det finns en del som också sagt jag är “för snäll” och påverkar mig negativt också. Ledsen du uppfattade så Red Simyna, hoppas verkligen du får ordning på din ovanligt påfrestande livssituation. Inga krav eller förväntingar från mig ska du känna. Du behöver inte be om ursäkt heller.
Också önskar kram till er alla här
Indigo Qugugo <3
Råkade skriva precis när du hade skrivit.
72 länder, det är helt sinnessjukt.
Förstår vad du menar med hopplöshetskänslorna och att härda sig fram. Det är så orättvist! Önskar det vore annorlunda fina du.
Red Simyna Jag förstår, lätt hänt att känna ansvar över alla här och känna sig bunden att svara. Men ingen på forumet är tvungen att svara och om någon försvinner från forumet helt eller tillfälligt, så tänker jag att andra tar över svarsrollen. Ta hand om dig och du är alltid välkommen tillbaka! <3
Ja det är segt. Har mått väldigt bra sista tiden och ibland är det som att när man börjar tänka att man mår bra, så blir det ett bakslag. Får man som en sorts prestationsångest kopplat till att må bra?
Kände mig igår nästan gråtfärdig och aptitlös, liksom illamående. Har inte vetat om jag blir gråtfärdig pga illamåendet eller om jag mår illa för att jag är ledsen/orolig. Har varit flera vändor på vårdcentralen för magen men de tror att illamåendet är stress/ångest. Kanske ligger det någonting i det då det har varit en lite jobbig vecka. Men vill ju vara stabil och slippa påverkas på det här sättet.
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.